Att hoppa, men inte för hoppandes skull

På lördag är det årets sista klubbtävling. Jag försöker att komma ut på så många klubbtävlingar, pay and jumps och cm hoppningar som möjligt. Dels för att få in hoppningen i mig, mina rörelser och hästens rörelser och få ett bra samspel. Jag som då alrigt gått på ridskola eller ridit ponny har ju missat allt känns det som. Min nivå  och kunskap ligger långt efter alla de andra i min ålder. Men, har man inte möjligheten när man är liten får man skapa den själv när man blivit 18år för sina egna pengar.
 
Men jag hoppar inte bara för hoppandes skull. Utan även att få träna på allt det andra. Dels framridningen som jag är totalkass på, då jag har så svårt att få Filur motiverad när det är massor med andra ekipage runt omkring mig som får mig på andra tankar. Men jag tror det blivit lite bättre nu den här hösten faktiskt. Sen även ett av mina stora andra problem. Banan. Alltså vägen och ridvägarna. Förstår inte grejen med att få se banskissen i 10 min innan man skall värma upp. Man borde få den skickad på posten två veckor i förväg så att man lär sig den. Hehe. Jag blir alltid så insnöad på att komma ihåg banan så att jag liksom glömmer att rida när det väl är min tur.
 
Så det är några av alla anledningar till att jag tar varje chans jag får att få komma ut på olika ställen och hoppa lite. Mycket av just lära sig banor-anledningen. Jag vill kunna koncentrera mig på allt det andra.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0