Långritten blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå.

Pappa körde mig då dit och väl där fick Indie träffa massor av gamla kompisar som var både hag och stallkompisar. Hon verkade faktist känna igen dem tror jag. Det var en riktig blandning på långritten kan jag säga, både fina långbenta hästar, westernhästar och travare m.m. Indies ägare var ju också där och skulle rida och hjälpte mig när det var dags för tränsning och sadling.

När det var dags för alla att bege sig iväg var det lite utav ett kaos, hästar överallt och ingen ville typ stå still, vi som tänkt lägga oss sist kom helt plötsligt iväg först så vi fick släppa förbi de andra lite längre fram. Indie var nästan genomblöt när vi kom till själva platsen efter bara transportfärden. När vi sen red iväg var hon jätte stissig och småtravade sakta framåt och ville inte skritta så då fick hon göra det. Det gick i samma takt som skritt och det gick att sitta ned i småtraven eller vad man nu skall kalla det. Efter första travsträckan lugnade Indie ned sig och det gick att skritta normal igen.

När vi sen kom till stället där man skulle välja antingen en eller två mil så slöt det med att vår lilla grupp som vi red i (tror  vi var fem) tog två milen fast jag bestämt att dte bara skulle bli en mil. Jag tror de andra ville rida två och på något sätt lyckade de övertala mig ;) Då hade Indiana lugnat ned sig och gick nästan normalt iallafall. Men i sträckorna som vi travade på så blev det lite travartrav likanande, jag brukar inte alls trava så fort. Några galopperade till och med när några travade.

Jag hade bestäm mig för att jag ville få upp Indie i galopp någon gång under ritten vilket kanske inte var sådär jättesmart av mig. Jag och Indies ägare lade os några hundra meter bakom de andra och så skulle jag få upp Indie i galopp, vilket inte gick. Så tänkte jag att nej nu försöker jag och sen för hon iväg när jag skänklat hene i den snabbaste trav jag någonsin ridit! Jäklar vad fort det gick och det övergick i sken, i trav och tillslut i galopp. Jag brydde mig inte ens om att försöka stanne henne efter jag provat då jag visste att det inte skulle gå. Sen kom det en ganska skarp kurva som vi nästan tog liggande. Jisses vad fört dte gick det var helt sjukt. När vi kom fram till de tre andra i vårt gäng saktade hon av. Men jäklar vad fort det gick. Inte så smart Mikaela.

Resten av ritten gick väl hyfsat. Jag är sjukt imponerad vilken kondis travarna har som de rider distans på. När vi kom tillbaka var dom knappt svettiga. Lilla Indie såg ut som att hon duschat från örontopp till tå. Men mycket av det berodde på att hon stressat upp sig så mycket. Hon var riktigt slut i benen i slutet av turen tror jag och det var riktigt långa sträckor vi travade. Smarta jag hade ju typ för långa stigbyglar också.

Men jättefint underlag och stigar var det överallt och jättemysigt att rida nya vägar. Det kunde ju ha gått bättre än vårt travartrav men det var första gången för Indie och vi lyckades ju faktist ta oss runt.

Imorgon väntar det en låååång skrittur för Indie antingen skall jag lyckas få med mamma(!)  på Ferdinand eller så blir den en lung tur med stallägaren. Tror Indie kommer vara grymt stel imorgon. Så vi får ta det lugnt. 

Jag skall försöka få tag i lite bilder som de tog på ritten också, men vi får se.