(Haha, ni kommer aldrig orka läsa allt det här ;) )
Eller egentligen var det kanske inte så hemskt men det var verkligen inte roligt.

Det började bra, vi kom dit tidigt vilket gjorde att jag skulle hinna skritta upp innan alla de andra skulle komma in galopperande. Men det visade sig att vi inte blev så många då det var någon sorts ryttargala eller något liknande som de flesta var på.

 Uppsittningen gick bra då Indie inte var lika stressad som sist. Hon stod snällt still och vi kunde ganska lugnt börja uppvärmningen. Hon tog det lugnt och sansat men var ändå väldigt spänd.  Jag fick beröm av A då Indie skötte sig bra och höll sig i skinnet. ( Inte så konstigt att vi fick beröm då han typ bara sett hennes dåliga sida) Efter vi värmt upp var det dags att vänja Indiana vid bollen igen men hon verkade knappt bry sig om den. Det var otroligt skönt att hon kom ihåg den. Nästa steg var att vi skulle skritta i bredd och passa bollen mellan varandra, även det fungerade bra, även om hon ökade skritten då jag släppte tyglarna. Den övningen höll vi på med ett tag och det fungerade galant. Nästa övning så delade vi in oss i par och skrittade runt och passade varandra och då fick jag det kämpigt att hålla Indie ifrån F´s häst då Indie hela tiden drogs som en magnet mot honom när hon kom för långt ifrån. Det gick väl ganska hyfsat, bättre än förra gången men det var ändå ett jobb att hålla henne på rätt väg och samtidigt passa bollen o.s.v.

 Sen prövade vi på att kasta och göra mål i korgen, och jag kan ju säga er att det är otroligt svårt att veta hur man skall hålla bollen när man kastar, man vet liksom inte hur man skall göra.   

 Nästa övning var en mardröm, något av det pinsammaste som hänt mig tillsammans med häst tror jag faktiskt. Vi skulle fyra stycken gå bredvid varandra i en rad och sedan vända när vi kom till slutat av ridhuset och fortsätta. Vi hade A som var ledaren och alla skulle rätta sig efter hans hästs bog och man fick inte gå före den hästen och vi skulle dessutom göra det i trav. För det första kunde jag inte få Indie att hålla sig bakom A´s häst och bara drog och det gick inte att kommunicera med henne (Flashback travet kanske?) Så jag fick typ göra olika voltar och liksom gå förbi a göra en volt och lägga mig bredvid hästen.  (Vi hade också två andra hästar mellan Indie och F´s häst bara för att Indie skulle få jobba lite på det.) Så höll jag och Indie på med våra volter och A sa till mig att göra halvhalter. Hehe, det finns tyvärr ingen sån spak på henne svarade jag. Visst finns det en men den fungerar inte när vi travar bredvid varandra. Och bromspaken fanns knappt kan jag också säga er. Så det kändes ju inte heller så kul. Men sen blev det ännu värre när vi alla skulle vända i slutet i ridhuset då kan jag lova er att det knäppte till i hennes huvud och hon kände Flashback travet och voltstart! Hon gjorde sig beredd på att dra igång huvudet tre meter rakt upp i luften samlade ihop sig och benen flög åt alla håll och kanter. Jag kan ju säga att det resulterade i noll kommunikation. Jag fick ju henne att hålla sig i trav men vi var inte direkt bakom A´s hästs bog. Det gick verkligen inte. Och det var hemsk, jag kunde liksom inte göra något hon var helt blockad och tänkte bara på att ligga först.

Det är det som är det jobbiga med travhästar, det är vid såna här tillfällen man bara vill vara som alla andra och ha kul. Men det fungerar inte, man vill att allt bara skall fungera som det borde, men det går verkligen inte. Man känner dig dålig och värdelös och som att man inte kan rida klokt. Det känns som allt är emot en och alla kritiserar en. Vilket en del förmodligen också gör, men visst, det är ju inte så svårt att förklara vad man skall göra om man själv inte sitter i den positionen. Det är ännu enklare för folk som aldrig ridit en tävlad travare att berätta vad man skall eller borde göra. Det kan verka enkelt och simpelt i deras ögon men det är det verkligen inte! Speciellt inte Indie som förmodligen är ganska grön i ridningen och mer kommer ihåg vad man skall göra på travet än de gånger hon varit riden. Till travet där de vet vad de skall göra. De är liksom födda för att springa på travet inte för att fjanta runt i ett ridhus.

