(Skulle egentligen blivit publicerad igår men av någon anledning blev det inte det)

Det har varit mycket i skolan nu den här veckan då vi gjort vårt slutliga arbete i Religion B kursen, så jag har inte haft så mycket tid över till att läsa så mycket annat. Så jag blev inte lite förvånad när jag öppnade årets första nummer av Equipage! För på insändarsidan var nämligen lilla jag! Visst, jag hade mailat till dom, med det var absoulut inte menat att det skulle bli publicerat! Inte för att det gör någonting, men jag blev bara så grymt förvånad. Efter min lilla chock klockan 06.00 på morgonen så började jag skämmas lite. Varför? För att jag verkligen inte var beredd på det och speciellt inte på att de skulle publicera min bloggadress, vilket inte heller var meningen. Jag hade inte ägnat mailet jag skickade till dom någon större tanke. Jag ville bara ge lite förslag på vad jag skulle vilja läsa om och tacka dom för den fina kommentaren som jag fick här i bloggen.



Dock publicerade de inte hela mitt mail, vilket jag förstår eftersom det var onödig fakta att ha i en insändare och lite för långt, så det gjorde också lite att texten är lite osammanhängande.

Jag är inte direkt tjejen som skiriker HEJ, HÄR ÄR JAG! Så att få "insändaren" eller vad vi nu skall kalla det publicerat känndes lite konstigt. Speciellt eftersom hela mitt namn stod med och folk som jag känner kan läsa det. Dessutom är jag perfektionist allt måste vara perfekt och det jag skrev var inte perfekt. OM jag hade skickat en insändare till en tidning skulle jag aldrig skriva ut hela mitt namn, för jag gillar inte att folk vet att det är just jag som skrivit eller gjort något. Jag har otroligt dåligt självförtroende och sätter alltid för mycket press på mig själv.

P.g.a mitt dåliga självförtroende ville jag förr inte ens visa mina bilder som jag målat för folk jag kände, många sa att bilderna var fina men jag skämmdes alltid över att visa dom. Att dom var fina känndes bara framtvingat att säga om man skulle visa som, det kändes helt enkelt inte bra att bara få possitiv feedback utan att kuna lägga över berömmet på någon annan. När jag gick i sjuan så insåg vår bildlärare min lilla talang och hon fick mig att växa både inom målningen och mitt självförtroende. Jag visade henne bilderna och gillade det eftersom hon gav mig både possitiv och negativ kritik. Där jag mest kunde ta åt mig det kritiska. Tillslut började jag visa tckningarna för några kompisar och nu har jag verkligen utvecklats som person med mitt självfötroende inom målningen. Jag har till och med ett UF (ungt företag) som går ut på att kunder kommer till mig med ett foto som jag målar av. Det är som ett sista bevis på att jag klarar av att tro på mig själv. Men det är samtidigt otroligt jobbigt. Nu kan NI till och med se några av mina bilder jag målat, HÄR.

Nu kom jag då ut på et sidospår som vanligt. Men det jag försöker komma fram till är att jag har dåligt självförtroende och har alltid haft det, vilket jag senast märkte...IDAG. Ett arbete skulle skickas in i Religionen B kursen igår och jag hade skrivit ett arbete på 2 1/2 A4 men jag funderade på att strunta i att skicka in det då jag tycket att det jag skrivit var bara fel, lät dumt och  var dåligt. Till slut skickade jag in det. (arbetet var om man satsade på VG i betyg) Idag fick jag reda på att det var helt klart ett VG på arbetet. Jag som inte ens tänkt skicka in det...

Från det ena till det andra något jag måste lära mig är att läsa igenom det jag skriver. Men jag hatar det, än så länge här i bloggen struntar jag i det då den inte är så stor och jag tycker inte det är värt att göra det då jag helt enkelt avskyr att läsa igenom det jag själv skrivit. Börjar jag läsa igenom mina inlägg skulle jag förmodligen radera hälften. Det är nästan samma sak med läxor, om jag väl skrivit ett arbete om hur Fundamentalismen påverkar samhället på ca 5 A4 sidor är det inte så jättekul att läsa igenom det, då jag, inte tycker ämnet är så intressant. Men hade det handlar om hästar så kanske ;) Självklart läser jag igenom mina arbeten men ibland är det verkligen jobbigt, trots att arbetet blir betydligt bättre när jag läst igenom det och ändrat lite.

Så nu vet ni också varför mina inlägg kanske är lite osammanhängande ibland..Eftersom jag inte läser igenom dem.

(Förresten är det ju superkul att "Equipage" gillar min blogg och vill lansera den på sin hemsida i framtiden, men skall jag vara ärlig så tänker jag så här; att de förmodligen inte kollat bloggen så noga, för då hade de ångrat sig, eller så kommer de att ångra sig. Då min blogg inte är bättre än många andras. Det är så jag tänker, "Tjejen utan självförtroende." vilket jag har fått höra av både Lärare, bilskolelärare, ridkamrater och grekiska killar.