Träffade och pratade men stallägaren från det första stallet. Alltså det allra, allra första stallet jag var i. I det stallet där jag blev dit dragen av min kusin. I det stallet jag lärde mig rida lätt, lärde mig sadla, tränsa och allt det där. Det var där det började, i en hage på en häst som var 170 och jag var 10år.

Har tidigare bara träffat på henne då och då och hejjat. Men i dag blev dte lite hästprat. Jag och Sandra slöt rida där ungefär precis när hästen jag brukade rida fick föl. Nu har han redan hunnit bli 5 år! Helt galet! Det var alltså5 år sedan vi slöt att rida där och nästan 5 år sedan jag kom till det här stallet. Så det var innnan Cinnamon, innan Indie, innan Blanka och innan den här bloggen. Jag har alltså varit i det här stallet nu lika länge som jag och Sandra var i det första stallet. Så vi pratade lite hur det gick men fölisen som nu är 5 och vad jag gjort osv.

Jag blev även erbjuden att få lov att komma och testa rida honom, och komma och titta på hästarna och komma och hjälpa till om jag ville. De höll bara på med dressyr och han var tydligen väldigt duktig på löshoppning. Osv, osv. Det hade såklart varit riktigt kul att få prova honom. Men jag vet inte, det känns lite som ett färdigt kapitel. Har redan allt för många stall som jag kan få rida i. Vilket jag också sa. Men jag och Sandra måste absolut komma dit och häla på pållisarna nångång snart.

Det är så otoligt nära oss men har verlkigen inte varit där på 5 år! Jag har inte ens koll på vilka hästar de har längre. Men det var roligt att få höra lite hur det gick osv. Fick lite flashbacks där. Vilket också har fått mig att förstå hur mycket som faktist har hänt sedan dess och hur mycket som jag utvecklats ridmässigt. Där blev faktist Sandra favoriserad, vilket jag absolut förstår då hon kunde rida och inte jag. Men att sen få veta av andra personer att hon ridit där utan mig och utan att jag fått reda på det, gjorde faktist lite ont. Men, men. Det är historia nu.