Det är därför det kändes speciellt tungt och som ett bakslag igår. Jag ville att allt skulle fungera och att vi skulle vara normala och som alla andra, slippa de kritiska blickarna som förmodligen fortsätter att ge travarna ett dåligt rykte. Till och med F´s häst har skött sig bra som annars när man rider honom travar med frambenen och galopperar med bakbenen samtidigt som man får hålla i honom tills armarna känns av. Jag ville för en gångs skull känna mig som alla andra och bara flyta in i mängden och slippa de kritiska blickarna. Men det är ett ordentligt jobb man tagit på sig. Speciellt när det inte var så länge sedan hon blivit avställd från travet. Det känns tungt och jobbigt och inget fungerade…

Till och med efter övningen efter gick det skit. Jag skulle trava henne i lite volter så att jag skulle få ett bättre slut på lektionen, men vad händer? Japp hon vägrar. Ju mer markerad hjälp jag gjorde ju mer saktade hon av. Gav jag hjälpen så stannade hon annars skrittade hon på i rask takt. Tillslut skulle jag banka till henne ordentligt men då stannade hon. Så tillslut fick jag typ sitta på henne och verkligen banka vilket inte kändes så kul och det tog ett bra tag innan jag fick henne i trav. Var nu det är för grej hon fått för sig vet jag inte, men hon höll på så på ridlektionen i måndags också. Ju mer hjälp jag gav ju mer saktade hon av. Kanske ett nytt tix som hon fått för sig, hon brukar ju alltid ha något brukar ha i farten, det har ju tidigare varit; Transportvägran, haltvägran och tränsvägran.

Men varför har hon tagit på sig en häst om hon inte klarar av den, Kanske ni tänker? Grejen är den att hon är otroligt duktig på att lyssna men inte i såna situationer som liknar travet allt för mycket.  Jag kan säga att hon är den travare av alla de jag ridit är den som varit känsligast för skänkeln. Och visst, jag klarar inte henne perfekt i alla situationer men jag är envis och med det tror jag att man kan komma långt på.

Det som är det jobbigaste tycker jag är att de andra som också är med på horseballen förmodligen tror att jag alltid rider som jag gör där och att Indie alltid håller på som hon gör där. Vilket verkligen inte är sant. Jag vill ju visa upp vår fina sida som vi har tillsammans, men det går inte att göra ensam, jag behöver hjälp av Indie för att klara det.

Frågan är ju bara hur mycket man orkar. Allt känns tungt nu, men det är bara att bita ihop och kämpa vidare.

Igår hände det för första gången i mitt 19åriga liv... Jag ramlade av en häst!
Vi får väl ta det från början.

Igår var jag som sagt på mitt livs första horseballträning. F var med och hade med sin häst och en kompis som red den. Det hela började med att vi inte ens hittade ridhuset så vi fick ringa Emelie som också skulle prova på och hon fick stanna och vänta på oss när vi vände (vi hade tydligen redan kört förbi ridhuset). Sen när vi kom ikapp Emelie och hennes pappa fick vi köra bakom dem hela vägen till ridhuset.

Väl framme var vi först där, båda hästarna hade tagit den ganska långa resan bra. Varken nervösa eller svettiga var de. Avlastningen gick jättebra och de tog det ganska lungt inne i ridhuset brydde de sig inte heller medans vi började sadla dem osv. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Först var det bara jag F och Emelie där sen "poff" och det kryllade av hästar sadlade och färdiga överallt inne på ridbanan. Vet inte riktigt var de kom ifrån men några hade tydligen ridit dit.

När det var dags för mig att gå in på banan och börja rida var helt ärlig hemskt. Det kryllade av hästar och Indie blev jätte nervös. Hon typ sprang/gick runt omkring mig medan jag höll i tyglarna och hon lyssnade inte direkt på stopp... Efter vår lilla snurrande i vad som kändes i en evighet så hoppade jag upp och började skritta henne. Där fortsatte vår lilla uppvisning. Vi skrittade runt bland alla hästar och endel for förbi i galopp och i Indianas huvud var det nog mycket som snurrade. hon kastade sig åt andra hållet men där var också en häst. Sedan började hon trava när någon annan smackade och ungeför så höll det på. A kom fram och frågade om det bara berodde på hästen och jag sa "Nej jag spänner mig som bara den också!" Så han försökte köra lite psykologi på mig men vet inte om det fungerade något vidare. Det gick till ungefär såhär;
A: "Favoritfärg?
Jag: "Vet inte"
A: "Men det är väl klat du har en favoritfärg?"
Jag: "Nej jag har ingen favoritfärg."
A: "Jaha Men någon?"
Jag: "Nej"
A: "Okej, Har du körkort?"

