Däremot vaknade jag igår morse och istället för att det skär till ibland i ryggen som det gjorde när utskotten var nybrutna så skär det till under höften nästan på låret istället. I natt vaknade kag till flera gånger pga av att det gjorde så jääkla ont! Vad kommer det ifrån liksom? De rönkade mig från nacken och nedåt och det var inget annat fel. Väldigt läskigt och har problem med har ta på mig byxor. Skoj. Får väl kolla upp det när jag kommer till Gotland igen. Så typiskt att det skall komma nu när ryggen börjar bli bra. Hu, hu!

Dag två i Göteborg och jag och Josefin har ännu inte förstått hur det där med pendeltåg fungerar. Eller spårvagn kanske det heter? Vad är skillnaden egentligen? Men idag har vi lyckats ta oss dit vi skulle utan allt för stora felåkningar. Igår fick vi en lite längre promenad. Hehe. Hoppsan..

Jag hade ju tänkt att jag inte skulle köpa så mycket vanliga kläder i år men sen hittade vi lite roliga affärer som inte finns på Gotland och sen hittade vi lite på rea och sen hoppsan hade vi typ 4 kassar var. Om inte mer. Jaja, får väl skylla på att jag inte kommer kunna rida och betala ridlektioner på ett par månader så då får man väl unna sig lite saker när man är trasig.

Nu taggar vi snart Scandinavium och Clinic med Peter Markne och sen lite hoppning. Wiiie!

Dagen har spenderats åt flygresa till Göteborg, incheckning på hotellet. Som var jättesnälla och lät oss checka in 4h för tidigt! I år lyckades vi även få det finaste hotellet av de tre resor vi gjort till GHS, Så jag är mycket nöjd. Inga fururum med mögliga furudörrar som duschdraperi. Hehe. Jag och Josefin brukar tänka "Ju billigare hotell, desto mer pengar till mässan" men tror vi lyckades få till det i år. Hittade ett paketpris på flyg till och från Gotland och 3 nätter på hotell, nära Scandinavium med frukost till ett bra pris. Dessutom fick vi tydligen det största rummet också. Tackar för det! 

Igår lyckades jag lura med mig min ickehästintresserade fina vän Sofie att åka och titta på hopptävling. Där bla vår gemensamma vän skulle hoppa. Tycker att det är så roligt att även titta på. Hon hoppade sin unghäst plus sin vanliga häst och oj vad fina de är. Speciellt unghästen.

 

Jag hade även med mig min nya finkamera och lyckades äntligen få in en rätt bra inställning till det mörka ridhuset och fick faktiskt till en hel del fina ljusa bilder! Jag har ju ännu inte hunnt lära mig den så jättemycket men hoppas ändå att få till några fina bilder i Göteborg.

Det finns till och med vissa hästsaker som är tråkiga att lägga ut pengar på. Blandannat shampoo. Har hört och läst att Quicksilver- shampoot skall vara riktigt bra till vita svansar så tänkte testa och se om den verkligen är så bra som alla säger. Skall faktiskt bli lite spännande att se, tönt som jag är. Så den är tänkt att endast användas till svansen kollar man på priset kan man ju tro att det är flytande guld i den och inte hästshampoo.

 

Den andra är bara ett vanligt skimmelschampoo. Har aldrig testat det märken så skall bli spännande att se om den är bra. Hade en Renons skimmelschampoo innan, helt okej men det krävdes en halv flaska varje gång kändes det som. Nu kan Filur få bli vit igen.

 

Köpte det lagom till jag skulle hoppa några pay and jump och CM-hoppningar men, så blev det ju inte riktigt..

Lördagkväll, vad passar då inte bättre än silver, guld och glitter? Här kommer utrustning för häst och ryttare som vågar sticka ut lite extra.

 

Är man på en av Europas största hästmässor måste man ju shoppa lite, eller hur?

 

Det jag tänkte kolla på är:

 

 

 

 

 

 

 

 

Men som sakt, detta är vad jag skall titta på och inte nödvändigtvis köpa. ;)

I höstas försvann min dressyrpisk efter en dressyrlektion, har ingen aning om vart den tog vägen. Letade som bara den i flera dagar men den var helt enkelt bara borta. En svart och guldig dressyrpisk som jag köpte på Göteborg Horse Show i fjol för ca 40kr. Så jag fick helt enkelt efter några veckor köpa en ny.

