Ja, som ni såg i inlägget innan höll jag ju på att klanta till allt. Tog på Filur Indies gamla lädergrimma (som pappa var så snäll och köpte för nåt år sen) hade fixat iordning allt, började bli lite smånervös sådär med lastningen. Lite smått flashback Cinnamon när han stod där vit och allt i Cinnamons gamla täcke.

 

Gick ut gick och och gick med honom på transporten och trots han är såhääääär stor och transporten endast såhäär stor ;) så gick han på utan att tveka. Fråga mig inte vad jag hade i huvudet men jag tänkte att jo, hennes matte brukade ju lasta honom själv så jag band fast honom och skulle gå bak och lägga på bommen. Då han såklart börjar backa, vilket gick bra, tills det tog stopp och sen "POFF" var grimman sönder och han gick in i stallet.

Vad i PIP tänkte jag med? Gick såklart med som jag alltid gjort in i transporten men Filur är ju så duktig och väluppfostrad så han går ju in av sig själv, bara att släppa in honom och sen lägga på bommen. Och jag tänkte inte ens på det förrens stallägaren nämnde det! Alldeles för mycket minnen som snurrade runt i huvudet blandat med nervositet?

 

JAg trodde inte att det skulle gå men spännde man ut Cinnamons gamla lädergrimma i storlek COB kunde han faktist ha den. Så på med den och ut igen. Tror ni han ville gå in i transporten igen då? Nej...Då ville jag bara klippa till mig själv med något hårt. Trodde såklart att f*ck. Då var det här kört. Speciellt eftersom vår transport är liten, mindre inbjudande och ingen häst gillar den. Kände att det var Cinnamon helt om igen. Stallägaren var där och en annan i stallet var också med och hjälpte till och jag fick inte på honom...

 

Tillslut sa stallägaren "Ge mig honom!" och sen kom lilla hon där på 150cm och tog Filur 168cm och gick rakt på. Lastade honom brett så det var bara att flytta mellanväggen och lägga på bommen. Vårt lilla "kaos" hade väl bara tagit några minuter men ändå. Sen var det bara in i bilen och iväg. Thank god för Jasom Mraz som lugnade mig i bilen, trodde verkligen att jag klantat till det ordentligt och att det typ aldrig skulle gå att lasta honom i vår transport igen.

 

Väl framme i ridhuset mötte min faster upp mig och hälsade på Filur och tittade på när vi red. Filur var lite tittig när vi kom fram men efter vi skrittat ett varv i ridhuset var det hur lugnt som helst. Förberedde mig på bockningar i galoppen och allt möjligt men han var hur lugn som helst! Själva ridpasset var väl kanske inte det bästa, men som sagt endast andra gången jag rider honom här hemma och jag har ännu inte lärt mig hur han fungerar, så det är bara att ge det till och lära kunna varandra.

 

Sen var jag lite smånervös för lastningen hem. funderade på att lasta honom smalt då det är det enklaste, men kan tillägga att det är väldigt smalt för honom då han är så stor. Första gången stannade han på rampen, andra gången gick han på direkt. Finaste hästen! Så jäkla skönt!

 

Så även om passet inte gick så bra så växte Filur otroligt mycket för mig idag! Så enkel att ha och göra med och så gosig. Stod och myste hur läänge som helst när vi kom hem. Och att gå in i en helt främmande liten ful blommig hästtransport och ett helt nytt ridhus var no problemo. Finaste hästen!