Jag tänkte fortsätta på mitt lilla spår om AMH...

AMH står ju för American Miniature Horse, vilket som jag berättade tigare min faster har fyra stycken. Jag har varit hos henne i helgen och då fick jag höra hennes nya planer, nämligen att det är två och en halv hästar till som var påväg till henne och skulle komma nu på torsdag! Ett underbart snyggt hingstföl och en sto som är dräktigt. Importerade ifrån Holland om jag kommer ihåg det rätt. Hon förklarade för mig om hur alla avelslinjer gick till och de största linjerna med mest status och hur hon tänkt göra med sina hästar. Ärligt talat hängde jag bara med lite halvt, det är verkligen en hel vetenskap!

Jag var även med henne i Storfors i Danmark för två år sedan och tittade på en utställning av AMH hästar från hela världen och det var verkligen en upplevelse. Jag kan ju ärligt säga att det inte var något för mig precis... Kvällen före stod de flesta och trimmade öronen på hästarna i en halvtimme typ, på en häst! Men det var riktigt coolt att se hur snygga de hästarna var! Trots deras otroliga exeritör var det faktist någon häst som de tränat alldeles för mycket och var för smal, men som tur var märkte även domarna det. Det är många stuterier främst i Holland och Tyskland som satsar stenhårt på AMH avel och det är faktist en riktigt stor "sport" eller vad man nu skall kalla det.

Endel hade även transporter som var byggda till just miniatyrhästar där det på utsidan av transporten var målade bilder av deras bästa miniatyrhästar. Varken jag eller min faster hade ju då sett någon utställnig förut och jag fick en liten chock när alla stod inne i ringen och böjde sig upp och ned och gjorde rörelsemönster med händerna för att få hästarna uppmärksamma och böja på huvudet på rätt sätt.

Men jag måste ju bara berömma dem för hur snygga de var och hur hanterade hästarna var när de flyttade ben och stod rätt och knappt reagerade på saker runt omkring sig. De hade även uppvisning i körning och i slutet blev det även en spontan löslongering för endel ekipage, vilket inte var förberett och det syntes då endel hästar bara stod still och andra försökte rymma utanför ringen!

En rolig upplevelse även om man inte förstod allt för mycket. Här kommer lite bilder ifrån den helgen:





Finns i alla möjliga otroligt snygga färger! Tänk om de hade varit ca 1.20 m högre bara..


Som ni ser var färgerna otroliga och här var min favorit, tyvärr var det omöjligt att fånga
den riktiga färgen på bild, speciellt med en kass digitalkamera på 3,2 mpx, dregel över färgen 
på den här snyggingen.
 
Här var en av de minsta fölen, men det fanns en som bara var några dagar! Den slöt en
 bit under knät.

Mina skydd som jag skall använda speciellt på ridlektionerna passade jag på att tvätta igår. Jag läste en atikel i HIPPSON att om man int tvättar nya neoprene skydd/lindor kan dom orsaka smärta, svullnader på benen (speciellt i skenorna) på våra kära hästar. Om det stämmer vet jag inte, men jag kan tänka mig att det stämmer. Det är ju som att vi köper en ny väldigt färgad tröja och använder den innan vi tvättat den. Det händer då ganska ofta att man får röda utslag på huden. Så jag tror det kan vara möjligt att hästarna kan få reaktioner av nytt neopren. Det är väl så med de flesta kemiskt framtagna ämnena. De brukar vara extra starka när man köpt något nytt. Man kan känna att det till och med luktar när man öppnar en ny sak som varit förpackad i tex en plastpåse. Så igår roade jag mig med att tvätta de nya skydden. Det kan ju inte direkt göra någon skada...

Det stod även att har man riktigt otur kan det till och med hända att de får svåra skador på benet att det kan ta upp till 6 månader för hästen att bli återställd.

När jag komm till stallet och hämtat in Indie fick hon typ fnatt eller något liknande. Hon stressade upp sig som bara den och for runt i boxen och smällde hoven i boxdörren. Jag kände att jag inte orkade bråka med henne idag, speciellt inte om hon skulle vara så där uppstressad när jag skulle rida barbacka. Så jag släppte in en häst till och hon lugnade ner sig. Det har ju aldrig varit något problem förut, så jag vet inte vad hon fick för ryck. Hon lugnande ner sig i allafall och allt var som vanligt igen.

