Blev en uteritt me L. Jises vilka sega hästar vi hade idag, Indie sov i stallet, lunkade sakta på i skritten. Typ snigelfart. När vi väl kom fram till konditionsdungan som jag brukar kalla den piggnade de till lite efter lite trav.
"Konditionsdungan" är en dunge som man rider i som går runt, runt och inte är speciellt lång men perfekt för konditionsträning för hästarna. Vi travade två varv i den.

Första varvet red jag först, Indie var ganska spänd och ville inte riktigt jobba på ordentligt utav var koncentrerad på allt annat. Efter halva ungefär så slappnade hon av och jobbade på bra. Vi tränade en hel del samlad trav och det gick att sitta ned. det andra varvet låg L först och Indie blev lite mer stressad och okoncentrerad igen. Men efter ett tag gick det bättre. Mot slutet ptovade jag fatta galopp lite försiktigt bakom L och Indie fattade den! Bara gled in i den superfint. Men vi han inte hålla den länge då vi skulle ha kraschat in i L i sådanafall. vi bådra provade galoppen en gång till då L var lite mer berädd och det fungerade en bit tills hennes häst saktade ned igen.


Så vi besämde oss för att ta en riktig galopp ute på fältet utanför dungen. Det är verkligen perfekt underlag där och perfekt storlek!

Jag provade först och det gick efter lite surerier och hon gick då jättebra! Lagom takt, lagom tempo och reglerbar. La in ett par fina volter i olika storlekar och även där hade hon bra balans. Även vänstergaloppen satt som en smäck. Så jag var ju bara tvungen att avsluta nu när det gick så bra! Men precis när jag skulle ta ner henne i traven igen så börjar hon bocka och sparka och krumsprånga och hålla på. Jag satt var ett bra tag. Men när hon sen kastade sig åt sidan, då kände jag att jag var påväg av och tänkte "nu kommer jag ju typ ramla av." Och det gjorde jag...

Jag flög av på vänster sida av sadeln och landade mestadels på höften(ouch), knät och armen och lite,lite på huvudet. "Aj" jag ramlade av tänkte jag och låg kvar och sa till L att: "Det gick bra!" Sen kom jag ju på att jag måste ta tag i Indie. Men hon stod snällt kvar och tittade på mig och förstod nog inte riktigt vad som hänt, och började sedan beta. Tur att hon stod kvar iallafall. Jag stod och samlade mig lite och tänkte hoppa upp med en gång men det gjorde faktist ont i höften. så jag stod och vilade lite när mina ben började skaka! As läskigt jag kunde inte hålla dom stilla. Förmodligen chock antar jag? Men sen hoppade jag upp igen. Konstigt nog var jag inte rädd eller nåt, utan hoppade bara upp och sa att jag var tvungen att prova galoppen igen en gång.

Så jag fick upp henne i galoppen efter en bockning och lät henne galoppera en kort sträcka så att det var jag som saktade av. Sen begav vi oss hemåt och travade en bra bot brevid varandra utan större krav på hästarna och de gick jättefint hela tiden, ingen tävling ingenting. super.

Men kommer ha ett fett stort blåmärke imorrn på höften förmodligen :/ Men de kunde ju ha varit värre. Sånt får man väl ta ibland.