Tja onsdagens hopplektion gick ju inte riktigt så bra. Började lektionen med att galoppera över bommar och Filur kändes framåt och fin. Drog till några bocksprång och muppade sig lite i början sen var han riktigt fin och jag tänkte "Shit vilken kontroll jag har på dethär idag". Eller inte... När det var dags för första hindret så körde en traktor utanför ridhuset, Filur blev aningens mer taggad och drog iväg i ett bocksprång och sparkade och jag flög av med en gång. 

 

I vanliga fall brukar man ju vara uppe fortare än man landat men det var som om kroppen visste att man skulle ta det lungt. Efter ett tag var jag uppe mennär jag sen skulle ta ett steg kändes det som jag hade en kniv i ryggen som skar mig och det började bli varmt och kändes som att det blödde i ryggen. Väldigt obehaglig känsla. Jag lyckades linka mig till ett hinderstod och sa att jag ville stå där ett tag. Josefin fick hoppa upp och rida Filur, i gummistövlar och min lilla hjälm. Men efter ett tag när jag försökte räta på mig så högg det till igen i ryggen och den obehagliga känslan kom igen. Så jag fick ringa pappa och han och mamma kom och hämtade mig för att sen ta mig till Akuten. Att ta sig in och ur bilen var ingen höjdare. Jag linkade in på akuten och berättade vad som hänt. Jag har ju aldrig varit där förrut och hade ingen aning om hur det såg ut eller hur allt går till. Poff sa det och sen kom det 5 doktorer eller vad det nu heter som smällde på mig en nackkrage trots att jag lungt förklarade att jag har bar ont i ryggen och absolut inget i nacken. Eftersom jag inte kunde räta ut mig så fällde de mig stående ner på nån bår, mendans jag kollade på alla de andra stackarna som suttit i väntrummet i säkert några timmar i väntan på att få komma in.

 

Sen drog allt igång, jag fick inte ens ta av mig tröjan eller örhängena själv. Töntigt tyckte jag men, men. Jag låg ner på en bår och kunde inte röra mig, med 5 personer hängander över mig. De kände här och klämde där och pratade bara med varandra. Jag var ju klarvaken och med, hade ju bara lite ont i ryggen. Men det var bara att ligga där och hålla tyst. När de sen försökte räta ut mitt ben så kom det några tårar "fyfan vad ont det gjorde" de sa att jag skulle säga till min det inte gick. Det gick ju, men det gjorde ont som F.A.N, när de sakta rätat ut det drog jag tillbaka det igen, det gick bara inte.

 

 

 

 

Sen var det dags för rönken, jag låg där på en brits och de sa att jag skulle åka in i maskinen, poff, och jag var ensam. Jag låg där i säkert 10 minuter men inget hände..Sen kom någon in och sa att de hade problem men rönkenmaskinen. Härligt, sen försvann de igen och ja åkte in i den och ut igen. 

 

Farbror doktor kom in igen och sa att de skulle spruta in kontrast i en av de två slangarna som jag tydligen fått i armarna i samma stuns som jag kom in på akuten. Det kunde bli lite varmt sa han. Sen var jag ensam igen, jag låg där och tyckte att det var inte alls varmt. Jag frös och låg och skakade. Frös som vanligt. Skönt som de sprutar in nåt i min kropp så jag blir lite varm tänkte jag. Men jag kände ingen värme, eller, kanske det var lite varmt ändå, små doser av värme kanske kom in i min arm trotts allt. BAra att jag frös för mycket för att jag skulle känna det? Efter ca 10 min kom farbror doktor och fröken sköterska in och pillade och tryckte med slangen i min arm. Tydligen fungerade inte kotraskgrejen heller. De försvann igen och sen kom värmen. Riktigt obehagligt när den sen spred sig upp mot halsen blev det obehagligt på riktigt och det kändes som man inte kunde andas, men direkt när den kommit "mot halsen" så försvann allt lika snabbt igen. 

 

EFter rönkningen fick jag ligga på insensiven och vänta på svar. Törstig som bara den var jag men fick inte dricka på 4h efter avramlingen. Ca 2h kvar. Nackkragen var så oskön eftersom jag bara kunde ligga snett med kroppen och sprikrakt med nacken. Dessutom var den ju onödigt för jag hade inge ont i nacken. Där fick jag ligga tills rönkenbilderna kommit och blivit granskade. Mamma mummlade nåt och ställde sig upp. "Kan du inte göra peacetecknet" och klick sa de. Hon tyckte tydligen att det skulle dokumenteras, hehe. Mupp-mamma. 