Så jag vet inte om hans fösök till att få mig att tänka på annat hjälpte.. Men jag provade att trava henne lite för att hon skulle få annat att tänka på men då vägrade hon istället att lyssna på mig. Så vi gick bort till F´s häst och höll oss brevid dom och skrittade brevid varandra och gjorde halt, skrittade, och gjorde halt. Efter ett tag hade hon lugnat ned sig någorlunda.        

Efter vår lilla "lyssna" övning så kom A och samlade ihop oss nybörjare och tog med en horseball. Den drog han och strök mot hästarna. Indie undrade vad han höll på med lite ibörjan men brydde sig inte så mycket. sen började han kasta den över och under Indies hals och över baken på henne och F kastade tillbaka den. I början ryckte hon till lite men stod kvar. Tillslut reagerade hon inte ens och man kunde studsa den mot hennes hals utan att hon brydde sig. Det var otroligt coolt! 

Vi fortsatte genom att börja passa varandra uppe på hästryggen och Indie skötte sig jättebra. Sen forsatte vi genom att passa vrandra samtidigt som vi skrittade och det fungerade också bra. Vi hade en liten samling i mitetn och gick igenom lite regler och gjorde några övningar. Sedan delade vi upp oss så att jag, Indie och den andra hästen från vårt stall och A var i ett gäng. Vi passade runt och släppte tyglarna helt och hästarna fick gå. 

Sedan var det dags, vi skulle plocka upp bollen ifrån marken, medans vi satt på hästen. Jag kan ärlig säga att Indie var den största/högsta hästen av de 7 hästarna som var där inne...Vi började med att plocka upp bollen ifrån en pall och det gick lätt och bra. Sedan lade A bollen på en liten hög av underlagen på marken och jag skulle plocka upp den genom att hänga ned ifrån Indie. Jag tror aldrig marken har varit så långt ned förut! Indie kändes ungefär 164cm för hög ;) Men helt otroligt nog så klarade jag det! Antar att jag kan tacka att jag är ganska vig av mig (eller ganska mycket vig, kan lägag fötterna bakom nacken) ;)  Sedan fick jag göra om det utan den lilla högen som bollen låg på och dessutom med en boll där hantagen inte stod upp. Jag var ungefär sådär 3 cm ifrån handtaget med fingrarna där det ungefär sa POFF  och jag låg på rygg på marken. JAG RAMLADE AV EN HÄST FÖR FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV! Eller jag snarare gled av och marken var ju nära. Då sa jag någon som liknade det här: Jag har ALDRIG ramlat av en häst i hela mitt liv! Och så gör jag det nu! Fan jag som skulle klara mig utan att ramla av tills jag var 20år. Fan det är ditt fel A. Förresten F det här borde inte räknas så att det blir tårta! A trodde inte det var sant att jag aldrig ramlat av tidigare, men det är det faktist, trots alla år jag ridit. Sen hoppade jag upp igen och provade en gång till och då gick det bättre. Historisk dag var det verkligen. Jag ramlade av! Men det gjorde inte ont det var väldigt mjukt underlag. Otroligt nog har jag inte ens träningvärk idag!
                



Här kan ni se hur otroligt stora öron Indie har! :)

Indie står snällt ock väntar

Nervös tjej? Japp.

Första markplocket!


Vi fick även prova på att göra mål osv och i slutet blev det en liten träninsmatch där man bara fick skritta om man hade bollen. Det var helt otroligt hur Indie gick ifrån att vara super pigg/nervös och inte lyssnade till att jag kunde rida med tyglarna hängande och kasta bollar över hennes huvud! Dock vägrade hon att gå längre ifrån F´s häst än 2 meter. Det gick inte att få henne ifrån honom. Han var väl hennes säkerhet. Man kan ju inte kräva allt för mycket ifrån henne första gången. Men jag var riktigt nöjd över henne i slutet. 

Galen kväll var det i allafall och Indie var genomblöt trots att vi bara skrittat, hon var nog ganska trött psykiskt om man kan säga så. HEmresan gick bra och hästarna fick mysa och sova inne i natt. 

Grymt rolig, hemsk, pinsam och otrolig kväll var det. Nästa träning blir nu på fredag igen! :)         

Lite tråkigt med så mörka bilder, men jag lovar, det är omöjligt att fota i det ridhuset. Dessutom är de här tagna med en digitalkamera. Men det är iaf bilder.