Jag är inte den som hetsar upp sig över vad folk säger och gör. Men jag tänker nu säga min sista åsikt om bett.

Det är otroligt lätt för folk att säga att man skall göra si eller så. Speciellt tycker en del "vanliga" ryttare att vi som har ridtravare rider fel, gör fel och har fel bett. De skulle aldrig sätta det bettet i munnen på en häst, men då har de ibland inte ens provat rida på just det bettet. Hur kan de då veta att det är så dåligt? De har bara hört rykten. Det är många som klankar ned på både ridtravarna och vi som rider dem och vi gör allt precis fel. Men de ibland har aldrig ridit en travare själva i sitt liv. Hur kan de då veta vad som är bäst? När de inte ens vet hur en travare fungerar? Sedan är det ju så med hästar som det är med människor, alla är olika individer och fungerar på olika sätt, och har man inte sett eller ridit eller känner hästen, hur kan man då veta vad som fungerar för just den individen?

Jag tycker att man verkligen borde tänka på vad man säger till andra personer man inte känner. Här kommer ett senario:

Alla säger, skrivet att pessoabett är så fel så jag bestämde mig istället att lyssna på dem, och inte förstöra hästens mun. Så jag red ut med ett tredelat bett istället. Jag travade och sedan bestämde jag mig för galopp och plötsligt galopperade hästen väldigt fort och jag kunde inte stanna den. Jag drog och slet i tyglarna på hästen men den reagerade inte. (den är dåligt skolad i dressyren det är därför, jag är väldigt dålig på att utbilda min foderhäst som jag haft i några månader som är en travare som precis klivit av tävlingsbanorna, men jag håller på att utbilda henne och få henne lyda bättre men det fungerade inte på 4 ridlektioner, och jag kan ju ändå inte rida på ett pessoa för då förstör ja ju hästens mun) Så där galopperade jag på hästen och kunde inget göra, han sprang mitt på vår lilla väg och vi mötte en bil, som tur var stannade den och vi drog iväg vidare. Jag slet och drog men inget hände, hästen reagerade inte ens. Men sedan drog hästen gärnet ut på stora vägen där det kommer massor av bilar och plötsligt kom det en bil i 90km/h och tjong så var allting mörkt. Jag vaknade i en ambulans och hade så ont i mitt ben och kände mig mörbultad, mitt ben värkte så att jag kräktes av smärta. Ja blev aldrig återhämtad igen, mitt ben är nu förlamat och jag kan inte rida klokt någonsin igen, jag kan inte ens gå. Hästen blev påkörd på vägen när vi skenade och bröt två ben och var tvungen att avlivas. Jag själv har ett förlamat ben och kan aldrig gå normalt eller springa igen, varför? Jo för att jag lyssnade på några personer som satt bakom sina datorer och sa åt mig vad som var rätt och inte, jag använde ett tredelat tränsbett och jag förstörde inte hästens mun, men han dog istället i en olycka och mitt ben blev förlamat pga det tränsbettet, hade jag haft det bettet som fungerar för tilfället så hade olyckan aldrig hänt. Varför lyssnade jag på dem som aldrig träffat eller känner varken mig eller min häst, istället för att lyssna på mig själv som tillbringar varje dag vid hästen? Jo för att folk psykar och provocerar en till att göra saker som de tycker är rätt.

Hur hade ni som personer känt er om ni bidragit till en sådanhär olycka? Förstört en människas framtid föralltid?
Jag hade då inte mått så bra...

Det jag försöker komma fram till med min lilla berättelse är att folk borde fundera på om de vet bäst, eller om det kanske är någon annan (t.e.x. personen som umgås med hästen varje dag) Har de rätt att hela tiden provocera andra och tvinga de till beslut som de själva tror är bäst? Den här berättelsen kunde mycket väl ha varit sanning och det kunde också ha varit jag. Så innan ni klagar på andra fundera på de konsekvenser som faktist kan upkomma..

Jag har ridit på en travare och jag kunde trava på henne i bara grimma, hon hade blivit utbildad som travare men  sprang aldrig några tävlingar/löp och hon lyssnade på att sakta av bara man drog i grimskaften i grimman. Dock har jag ridit många andra travare som varit med och hårdtränat och tävlat i trav, blivit avplockad och fått en ryttare på ryggen och förvänas stanna på ett svagt kommando, gör han det? Nej.

Disskusionen om bett finns det inget början och inget slut på, förhoppningsvis är personen som rider sin häst tillräckligt smart för att fatta egna beslut eller ta emot tips och råd från andra med lite mer erfarenhet.

Det var och förblir förmodligen min sista åsikt om bett för ett tag och tänk över vad ni säger till andra att göra.

THE END