 

Nästan hela natten i natt drömde jag om att jag letade efter den där dressyrpisken, och jag kunde inte hitta den. Vet inte hur lände den där drömmen höll på men lång var den. På mårgonen vaknade jag panikartat och tänkte "Jag MÅSTE köpa en ny EXAKT likadan pisk i år på GHS!" Alltså haha. Efter att jag lugnat ner mig insåg jag att det bara var en dröm och så viktig var inte den där pisken för 40kr. Hehe..Tror min nya pisk allt duger lika bra!

 

Framtiden är här. En e-tidning för hästintresserade! Denna är inget liknande de andra "Hästtidningsnyhets-sidor" Eller vad man nu kallar hemsidorna som bedrivs av tidningar. Detta är däremot en hästtidning i just e-format.

Namnet på denna är Cheval, för att ta en titt kika in på http://www.chevalmedia.se

Efter en snabb överblick av "Tidningen" är jag riktigt imponerad. Väl genomtänkt, intressanta artiklar och snygg design. 

 

Jag är en sån person som kan rata div böcker och tidningar pga av att framsidan eller designen är ful. Möjligvis fel av mig, men denna lurade in mig med en gång. Så imponerad av de mjuka övergångarna, texter som sakta diffust smyger sig fram och blir kristallklart, text som vagt glider in i bilden och allt gjort på ett jäkla bra sätt!

 

Här kommer en sneakpeak:

Snyggt och stiligt och perfekt om man har en iPad. 

 

Trots att jag alltid föredrar riktiga böcker och riktiga tidningar så får denna tummen upp från mig, mycket tack vare den snygga designen. 

 

Den stora hästfesten närmar sig nu med stormsteg! Då menar jag såklart Göteborg Horse Show! För tredje året i rad så lämnar jag och Josefin lilla Visby och byter stad till Göteborg i någrar. Shit vad jag älskar det arregemanget. Titta på fina hästar, inspirerande ryttare, höga hinder fina rörelser motiverade ungdomar, givande clinicar, hästshopping, mässa, sena kvällar med hästar och till och med chansen att vinna en superduperfin häst, även om den inte är så stor.

 

Men på tal om lotterihäst, så har det varit väldigt tyst på den fronten. Inte ett ord om någon lotterihäst överhuvudtaget, ingen information om att det inte skall vara någon lotterihäst heller. Mycket märkligt tycker jag.

 

Men efter mycket googlande lyckades jag då idag få fram detta:

 

Tja onsdagens hopplektion gick ju inte riktigt så bra. Började lektionen med att galoppera över bommar och Filur kändes framåt och fin. Drog till några bocksprång och muppade sig lite i början sen var han riktigt fin och jag tänkte "Shit vilken kontroll jag har på dethär idag". Eller inte... När det var dags för första hindret så körde en traktor utanför ridhuset, Filur blev aningens mer taggad och drog iväg i ett bocksprång och sparkade och jag flög av med en gång. 

 

I vanliga fall brukar man ju vara uppe fortare än man landat men det var som om kroppen visste att man skulle ta det lungt. Efter ett tag var jag uppe mennär jag sen skulle ta ett steg kändes det som jag hade en kniv i ryggen som skar mig och det började bli varmt och kändes som att det blödde i ryggen. Väldigt obehaglig känsla. Jag lyckades linka mig till ett hinderstod och sa att jag ville stå där ett tag. Josefin fick hoppa upp och rida Filur, i gummistövlar och min lilla hjälm. Men efter ett tag när jag försökte räta på mig så högg det till igen i ryggen och den obehagliga känslan kom igen. Så jag fick ringa pappa och han och mamma kom och hämtade mig för att sen ta mig till Akuten. Att ta sig in och ur bilen var ingen höjdare. Jag linkade in på akuten och berättade vad som hänt. Jag har ju aldrig varit där förrut och hade ingen aning om hur det såg ut eller hur allt går till. Poff sa det och sen kom det 5 doktorer eller vad det nu heter som smällde på mig en nackkrage trots att jag lungt förklarade att jag har bar ont i ryggen och absolut inget i nacken. Eftersom jag inte kunde räta ut mig så fällde de mig stående ner på nån bår, mendans jag kollade på alla de andra stackarna som suttit i väntrummet i säkert några timmar i väntan på att få komma in.

