Med ett litet kollage tänkte jag summera året 2011 vad som hände osv. Enjoy.

Januari, otroligt mycket snö. När skolan drog igång läste jag Engelska C 4 dagar i veckan i hela Januari, vilket betydde sjukt mycket läxor och mindre tid med Indie. Det hjälpte ju inte heler att jag blev så jäkla skoltrött att jag fick kämpa som en dåre med högen av engelska C läxor och inlämningar.

Jag och Indie kämpade på så gott vi kunde trots vädret och det gick rätt bra trots att hon var en pigg liten häst. Men så fort jag fick en stund och slapp undan läxorna låg all fokus på Indie och vi trotsade på vädret och mörkret.

Jag blev kontaktad av tidningen Equipage som hade blivit tipsad av någon om min blogg. Dock ingen jag känner då ingen visste att jag hade min lilla blogg. Så en liten fin kommentar av Equipage fick jag. Var verkligen jätteroligt då det enligt mig är Sveriges absolut bästa hästtidning.


Februari, hade klarat av engelskan vilket var en enorm lättnad, det blev mer tid för Indie och skolan var lite softare. Jag mailade Equipage och ställde några frågor och gav några förslag, nämnde även deras kommentar i mailet. Mest för att få en bekräftelse på om det verkligen var de som skrivit kommentaren. Och det var det. Fick även en mindre chock när delar av mitt mail var med i tidningen när jag började läsa det senaste numret. Men det var roligt fast jag inte hade en aning om det. I samband med att Equipage skulle lansera deras nya hemsida skulle jag även få en direktlänk från deras hemsida till min blogg, då de gillade min blogg. Men allt går ju inte som man tänkt sig, deras lansering blev försenad och jag fick inte min länk. Men det gör inget.

Jag fick låna Stallägarens longergjord när jag ville och jag började longerträna Indie mer seriöst och mot slutet av februar med mer framsteg.

Jag vann även en bloggtävling jag var med i och vann inget mindre än ett John Whitaker schabrak! Ett rött fick det bli efter lite funderande och är ett av mina absoluta favoritscchabrak.

Mars nu då, på sportlovet kom Sandra till öjn igen och vi fotade massor av fina vinteridbilder på mig och Indie. Bla. den som är huvudbilden här på Mars kollaget. Indie var inne i en liten trotsperiod, men vi klarade oss igenom den rätt bra.

Började ta några ridlektioner igen. Jobbade lite på galoppen men utan större framgång, hon var  inte tillräcklig bärig för att orka bära upp sig själv. Lektionerna gick lite upp och ned både framgångar och motgångar.

Jag och F åkte ett par gånger över halva Gotland för att börja med HORSEBALL, riktigt roligt. Men tyvärr ingen hit för mig och Indie så hon trodde att det var voltstart på G när alla hästar red i bredd och vände i ridhuset på kortsidorna, jag kämpade på men hon ville inte riktigt lyssna i övningarna. Är otroligt stolt över henne med själva bollövningarna, kunde kasta och studsa bollar mot henne utan någon reaktion, ingen bollrädd häst där inte. Tyvärr dog horseballträningarna ut i sanden eftersom vi var så få.

Jag ramlade av för första gången I MITT LIV! Inte en gång utan två gånger under samma månad!

Indie fick fnatt en dag i hagen och hade förmodligen vårkänslor, spprang runt som en dåre och rullade sig 10 gånger racade runt i hagen bockade sparkade och var full med lera från topp till tå!

Mot slutet av Mars kände hon verkligen vårkänslor och rullade en hel del. Men snön var nästan borta så det fick gå, den "riktiga" ridningen kunde snart dra igång.


Våren var här på riktigt, ridbanan ridbar.

Longeringsträningarna började bli riktig longering! Tack vare longergjorden kom vi framåt i longeringen med stormsteg, vi lyckades till och med få in en galopp i vissa träningspass! Var så stolt över pinglan. Dock kom det ett stort bakslag i slutet av April när jag gick för fort fram. 

Jag började kräva allt mer av Indie och hon började få allt mer muskler och snart var det dags för galoppträning på riktigt. 

 Jag och Indie drog iväg på långritt tillsammans med bla. hennes gamla stallkompisar och även Indies ägare.


Maj, en månad som flöt på rätt okej. Vi kämpade på med longeringen efter bakslaget i April. Dock började det kännas som att jag krävde för mycket av Indie än vad hon klarade av, jag blev väl negativ och Indie kunde inte svara på det jag bad henne om. Jag avbröt allt arbete med henne och red ett tag bara för att få tillbaka känslan och Indie skulle bli mer positiv.

Jag var på mi allra första ponnytävling och tittade och fotade lite. Visade sig vara rätt många bloggare som var där. Många bad om fotona som jag fotade och de uppskattade dem vilket var roligt. Lyckades även knäppa några bilder på de som numera har sin blogg som ett föetag och tjänar pengar på dem. Alltid kul.

****** försökte lura på mig en annan häst, en välutbildad halvblodsvallack som gått bra klasser i både hoppning och dressyr. Men jag valde att inte ens titta på den då jag tyckte att den var gammal. ***** kom några veckor senare och försökte också lura på mig en annan häst, jag följde med och tittade på den. Även här ett halvblod. Men efter att ha pratat med ägaren och hört allt om hästen så bestämde jag mig för att inte ens provrida hästen. Då var Indie allt bättre! ;) Det var väl även här som de andra fick mig på att fundera på om jag ville ha en annan häst osv. Tankarna började gå men jag behöll fina Indie ett tag till.

I slutet av månaden fick jag och Indie tillbaka känslan och hon kändes bättre. Kanske behövde hon bara en viloperid utan krav för att smälta allt?


I Juni kämpade jag in i det sista med skolan, Matte C blev tillslut änligen avbockat och klart. Jag och Indie började galoppträna regelbundet och galoppen satt bara bättre och bättre.

Jag hann även ta studenten, gå på bal och såklart mösspåtagning och annat studentgrejs som man gjorde.

Jag stegrade med Indie HÖGT för första gången i mitt liv, då snackar vi liksom rakt upp, i slow motion. Jag skenade även med Indie för första gången i mitt liv, och då var det till 100% FORT gick det.

Det konstiga är att trots allt galet jag och Indie hittat på tillsammans har jag aldrig varit rädd med henne, Trots att vi var  men än 2 meter rakt upp i luften med henne och stegrade var jag helt lugn. Trots att jag skenade med henne i över 50-60km i timmen och ögonen tårades av vinden så stod jag visserligen och tänkte fan men ändå var jag helt lugn, till chaken kom förståss.

Så Juni innehöll en massa nya händelser som jag aldrig upplevt förut bla. studenten och skena fram i 50-60km/h.