 

Sen hände det inte så mycket mer, jag fick sova över på sjukhuset, blev överdragen till en annan mjukare brits då jag inte lyckades kravla mig över själv.

 

Två utskott i ländryggen är brutna. Inget de gör något med utan det läker av sig självt. Jag lyckades ju komma in på akuten precis när det var skiftbyte mellan eftermiddag och nattpersonelen så allt känder väldigt flummig om när allt skulle bli bra igen. En massa olika kommentarer:

 

"Du kommer inte kunna sitta på en häst på två månader"

"Du kommer sboslut inte kunna åka till Stockholm imorgon"

"Har du tur kanske du kan åka till göteborg om 2 veckor"

"Du kommer ha väääldigt on i 4 veckor"

"Om en halv vecka kan du kanske gå normalt igen" 

"Du kan rida när du kan ta dig upp på hästen igen utan massa tabletter"

 

Så det åtestår väl att se hur lång tid det tar, men har ställt in mig på två månader. Två månader! Då är det ju nästan vår ute! Det var vid fyra tilfällen under kvällen som det kom någon tår rinnandes ner för kinden den kvällen. Första när jag sa till ridläraren att något inte stämde i ryggen, rädslan för att inte veta vad det var. Andra när jag fick kasta mig in i bilen för jag kunde inte böja mig den sista biten. Fuck, vad ont det gjorde. Tredje när de försökte räta ut mitt ben och fjärde när de sa ingen Filur på två månader. Vafan..

 

 

Men planen är att bli frisk tidigare, sådeså!

 

Innan den ens hade börjat var jag såå taggad att idag skulle jag bara jobba, jobba, jobba för att Filur skulle minsann gå bra och fint hela lektionen. Men sen fick jag en knäpp innan lektionen i uppvärmningen men en massa negativa tankar... Om att jag inte kommit någon vart på två år nu, kan inte ens rida hästen i form på en volt. Allt går bara runt runt och vi kommer ingen vart, inget går framåt och inget händer.

 

När jag sen började lektionen och Filur var, stark, lyssnade inte och armarna krampade på en så blev man inte så mer positiv och taggad direkt. När jag sen var som mest sugen på att ge upp, då jäklar! Filur trampade under sig i traven kom in i en fin form, var fjäderlätt i handen och lyssnade så fint på en touch av skänklarna. När Otto sedan sa "Fatta galopp" och hela härligheten höll i sig så svävade man runt på små moln. Det gick visserligen aningen, aningens för sakta, men vad gör det när Filur både var fin i formen och trampade under sig, verkligen tog i och stampade från och vi dansade fram. Men när det sen var dags att trava igen så kom vi tillbaka till landet mittemellan igen. Men vad gör väl det när man iallafall fått känna på det det fina som faktiskt går att få fram ibland. Motivationen kom tillbaka med en gång.

 

När Otto sedan avsluter lektionen med att säga att "Och tro inte att du bara står och stampar på ett ställe hela tiden och inte kommer någoon vart, för det gör du" precis som om han läst mina tankar. Lite läskigt. Sen rabblade han upp allt som jag och Filur faktiskt har lyckats med efter ett år. I början gick Filur faktiskt knappt fram över huvudtaget. Så det har ju hänt saker. Jag tycker bara det går för sakta..

Idag blir det en Pay and Jump, blir 70 & 80 då jag  endast hoppat 2 gånger på 2 månader nu. Dessutom så borde den första hopplektionen knappt räknas då det gick så kasst. Hehe. Hoppas på att det går lite bättre idag!

Igår var det då dags för hopplektion nr 2. Jag hade endast ridit dagen innan för att kolla om det gick med huvudet. Lite yr var jag men det fungerade rätt bra ändå.

 

Det började väl något trögt, jag var kanske fortfarande lite feg och sen började jag våga trycka på Filur lite. Stundtals gick det lite bättre på lektionen och den får väl hamna i kategorin OK. Man känner att man inte hoppat på ett tag.. Eller ridit lektioner på ett tag för den delen också.

 

Årets första hopplektion var förra onsdagen. det var en ny hoppgrupp jämfört med förra året och man blev väl lite smånervig. Vad händer? Jo, jag blir avbockad innan hopplektionen ens har börjat. Alltså i uppvärmningen. Hmm. Landar med huvudet före och sen upp igen. Jag klarade av första bockserien han drog iväg med men inte nr 2.

 

Efter avramlingen blev man lite fegis och vågade inte riktigt släppa efter och banka på Filur. Så hela hopplektionen gick väl sådär.