 

Sen drog allt igång, jag fick inte ens ta av mig tröjan eller örhängena själv. Töntigt tyckte jag men, men. Jag låg ner på en bår och kunde inte röra mig, med 5 personer hängander över mig. De kände här och klämde där och pratade bara med varandra. Jag var ju klarvaken och med, hade ju bara lite ont i ryggen. Men det var bara att ligga där och hålla tyst. När de sen försökte räta ut mitt ben så kom det några tårar "fyfan vad ont det gjorde" de sa att jag skulle säga till min det inte gick. Det gick ju, men det gjorde ont som F.A.N, när de sakta rätat ut det drog jag tillbaka det igen, det gick bara inte.

 

 

 

 

Sen var det dags för rönken, jag låg där på en brits och de sa att jag skulle åka in i maskinen, poff, och jag var ensam. Jag låg där i säkert 10 minuter men inget hände..Sen kom någon in och sa att de hade problem men rönkenmaskinen. Härligt, sen försvann de igen och ja åkte in i den och ut igen. 

 

Farbror doktor kom in igen och sa att de skulle spruta in kontrast i en av de två slangarna som jag tydligen fått i armarna i samma stuns som jag kom in på akuten. Det kunde bli lite varmt sa han. Sen var jag ensam igen, jag låg där och tyckte att det var inte alls varmt. Jag frös och låg och skakade. Frös som vanligt. Skönt som de sprutar in nåt i min kropp så jag blir lite varm tänkte jag. Men jag kände ingen värme, eller, kanske det var lite varmt ändå, små doser av värme kanske kom in i min arm trotts allt. BAra att jag frös för mycket för att jag skulle känna det? Efter ca 10 min kom farbror doktor och fröken sköterska in och pillade och tryckte med slangen i min arm. Tydligen fungerade inte kotraskgrejen heller. De försvann igen och sen kom värmen. Riktigt obehagligt när den sen spred sig upp mot halsen blev det obehagligt på riktigt och det kändes som man inte kunde andas, men direkt när den kommit "mot halsen" så försvann allt lika snabbt igen. 

 

EFter rönkningen fick jag ligga på insensiven och vänta på svar. Törstig som bara den var jag men fick inte dricka på 4h efter avramlingen. Ca 2h kvar. Nackkragen var så oskön eftersom jag bara kunde ligga snett med kroppen och sprikrakt med nacken. Dessutom var den ju onödigt för jag hade inge ont i nacken. Där fick jag ligga tills rönkenbilderna kommit och blivit granskade. Mamma mummlade nåt och ställde sig upp. "Kan du inte göra peacetecknet" och klick sa de. Hon tyckte tydligen att det skulle dokumenteras, hehe. Mupp-mamma. 

 

Sen hände det inte så mycket mer, jag fick sova över på sjukhuset, blev överdragen till en annan mjukare brits då jag inte lyckades kravla mig över själv.

 

Två utskott i ländryggen är brutna. Inget de gör något med utan det läker av sig självt. Jag lyckades ju komma in på akuten precis när det var skiftbyte mellan eftermiddag och nattpersonelen så allt känder väldigt flummig om när allt skulle bli bra igen. En massa olika kommentarer:

 

"Du kommer inte kunna sitta på en häst på två månader"

"Du kommer sboslut inte kunna åka till Stockholm imorgon"

"Har du tur kanske du kan åka till göteborg om 2 veckor"

"Du kommer ha väääldigt on i 4 veckor"

"Om en halv vecka kan du kanske gå normalt igen" 

"Du kan rida när du kan ta dig upp på hästen igen utan massa tabletter"

 

Så det åtestår väl att se hur lång tid det tar, men har ställt in mig på två månader. Två månader! Då är det ju nästan vår ute! Det var vid fyra tilfällen under kvällen som det kom någon tår rinnandes ner för kinden den kvällen. Första när jag sa till ridläraren att något inte stämde i ryggen, rädslan för att inte veta vad det var. Andra när jag fick kasta mig in i bilen för jag kunde inte böja mig den sista biten. Fuck, vad ont det gjorde. Tredje när de försökte räta ut mitt ben och fjärde när de sa ingen Filur på två månader. Vafan..

 

 

Men planen är att bli frisk tidigare, sådeså!

 

Innan den ens hade börjat var jag såå taggad att idag skulle jag bara jobba, jobba, jobba för att Filur skulle minsann gå bra och fint hela lektionen. Men sen fick jag en knäpp innan lektionen i uppvärmningen men en massa negativa tankar... Om att jag inte kommit någon vart på två år nu, kan inte ens rida hästen i form på en volt. Allt går bara runt runt och vi kommer ingen vart, inget går framåt och inget händer.

