Jag har lite smått och diskret börjat leta häst åt C. Hon har sagt att hon vill ha häst, hon har alltid haft häst. Men hon funderar på om det är rätt tidpunkt i livet att skaffa en häst till. Har har haft ett riktigt skitår i år. Så extremt och personligt som ni nog aldrig kan tänka er. Något som jag absolut inte tänker ta upp här. Hon har 2 barn som är..eeh. ca 3 och 5 år gamla. Så hon funderar på om det kanske är bättre att vänta tills barnen har blivit lite äldre och hon har mer tid. Samtidigt har hon ju haft den tiden nu när hon haft sin andra häst som hon tyvärr var tvungen att ta bort för några månader sedan då han bröt lårbenet. Vi har kommit fram till att annars försvinner säkert hennes egentid helt och hållet.

 

Så därför har jag och mestadels stallägaren börjat leta lite häst. Jag frågade runt lite och sen frågade jag Marléne som jag lånade Indie utav. Hon hade inga men sen sa hon att Indie finns ju fortfarande. Det kändes som ett slag. Jag FÖRSTÅR INTE vad det är med den hästen som gör att jag tycker om henne så mycket! Jag är helt seriös när jag säger att jag grät i en timme från de att vi lämnade av henne tills ett tag efter att jag och pappa kom hem. Då hade jag även en vit drömhäst hemma i stallet, Cinnamon. Sedan grät jag dagen efter också tills det inte gick mer. Även månader och år efter. Kan sakna henne så mycket att jag kan börja gråta typ nu?! Kan även erkänna att jag tillochmed grät lite igår. Vad är det för fel på mig? Vad är det som gör dendär stora pigga fuxen med alldeles för stort huvud och stora öron så speciell? Nu har jag ändå en fantastiskt fin, snäll och mysig häst i stallet. 

 

 

Sen kom jag på den otroligt geniala ideen att C, kunde ju kanske faktiskt ha Indie på prov, hon kanske skulle gilla henne. Lilla Indie tillbaka i "mitt" stall! Det hade ju varit helt underbart! Jag skulle kunna hjälpa till och rida, träna och pyssla med henne så att C inte får dåligt samvete när hon inte hinner. Det enda hon egentligen vill är att ha en skogsmullehäst som hon kan ut och skritta, tarva och galoppera på. Förhoppningsvis så, kanske, kanske Indie nu, efter att ha fått ett föl till och blivit snart 4 år (helt sjukt) äldre och mognat lite. Det hade ju varit rena drömmen! 

 

Den lilla detaljen är ju att alla i stallet är lite anti Indie, en sa redan efter jag haft henne i 2 veckor " Skall du inte lämna tillbaka henne och hitta en annan häst istället?" Men jag vägrade och höll på i ett år. Det ångrar jag verkligen inte. 

 

Hon kan ha mognat och blivit lite lugnare. Hoppas jag. Jag skall iallafall göra allt för att övertala C. Men tror inte att det kommer att gå så bra tyvärr. Hon vill ha en lugn och trygg häst som lyssnar på; skritt, trav, galopp och halt. Som inte hittar på nåt däremellan. ÅÅh, fina Indie. 

 

Hade jag bara haft liiite mer pengar så hade jag tagit hem henne igen. Men det funkar inte riktigt så. Jag är helt seriös när jag skrev att när jag blir gammal och rik skall jag leta upp Indie köpa henne och sen skall hon få gå och bli ompysslad hemma hos mig, om hon så är 20 år när jag hämtar henne. Tänkte att jag skulle hitta just det inlägget men det gjortde jag inte. Däremot hittade jag två andra som ni kan titta på HÄR och sen inlägg med massor av bilder från året med Indie Hittar du HÄR. 

Även om det är både jobbiga och roliga inlägg som man kan gå tillbaka och läsa om så är det så otroligt kul att ALLA mina dagar med Indie finns just HÄR, från första ridturen, till den sista, likadant med Cinnamon och även första provridningen på Filur. SÅ otroligt kul att ALLT finns kvar här. Att kunna gå tillbaka och uppleva det man kände då och få tillbaka tankarna och funderingarna man hade då, och kolla på det nu.