 

Dessutom när vi skulle ta in hästarna innan hopplektionen lyckades Filur slänga med huvudet och få av sig grimman (som inte var knäppt) han blev såklart överlycklig och drog iväg ut på åkern och firade sin frihet med bocksprång och några backut. Sen gick han in i stallet.

 

Mindre lyckad dag kan vi väl kalla det.

 

Igår var det dags för årets första dressyrträning! Äntligen! Har känt ett tag nu att jag bara vill komma igång med allting igen. Träningarna alltså.

 

Var lite halvnervös hela dagen igår då det var dags att köra hästsläp upp och ned för stora okända backar som jag inte är van vid plus att det var isigt och halt. Men ganska så snart insåg jag att jag under dagen hade förstorat upp backarna som jag skulle ta mig upp för ungefär dubbelt så mycket än vad de egentligen var. Körningen flöt på tills det var dags att möta lastbilar och sandbilen som såklart skall köra mitt i vägen. Dte var lite obehagligt.

 

Det var bara jag som red lektion så sent igår så tränaren kom dit bara för mig och lilla Filur. Så vi körde igång med en gång och jag fick cochning genom uppvärmningen också. Vi började med att jobba lite i skritt för att sen övergå i trav och få upp ett bra tempo och en bar form. Körde lite 8-volter och fortsatte sen nästan hela träningen med endast voltarbete. 

 

Huvudregeln igår var "En volt har massa kanter" så vi överdrev det lite och jag red volter med sex kanter. För att överdriva just de raka linjerna i volten. Rakställa flytta inåt, rakställa, flytta inåt osv. Jag har nämligen en tendens att bara rida cirkeln som rund och då blir Filur längre och längre och det blir tyngre och tyngre för mig och tillslut är allt bara kasst. Men med hjälp av kanterna så påminner jag honom att tänka på annat och påminner honom att vara kvar i den korrekta formen.

 

Fick stundtals till riktigt magiska ögonblick då allt bara flöt på och vi dansade fram! Vill ha den känslan oftare! Vi jobbade även mycket i galopp och fick till några riktigt dansande varv där med. Såå härligt.

 

Årets första dressyrpass fick helt klart godkänt!

 

 

Det hjälpte inte mycket, sen blev jag så jäkla irriterad, att det skall FAN gå och då jäklar! (efter att bilen dött en gång) lyckades jag till slut preciiiis sparra mig loss så att jag kom iväg!

Det har inte skrivits så mycket här på ett tag nu. Varför? För att allt egentligen bara har rullat på i vardagen. Varken dressyr eller hopplektionerna har börjat än. Hoppas däremot att det blir dressyr på fredag. Har än så länge bara ridit ut som vabligt med Josefin, och inget märkvärdigt har hänt.

 

Det enda som skett är väl att Filur i all storm och oväder blivit lite jobbig att ta in från hagen på kvällarna. Han har blivit bufflig och "gåpåig" lite arg och travat halvbångstyrigt breve en när man gått osv. Han har väl insett (nu efter ett halvår typ) att det är matdags när han kommer in. Hehe.

 

Så ikväll när jag och min pojvän (som är livrädd för hästar men har börjat bota honom lite) skulle ta in hästarna ikväll gav jag förslaget om att han kanske kunde ta Josefins ena häst istället för Filur, eftersom jag inte ville att Filur skulle skrämma livet ur honom så att han aldrig mera skulle följa med till stallet. Men då var det som om världen gick under x2 ungefär. Hennes häst (Den snällaste av de alla att leda) tolkade miin pojvän ungefär som att jag skulle låta honom gå och leda en levande, utsvulten, eldsprutande drake. Visserligen tror Josefins Darth att han kan spruta eld genom munnen, men han kan liksom inte det. Så på ett försiktigt sätt försökte jag övertala honom om att ta Darth, utan att förklara HUR jobbig Filur blivit för att skrämma honom för det också, ifall han skulle totalvägra ta in Darth. Som han gjorde. Försökte övertala honom att om han väl tagit in Darth från hagen en gång, skulle han aldrig vilja ta in någon annan häst än Darth igen för att han är så snäll.

 

Efter ca 1 timme så beslöt han sig för att motvilligt, men eftersom han ändå litade lite på mig, att ta Darth. Så mycket disskution för att ta en en häst 50min från hagen. Hehe, men,men får väl hoppas att han tillslut blivit fullärd  tills man skaffat hus och eget stall ;)

 

Nu var tydligen båda Josefins hästar mycket snällare att leda än Filur enligt honom. Hmpf!