 

När jag sen började lektionen och Filur var, stark, lyssnade inte och armarna krampade på en så blev man inte så mer positiv och taggad direkt. När jag sen var som mest sugen på att ge upp, då jäklar! Filur trampade under sig i traven kom in i en fin form, var fjäderlätt i handen och lyssnade så fint på en touch av skänklarna. När Otto sedan sa "Fatta galopp" och hela härligheten höll i sig så svävade man runt på små moln. Det gick visserligen aningen, aningens för sakta, men vad gör det när Filur både var fin i formen och trampade under sig, verkligen tog i och stampade från och vi dansade fram. Men när det sen var dags att trava igen så kom vi tillbaka till landet mittemellan igen. Men vad gör väl det när man iallafall fått känna på det det fina som faktiskt går att få fram ibland. Motivationen kom tillbaka med en gång.

 

När Otto sedan avsluter lektionen med att säga att "Och tro inte att du bara står och stampar på ett ställe hela tiden och inte kommer någoon vart, för det gör du" precis som om han läst mina tankar. Lite läskigt. Sen rabblade han upp allt som jag och Filur faktiskt har lyckats med efter ett år. I början gick Filur faktiskt knappt fram över huvudtaget. Så det har ju hänt saker. Jag tycker bara det går för sakta..

Vi kan väl börja med Pay and Jumpen som var i söndags. STORM var det fy fan vad kallt det var! jag kunde max köra 50km/h med hästtransporten för annars flög den fram och tillbaka. Framridningen var isig och stenhård så där var det bara skritt som gällde, utomhus i stormen. Sen när det 5 egipage före en kunde man få komma in i ridhuset för framhoppning, som även då blev framridning. 

 

Först kändes Filur sådär pigg och framåt och jag tänkte yes, idag kommer det bli lika kul och med lika bra fart som sist vi var i Visby, men nej. Det sa poff och sen var farten borta och jag lyckades inte få tillbaka den. Stelfrusen som en pinne så var det snart dax för min tur att hoppa. Hade bestämt mig redan innan at idag skulle vi inte stanna på nåt hinder. Men på hinder nummer tre blev det ett stopp ändå. 

 

Omgång nummer 2 80cm så kom vi fel på en oxer och då rök det en bom. Farten saknades, tråkigt, men samtidigt har den blivit betydligt bättre än om man jämför med för ett år sedan.

 

Anna var med och hjälpte till i stormen, så snäll och ställer alltid upp när jag och Filur skall iväg! Så som tack hade jag ritat en liten teckning på Henne, mig och Filur. Väldigt vacker. Hehe.

Idag blir det en Pay and Jump, blir 70 & 80 då jag  endast hoppat 2 gånger på 2 månader nu. Dessutom så borde den första hopplektionen knappt räknas då det gick så kasst. Hehe. Hoppas på att det går lite bättre idag!

Igår var det då dags för hopplektion nr 2. Jag hade endast ridit dagen innan för att kolla om det gick med huvudet. Lite yr var jag men det fungerade rätt bra ändå.

 

Det började väl något trögt, jag var kanske fortfarande lite feg och sen började jag våga trycka på Filur lite. Stundtals gick det lite bättre på lektionen och den får väl hamna i kategorin OK. Man känner att man inte hoppat på ett tag.. Eller ridit lektioner på ett tag för den delen också.

 

Årets första hopplektion var förra onsdagen. det var en ny hoppgrupp jämfört med förra året och man blev väl lite smånervig. Vad händer? Jo, jag blir avbockad innan hopplektionen ens har börjat. Alltså i uppvärmningen. Hmm. Landar med huvudet före och sen upp igen. Jag klarade av första bockserien han drog iväg med men inte nr 2.

 

Efter avramlingen blev man lite fegis och vågade inte riktigt släppa efter och banka på Filur. Så hela hopplektionen gick väl sådär.

 

Dessutom när vi skulle ta in hästarna innan hopplektionen lyckades Filur slänga med huvudet och få av sig grimman (som inte var knäppt) han blev såklart överlycklig och drog iväg ut på åkern och firade sin frihet med bocksprång och några backut. Sen gick han in i stallet.

 

Mindre lyckad dag kan vi väl kalla det.