Idag har jag gjort något som jag aldrig tidigare gjort. Jag har knackat på hos en okänd person och skällt ut honom!

Jag är inte den som lätt blir arg, men idag blev jag skitförbannad! Och när jag blir riktigt riktigt arg, så får jag typ tårar i ögonen så det ser ut som att jag gråter. Fy vad förbannad jag var! (och ännu är lite).

Såhär gick det då till.

Jag red ut med Cinnamon, hon var stencool och härlig, skulle rida förbi "det läskiga huset" där hon började spänna sig och bli lite orolig pg.a. alla 1000 olika saker som hänt där tidigare. Jag hör någonting men får Cinnamon att gå ändå. Men rätt som det är kommer en HUND farade och skällande som en IDIOT och börjar jaga oss! Först är Cinnamon påväg ner mot det 3-4 meter djupa diket på ena kanten och jag tänket "F.A.N" Men hon stannar precis några cm framför det och hunden är bakom henne. Springer fram mot hennes bakben och skäller, försöker BITA henne i bakhasorna. Cinnamon DRAR som en DÅRE hemåt i full galopp som går både uppåt och framåt i gigantiska kliv. Jag tappade en stigbygel och hon skenar. Hunden fortsätter springa efter oss ett flertal 100meter och skäller som en dåre. Jag försöker få tag i stigbygeln, samtidigt som jag gör allt för att försöka hålla mig kvar i den väldigt konstiga galoppen. Hunden följer oss ända till en korsning där man svänger vänster för att sen ha 50m kvar till stallet. Jag försöker få Cinnamon att sakta av men det går inte...Hon tar en 90graders sväng på ASFALT och vi håller på att dra omkull båda två, men hon lyckas på nåtot sätt halka sig upp igen. Jag får tag i stigbygeln. Får ned henne till trav och travar in på stallplanen där hon stannar. Jag var SKITRÄDD och SVINFÖRBANNAD.

Jag tar in Cinnamon i stallet, slänger av henne alla grejer, GÅR hela vägen tillbaka till stället där hunden kom ifrån ropar på mannen som varit ute och räfsat löv med hunden och SKÄLLER ut honom. Eller hade en disskussion med honom när jag var skitförbannad och chockad och hade tårar i ögonen och han står där bara och låtsats som att han inte fattar någonting.

Han försöker skylla på CINNAMON?! Han sa att hästar som bor på landet borde vara vana med hundar, jag sa att hon ÄR van med hundar vi har hundar i stallet, men dom springer inte efter henne som en dåre och JAGAR en och skäller som en idiot. HUNDAR som bor på ladet borde också vara vana med HÄSTAR. Jag sa att jag ville kunna rida förbi huset på den allmänna vägen brevid utan att riskera att bryta benen av både mig och hästen!FÖrstår du inte att det är FARLIGT?!! Jag sa även att jag förstod att det kunde vara svårt att få hundar att vänja sig men att ha iallafall borde komma tillbaka om ni ropar på den. FÖR DET ÄR INTE DEN FÖRSTA GÅGEN DET HÄR HÄNDER HELLER. Det har hänt förut då ägaren varit med och SETT det och hunden har dragit ut på åkern och INTE lyssnat på sin ägare. Sen disskuterade vi lite och jag tänkte igenom allt och försökte förklara allt på ett moget sett. Ganska lyckat faktist. Jag avlöt med att jag bara tänkte säga att jag mår bra fast "det var SÅHÄR nära" att både jag och hästen först drog ned i diket och sen drog omkull på asfalten.

Han skyllde även på att hunden hade väldigt mycket energi och bla, bla. Har hunden mycket energi får ni se till att den motioneras mycket! Pucko.

Det sjuka var att trots jag stod där skitförbannad, gråtande och skakade av chock så lyfte han knappt ögonbrynet. Han ville först inte ens komma ut och prata med mig! Vuxna människor som beter sig som mesar.
_______________________________________________________________________________________

Gaaah, jag var så föbannad att jag struntade i att rida när jag kom hem till stallet igen. My god.