Tja onsdagens hopplektion gick ju inte riktigt så bra. Började lektionen med att galoppera över bommar och Filur kändes framåt och fin. Drog till några bocksprång och muppade sig lite i början sen var han riktigt fin och jag tänkte "Shit vilken kontroll jag har på dethär idag". Eller inte... När det var dags för första hindret så körde en traktor utanför ridhuset, Filur blev aningens mer taggad och drog iväg i ett bocksprång och sparkade och jag flög av med en gång. 

 

I vanliga fall brukar man ju vara uppe fortare än man landat men det var som om kroppen visste att man skulle ta det lungt. Efter ett tag var jag uppe mennär jag sen skulle ta ett steg kändes det som jag hade en kniv i ryggen som skar mig och det började bli varmt och kändes som att det blödde i ryggen. Väldigt obehaglig känsla. Jag lyckades linka mig till ett hinderstod och sa att jag ville stå där ett tag. Josefin fick hoppa upp och rida Filur, i gummistövlar och min lilla hjälm. Men efter ett tag när jag försökte räta på mig så högg det till igen i ryggen och den obehagliga känslan kom igen. Så jag fick ringa pappa och han och mamma kom och hämtade mig för att sen ta mig till Akuten. Att ta sig in och ur bilen var ingen höjdare. Jag linkade in på akuten och berättade vad som hänt. Jag har ju aldrig varit där förrut och hade ingen aning om hur det såg ut eller hur allt går till. Poff sa det och sen kom det 5 doktorer eller vad det nu heter som smällde på mig en nackkrage trots att jag lungt förklarade att jag har bar ont i ryggen och absolut inget i nacken. Eftersom jag inte kunde räta ut mig så fällde de mig stående ner på nån bår, mendans jag kollade på alla de andra stackarna som suttit i väntrummet i säkert några timmar i väntan på att få komma in.

 

Sen drog allt igång, jag fick inte ens ta av mig tröjan eller örhängena själv. Töntigt tyckte jag men, men. Jag låg ner på en bår och kunde inte röra mig, med 5 personer hängander över mig. De kände här och klämde där och pratade bara med varandra. Jag var ju klarvaken och med, hade ju bara lite ont i ryggen. Men det var bara att ligga där och hålla tyst. När de sen försökte räta ut mitt ben så kom det några tårar "fyfan vad ont det gjorde" de sa att jag skulle säga till min det inte gick. Det gick ju, men det gjorde ont som F.A.N, när de sakta rätat ut det drog jag tillbaka det igen, det gick bara inte.

 

 

 

 

Sen var det dags för rönken, jag låg där på en brits och de sa att jag skulle åka in i maskinen, poff, och jag var ensam. Jag låg där i säkert 10 minuter men inget hände..Sen kom någon in och sa att de hade problem men rönkenmaskinen. Härligt, sen försvann de igen och ja åkte in i den och ut igen. 

 

Farbror doktor kom in igen och sa att de skulle spruta in kontrast i en av de två slangarna som jag tydligen fått i armarna i samma stuns som jag kom in på akuten. Det kunde bli lite varmt sa han. Sen var jag ensam igen, jag låg där och tyckte att det var inte alls varmt. Jag frös och låg och skakade. Frös som vanligt. Skönt som de sprutar in nåt i min kropp så jag blir lite varm tänkte jag. Men jag kände ingen värme, eller, kanske det var lite varmt ändå, små doser av värme kanske kom in i min arm trotts allt. BAra att jag frös för mycket för att jag skulle känna det? Efter ca 10 min kom farbror doktor och fröken sköterska in och pillade och tryckte med slangen i min arm. Tydligen fungerade inte kotraskgrejen heller. De försvann igen och sen kom värmen. Riktigt obehagligt när den sen spred sig upp mot halsen blev det obehagligt på riktigt och det kändes som man inte kunde andas, men direkt när den kommit "mot halsen" så försvann allt lika snabbt igen. 

 

EFter rönkningen fick jag ligga på insensiven och vänta på svar. Törstig som bara den var jag men fick inte dricka på 4h efter avramlingen. Ca 2h kvar. Nackkragen var så oskön eftersom jag bara kunde ligga snett med kroppen och sprikrakt med nacken. Dessutom var den ju onödigt för jag hade inge ont i nacken. Där fick jag ligga tills rönkenbilderna kommit och blivit granskade. Mamma mummlade nåt och ställde sig upp. "Kan du inte göra peacetecknet" och klick sa de. Hon tyckte tydligen att det skulle dokumenteras, hehe. Mupp-mamma. 

 

Sen hände det inte så mycket mer, jag fick sova över på sjukhuset, blev överdragen till en annan mjukare brits då jag inte lyckades kravla mig över själv.

