Häromdan fick jag faktist en tankeställare. Jag har nu alltid varit säker på att jag vill ha en häst som är "trygg" och "stabil". Som jag kan känna mig trygg och säker på, kunna lita på liksom. Jag har ridit många rätt pigga hästar och vill kunna känna mig trygg. Trodde jag. Men igår hos Marléne red jag en häst som var allt annat än trygg och stabil. Den for omkring framåt, bakåt, hit och dit. Då fick jag den där känslan, jag känner mig helt lugn och cool. Ungefär som okej, flamsa hit och dit men här sitter jag.

Samma känsla som när jag red Indie vid vissa tillfällen. När jag bara sitter på henne och hon stegrar sig och står rakt upp i luften och jag ställer mig upp i stigbyglaarna och bara "okej..., jaha.., skall jag hoppa av nu ifall hon tippar över eller inte?" Hur lugn som helst, eller som när hon drog iväg i full sken så man inte ens kunde sitta ned i sadeln. Det jag tänkte var visserligen "Faaan" men även då hur lugn som helst. Där kom visserligen en chock efteråt då jag trodde vi skulle gå omkull men det är väl bara mänskligt?

    

Så jag började fundera igår. Kanske jag inte vill ha en lugn trygg häst. Jag har ju aldrig fastnat för någon sån tidigare? Som en kommande provridning så sa ägaren att "Alltså det är ju en pigg häst" "Okej" Det är kanske inte något för mig tänkte jag då, jag vill ju inte ha det. Eller? Kanske är det ändå det jag vill? Alltså ha en pigg häst. Inte en galen häst men ändå en som är pigg.

Jag tror det är känslan att inte ha kontroll som skrämmer mig. Men den kan man ändå aldrig få. Ofta är jag inte rädd när väl något sådant händer. Däremot när jag tror att om vi skall göra något som kan göra att något "oväntat" händer då kan jag vara rädd. Rädd för att bli rädd. Är det egentligen inte ganska sjukt?

Vad jag försöker säga är att jag kanske vill ha en häst som är mer framåt än lugn. Släppa på bromsen lite och inte vara rädd för att bli rädd. Men jag vet inte, tror jag gillar att ha kontroll att veta vad som kommer hända. Veta att inget oväntat kommer hända.

Eh,flumflum.