 

Jag kan inte låta bli att tycka det är så otroligt roligt med hästutrustning. Jag kan sitta och googla runt i timmar bara för att se vad som finns. Det är egentligen ganska sjukt vad det har utvecklats och vuxit de senaste åren, eller är det först nu som man upptäckt allt? Fanns det ett 50-70-tal olika märken på schabrak för 10-15 år sedan? Eller är det något som dykt upp nu på senare år och det har blivit "mode" med hästar? man kan ju undra.

 

Här är en jäkligt snygg outfit från Schockemöhle Sports som jag slängt ihop. Tycker allt att Schockemöhle gör allt bättre ifrån sig. Nästan så de gått förbi mitt älskade John Whitaker.

I flera dagar i rad nu har det blåst storm på ön. I dag trotsade jag och Josefin vädret och red ut ändå. Filur har ju inte gått på gandka länge nu pga av min rygg, jul, nyår och födelsedag. Men nu har farbror naprapat bankat tillbaka mig igen så nu är det bara att köra på.

 

Filur var då ganska pigg från början pga av att han stått, sen lägger vi till lite blåst på det så blev han lite mer på tå än vanligt samt lite mer power i än vanligt. Trots att han var lite spänd och tittig och stundtals inte lyssnade alls är jag ändå nöjd med turen. Även om jag hänge löst ett par gånger så lyckades jag hålla mig kvar.

 

En liten kort årsresumé för 2014.

 

JANUARI & FEBRUARI

 

Invigde året med att bli avbockad den 1 januari. Hehe.

 

Tillbringade många korta ridturer själv ute i snön med Filur.

Då var man tydligen ett år äldre. Här är bilder på de två hästiga presenterna jag fått idag.

Efter 2 års av velande har det nu faktiskt hänt. Jag har beslutat att köpa en ny systemkamera, en aningens dyrare än vad jag planerade för ett år sedan, men, lika bra att slå på stort. I nästa vecka kommer denna skönhet hem till mig och jag hoppas att vi skall komma bra överrens.

 

Hittade några mål som jag hade skrivit 2010 för mig och Indie lite längre bak i arkivet. Vilket faktiskt var otroligt roligt att gå tillbaka och se på. Så tänkte nu skriva några åt mig och Filur. Jag tycker det är roligare att sätta lite högra krav än vad man tror för att sedan kunna jobba sig så nära som möjligt. Här kommer de iallafall:

 

x Få ett snabbare grundtempo, speciellt i hoppningen. Eller snarare få honom att lyssna på öka på ett känsligare och kvickare sätt.

 

x Skänkelvikningar i trav.

 

x Hoppa en klass på 1 meter.

 

x Hoppa en "riktig" hopptävling

 

x Starta en Pay and Ride (wuupsi, vad ger jag mig in på)

 

x Få till bra galoppombyten

 

Även om detta är en hästblogg måste jag ju presentera min nya familjemedlem. Katten Frans! Det fick bli en båttur och en alldeles för lång biltur till Norrköping för att köpa en alldeles för dyr liten kattunge. I Juli var vi och hämtade honom. Men redan nu börjar han bli stor.

 

Varje år har vi i stallet (Källunge då) ett "julmys" ihop. Det betyder i stort sätt kakor i massor, varm vhoklad, te, kaffe, godis och en massa hästprat. Sen även en julkappslek då vi varje år väljer ett tema för julklapparna. Imorgon år det dags för årets julmys. I år hemma hos A som även precis rivit ned hela hennes kök plus en vägg + golv, tak ja allt och renoverat rubbet. I går blev allt klart så det skall bli riktigt spännande att se hur det ser ut hemma hos henne nu. I år slår vi även på stort med trerätters middag då det även är invigning av det nya köket och vi blir de första gästerna!

 

På menyn står det:

 

Fördrink: Varm äppelmust med julkryddor
Mat: Potatisgratäng, lövbiff och sallad.
Efterrätt: Saffrans kladdkaka

 

I år blev temat på julklapparna "Hus & Hem" vilket jag tolkar som i stort sett allt. För man kan ju faktiskt ta in vad som helst i sitt hus, vad det än är för sak man egentligen köper. Eller?

Hela den här veckan har varit värdelös. Börjar söndagen med vrålförkylning, feber halsont osv. Sjuk på måndag, tappar rösten på tisdagen. Sträckte ryggen på måndagen som ännu håller i sig?! Samt mosar tummen på fredagen... Man kan ju lugnt säga att jag längtar efter nästa vecka och att den förhoppningsvis blir bättre.

 

Är riktigt peppad på jul, lite julledigt iallafall, fest, god mat och mys i stallet.