 

Två utskott i ländryggen är brutna. Inget de gör något med utan det läker av sig självt. Jag lyckades ju komma in på akuten precis när det var skiftbyte mellan eftermiddag och nattpersonelen så allt känder väldigt flummig om när allt skulle bli bra igen. En massa olika kommentarer:

 

"Du kommer inte kunna sitta på en häst på två månader"

"Du kommer sboslut inte kunna åka till Stockholm imorgon"

"Har du tur kanske du kan åka till göteborg om 2 veckor"

"Du kommer ha väääldigt on i 4 veckor"

"Om en halv vecka kan du kanske gå normalt igen" 

"Du kan rida när du kan ta dig upp på hästen igen utan massa tabletter"

 

Så det åtestår väl att se hur lång tid det tar, men har ställt in mig på två månader. Två månader! Då är det ju nästan vår ute! Det var vid fyra tilfällen under kvällen som det kom någon tår rinnandes ner för kinden den kvällen. Första när jag sa till ridläraren att något inte stämde i ryggen, rädslan för att inte veta vad det var. Andra när jag fick kasta mig in i bilen för jag kunde inte böja mig den sista biten. Fuck, vad ont det gjorde. Tredje när de försökte räta ut mitt ben och fjärde när de sa ingen Filur på två månader. Vafan..

 

 

Men planen är att bli frisk tidigare, sådeså!

Får aldrig nån koll på filmerna från alla pay and jumps och klubbtävlingar. Som om man kommer ihåg nu hur det kändes då? Inte direkt.

 

Vi missade iallafall det näst sista hindret samt glömde att rida i mål i första klassen. Hehe. Hoppsan.

 

Men här kommer en film från mina andra pay and jump i Visby. Kommer ihåg att Filur kändes fin och glad i andra klassen.

När jag kom till ridhuset igår fick jag lite smått panik då det var helt mörkt i ridhuset och INGEN var där förutom vaktmästaren. Då hade jag lektion nr 2 för Otto, alltså det skulle vara en innan. 5 i tre gick jag in i ridhuset och började skritta Filur och jag hade lektion vid klockan tre. Men runt 15.00 så kom Otto, tydligen hade träningen innan blivit inställd...

 

Det började med att jag fick berätta lite om Filur medans han satte på honom gjord och tömmar. Sen tömkörde Otto honom  och "kände" lite på honom för att se hur han var, lyssnade, reagerade och hur han gick osv.

 

Han tyckte att Filur inte var segare eller trögare än någon annan häst. Man skulle bara säga till honom vad man vill och sen gör han det. Sen har jag låtit Filur gå på halvfart genom livet så är det inte så konstigt att han hellre väljer det än att få jobba på lite mer framåt. Han sa också att han tyckte att det var bättre att man fick rida en  häst framåt än att hela tiden få hålla tillbaka. Jag är lite tveksam på den fronten men det kanske ligger något i det.

 

Han sa även att det syntes att Filur fått gjort lite i sitt liv, han kunde gå i form, han förstod hjälper och han var utbildad. Han sa även som många andra att han tyckte att Filur verkade som en väldigt klok häst. Jag skulle även ta på honom nosremmen (som ännu inte åkt på efter tränsputsningen) samt göra fler hål i nosgrimman då den var för lös. För tydligen håller Filur på och mecklar med tungan och lägger den över bettet och blir ofokuserad genom att hålla på med munnen.

 

 

Efter 30 min tömkörning. Var det dags för 30 min ridning för mig. Fick rida lite på volter och 8or i skritt, trav och galopp. Medans han förklarade lite för mig vad jag skulle tänka på och hur jag skulle göra och vad jag skulle tänka på. Kom tillslut in i ett fint flyt där Filur var mjuk och fin i munnen och jag kunde vara lätt i handen samtidigt som han trampade på och gick framåt.

 

Jag är riktigt nöjd med träningen och tyckte den var givande. Känner att jag fått några pushande puffar framåt och är mer taggad än någonsin.

 

Otto sa även att han jag och Filur kommer ha roligt tillsammans och kommer att passa jättebra ihop speciellt när vi kommer in i det där fina flytet som vi stundtals gör just nu. Det kändes skönt att höra då det enda jag fått höra nu på sista tiden är att han är så stor och för stark för mig, och att jag är så liten och klen. Men nu känns det bra igen för det går faktiskt och vi fick till den där fina känslan stundtals som vi skall jobba fram mer och mer!

 

Igår var planen att vi skulle rida lite innan vår minsta stalltjej skulle fira sitt treårskalas med fika. Precis när vi kom till stallet rullade sig våra hästar i all lera. SÅ.. det slöt med att vi gick en promenad med dem, longerade, byggde upp en löshoppningsbana löshoppade dem och tillslut hoppade upp lite barbacka och travade, galopperade och jag och F HOPPADE barbacka! Det är nog första gången jag till och med galopperade barbacka!

