I tisdags var det dags för dressyrlektion för Otto. Han skulle tömköra Filur lite först och sen skulle jag rida. Det brukar gå mycket bättre efter att han har tömkört honom men i tisdags gick det sämre än sämst. Efter tömkörningen gick han på bra framåt, vilket han faktiskt gjort riktigt bra nu på sista tiden. Men han var så jäkla stum i munnen. Så visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag skulle rucka lite försiktigt men bestämt men det fanns liksom ingen reaktion. Så det slöt med att dte kändes som att jag skulle försöka sitta och slita av honom hela huvudet vilet resulterade i att jag vägrade göra nån större ansträngning och travade runt där med kramp i alla muskler som finns i armarna utan någon större framgång. Visst gick det bra nåt varv då och då men inget att hurra för. Det kändes ungefär som en evighetslång dragkamp, vilket är mindre kul.

 

Otto säger att det skall inte behövas kraft utan bara ett bestämt tag en kort period för att få honom dit jag vill. Ja, Filur har inte riktigt förstått det än. eller inte i tisdags iallafall.

 

Så lektionen var bara blä, blä och åter blä. Var så jäkla deppig och irrierad när jag kom hem så hoppade upp på Filur och red iväg barbacka i solnedgången i grimma och grimskaft. Bara för att jag kan. Känn på den alla duktiga dressyr och hoppryttare ;)