Var ju då iväg i ridhuset men några av Marlénes ponnysar. Innan hade det varit show för barnen med westerninriktning. Så alla barn var ju supertaggade på att få prova rida ponny. Vad jag hörde var det ca 45 barn så vi hade fullt upp! Det var lite läskigt i början innan man kommit in i allting. Precis när vi kom in i ridhuset flockades det folk omkring oss, och det var kamerateam som filmade och massor. Blev lite mycket men tillslut kom man i i rutinerna och det bildades tillslut ett litet kösystem.

Barnen var ju jätteduktiga, endel var lite sjukare än andra och behövde hållas i mer pga. att de hade lite sämre balans. Men oj så kul de tyckte det var! Ingenting slog deras leenden, samtidigt som vissa tyckte att det var lite läskigt. Så skräckblanand förtjusning var det hos endel.

Det slöt med att vi började med att ta med två ponnysar, vi visste inte riktigt hur många som skulle vilja rida. Men jag tror att det räckte och blev riktigt bra. Förhoppningsvis blev det inte för lång väntetid. Alla barnen fick rida ett varv runt ridhuset. Så jag ledde hästen, en annan tjej som också rider hos Marléne som jag absolut just nu inte kommer ihåg namnet på, lyfte upp barnen och höll i dom och behövdes det ytterligare en som höll i barnet så sködde föräldrarna/medhjälparna det.




Ponnysarna skötte sig så otroligt bra! För det första hade de alrig tidigare varit i ett ridhus. Sen körde de omkring med fyrhjulingar utanför ridhusporten som var öppen, westernkillarna kastade lasson omkring oljetunnor i mitten av ridhuset och varje gång de träffade (typ varje gång) och drog åt med en snärt tjongade det till. Sen var det musik och speaker då och då, kamerateamen med mickarna och kamerorna och dessutom alla barn som var överallt. Så jäklar vad duktiga de var! Det är så såna ponnysar skall vara!