 

Men Filur skötte sig bra, han har varit riktigt pigg de senaste dagarna så jag var lite orolig men det gick bra. Han drog ned huvudet lite i galoppen men annars skötte han sig galant! Så underbart att kunna göra just sånthär med sin häst! Det betyder så mycket mer för mig än placeringar i tävlingar och höga klasser.

 

Det är så jäkla lätt att trava och galoppera barbacka på Filur, har varit med om många hästar som det knappt går att sitta ned i traven på. Med sadel. Kan däremot inte säga att det var det lättaste att hoppa barbacka. Det var dock ändå 60cm!

 

Bättre sent än aldrig. Den 4e augusti. Galet varmt var det den dagen och när vi kom fram och hade hjälpt till att bygga banan var alla genomsvettiga och helt slut. Mysigt. När vi var färdiga med banan så var det bara en som skulle hoppa i klassen innan mig och sen var det två före mig och sen jag. Då fick jag lite smått panik och blev så jäkla nervös. Hatar när det blir stressigt.

 

Så jag fick skynda mig att lasta av, sadla, tränsa på med all utrustning på både mig och Filur och sen var jag ju nervös som bara den. Hjälper ju inte direkt att jag är världens segaste person och blev klar med allt när de andra redan hunnit värma upp i 5-10 minuter redan.

 

Efter bara uppvärmningen var både jag och Filur helt galet svettiga. Sen var det då vår tur och vi lyckades ta oss runt felfria! Trots grinden som var sista hindret (jag hatar grindar). Men jag drev på han som bara den inför varje hinder och tryckte till honom så att han inte skulle stanna och det verkade ju fungera. Det såg ju dock inte så väldans glamoröst ut. Menmen, vi lär oss förhoppningsvis med tiden och får in det tillslut.

Sen var det två personer till innan mig i 80 klassen så det blev ju hoppning nästan direkt efter.

 

Jag började rida fram honom lite på framridningsbanan men jag kände att han var helt slut, inte så konstigt pga värmen. Så det gick liksom knappt att få upp honom i trav, jag hoppade ett hinder sen fick han vila. Kände att han liksom inte orkade. Sen när jag fick komma in på banan igen travade och galopperade jag honom lite och sen var det dags igen. Trodde att han skulle riva då han kändes så trött men vi gick felfria den rundan också.

 

Så jag fick mitt livs första rosett (bättre sent än aldrig) och det var roligt att få göra det ihop med Filur.

 

Här kommer en lite film från båda klasserna, det är dock 60cm och 80 som jag hoppar, inte 70 som det står och det är även den 4e och inte den 11 augusti. Dåligt filmteam man har som inte kan redigera en film rätt..hehe.

 

 

Jag har börjat ta några hopplektioner för Filur matte Josefin. Det känns riktigt bra du hon haft Filur så många år att hon vet hur han fungerar utan och innantill. Första träningen fick vi upp honom i riktigt bra tempo och allt flöt på riktigt bra i slutet. Det gäller att väcka upp honom i början då han är lite trögstartad i början och det tar ett tag för honom att komma igång med hela hans stora kropp.

 

Andra träningen gick också rätt bra, Josefin lurade mig att hoppa 110! Har aldrig någonsin hoppat så högt, känner att det är högt när det kommer upp på 80cm. Hehe.

 

Förra hoppträningen gick det helt kasst, jag hade träningsvärk, trött, Filur hade stått några dar och jag fick det bara inte att fungera. Alls. Kändes inte som en jättebra uppladdning inför klubbtävlingen 4 dagar senare men det gick ju ändå.

 

Här kommer en film från gårdagens träning för Josefin. Det gick lite trögt i början men mot slutet fick vi till det rätt bra. Lägger upp både det som ser hemskt ut och det som ser okej ut, vill som sagt kunna se utvecklingen vi gör och kunna gå tillbaka och skämmas över hur hemskt det ser ut nu ;)

 

Tävling imorgon!!

Red lite lungt ute idag med Filur. Fortfarande fight mellan oss. :( Menmen, får hoppas allt går bra imorgon istället. Upp tidigt och tvätta honom. Tagga! Nervös som bara den!

Här kommer ett kort klipp från för nån vecka sedan när jag och Filuris skuttade över ett 80cm hinder hemma.

 

Hatar det men tänkte att det kunde vara kul att lägga upp nån video där jag rider så att man sen kan jämföra med hur mycket man utvecklats. Så.. jag vet att jag har fel galopp ibland och att det inte ser så otroligt bra ut. Men istället för att klippa bort alla fel, så vill jag ha med dem för att senare kunna jämföra med nya filmer.