Idag blev det psykisk träning för Indie. Låter kanske lite konstigt, men det var vad det var. Det blev en lugn skrittur (fast det slöt med att det blev lite trav ändå) vi skrittade till alla de ställerna där vi "bråkat" låter kanske som många men egentligen är det bara ett.

Första testet blev att vi skrittade till kohagen där vi bråkade häromdagen. Lät henne skritta runt där inne och det gick toppen. Hon var lite tveksam och försökte öka en gång annars gick det bra. Efter det skrittade vi in en sväng till vårat änge bara för att hon skulle ensam utan de andra hästarna få möta något nytt även det gick bra.

Nästa test var att gå förbi infarten till stallet, jag la på lite mer skänkel och hon brydde sig knappt om att vi gick förbi gårdsplanen. Super.


De nästa testet hänger lite ihop, först red vi förbi där folk brukar såga (alla hästar hatar det huset och är alltid rädda där) det gick helt okej, hon var på sin vakt men vi tog oss förbi. Sedan var det dags, sluttestet. Huset på grusvägen där vi alltid bråkat de senaste gångerna. När hon märkte att vi var påväg di tvärstannde hon, jag manade på henne vi gick en bit sen började det. Fläng hit och dit ich snurr och skutt. Det som är det jobbiga som jag hatar är att det är ett otroligt djupt dike på ena sidan som hon inte bryr sig om när hon håller på. Så jag är alltid rädd att vi skall komma för nära kanten. Så jag fick slutligen motvilligt hoppa av och gå med henne, då var det lite bättre tyckte hon och även om hon gick och spännde sig och frustade när vi gick förbi huset.

Sen satt jag upp igen och skulle bara skritta en 500 meter extra en liten runda och då blir hon plötsligt "rädd" för två traktorgrejer som ligger vid en åker som hon gått förbi förut. Men grejen är den att jag tror att hon inte är rädd, för när jag väl hoppat av så bryr hon sig inte så mycket om det "farliga" längre. Så antingen driver hon med mig eller så är hon rädd/osäker. Resten av vägen gick jag hem med henne.