Som sagt blev det lite barbackaridning, det är ju riktigt nyttigt för balansen :) I början var Indiana totalt ofocuserad, vilket till en viss del kan ha berott på alla flygplan (vad gör dom idag liksom?) och två vedklyvar ifrån varist håll av "ridbanan" som gnisslade och skrek där dem sågade något. Tillslut började hon fokusera någorlunda och vi gjorde lite travövningar i serpentiner m.m. Det höll även på att bli en historisk dag då jag nästan gled av henne i en sväng, men jag klarade att balansera upp mig. Jag är riktigt stolt över Indie Idag och att hon stod hennes ut med mitt hoppande och skumpande ;) på hennes rygg. Men hon var väl inte allt för glad ibland. Trots det är hon en av de travhästar som jag ridit som har den absoult bästa traven. Det går faktist att sitta ned i traven på henne med allroundsadeln på och hennes trav är riktigt skön och flytande.

Jag märkte också att Indie inte kände för att lyssna så bra på mig idag. Hon ville inte lyssna på mig när vi skulle göra halt så det fick bli lite träning på övergångar också, speciellt mellan skritt och halt. Om man nu kan kalla det en övergång? Slutligen började hon lyssna någorlunda bra på mig men hon har defenetivt haft bättre dagar.

Det bästa med hela ridpasset var slutet då hon var riktigt fokuserad och jag fick henne att jobba riktigt bra, tror hon la lite mer tyngd på bakbenen och fick även henne gå på tygel ett bra tag. Det känder otroligt bra och hon var riktigt fin i slutet!

Bild ifrån i tisdags

Har faktist varit vaken ganska länge men har kommit hem nu. Jag har sovat över vid en kompis. Jag hade planerat åka till ridportaffären idag men jag kunde inte hitta dit därifrån jag var! Så nu är jag hemma i stället.

Dagens planer ser ut som så att jag skall till stallet alldeles straxt och rida lite. Måste förbereda Indiana inför helgen. Senare ikväll skall jag åka iväg och sova över hos min lilla lusin som jag skall vara barnvakt åt hela dagen imorgon. Det roliga är att dom har tre American Miniature Horses. Egentligen har dom fyra men en har dom lånat ut på foder. Riktigt snygga är dom, dom får då som sagt inte vara över 91 cm i manköjd! Helt otroligt egentligen. Trots det har dom grymt fin exitör. Så hos henne skall jag vara barnvakt, jag får väl försöka lura ut henne i stallet, trots att hon inte gillar det såå mycket ;)

Hennes mamma ringde mig igår och skulle hämta hem hästarna som gått tillsammans med några andra AMH småttingar vid stället där jag har ridlektion. Så då kanske min lilla kusin vill ut i stallet och hälsa på sina hästar iallafall då dom kommer hem idag. 

Sist  jag var vid deras hästar hade ett av stona fått ett föl och ni kan ju tänka er hur liten den var då! Så det skall bli roligt att se hur den vuxit och utvecklats :)

Det mesta av dagen har gått åt att umgås med Sandra vilket var jättekul då hon pluggar I Stockholm och vi inte träffats på hur länge som hellst. Så idag har hon fått prova rida Indie och hon har även varit jättesnäll och fotat och filmat mig när jag ridit.

Jag och Indie

Sandra och Indie

Indie var jätteduktig idag men tyckte det var lite konstigt att en till person hjälpte till att rykta henne. När det var Sandras tur att rida var Indie jätteduktig. Jag har hört av både ägare och en kompis som var med och provred henne att hon verkligen är en enmans häst. Men hon accepterade en annan ryttare och var positiv. Men när jag nu kollat igenom bilderna så såg hon kanske inte allt för glad ut:) Men hon var otroligt duktig idag och tog det lungt.

Det blev inget större ridpass så hon fick mest ta det lungt och inte jobba allt för mycket då jag ville att hon skulle vara lugn när Sandra skulle ta över och rida henne.

Det jobbiga var att maten var slut i hagen som vi red i så de andra fem hästarna tyckte det var jätte intressant att komma bort till oss och titta på. Men efter ett tag tröttnade dem och försvann, med lite hjälp utav Sandra som fick chasa iväg dom. Inte det bästa att ha fem hästar ivägen när man försöker rida.

Men sammanfattningsvis gick allt bra och Indie var superduktig idag! Tack så jättemycket Sandra för att du filmade och fotade, du är BÄST!:D

Kommer kanske lite fler bilder ikväll:)

Det är helt otroligt, första dagen på sportlovet och jag har varit upptagen från morgon till kväll. Men det är skönt att ha blivit av med endel ärenden som behövdes göra.

Longering var inte ens att tänka på eftersom jag kom hem när det var mörkt. Så jag bad även A som hade stallet ikväll att känna igenom Indies framben extra noga och kolla om hon såg stel ut. Men jag fick inget svar av henne så när jag kom hem åkte jag iväg en snabbis till stallet. Det kändes ingen skillnad på benen varken ovanligt varma eller svullna. Däremot såg hon kanske en aning stel ut, men det var ganska svårt att avgöra. Ingenting större i sådanafall.

Självklart fick jag ett sms av A precis när jag kom hem att Indies ben var okej och att hon möjligtvis var lite stel men hon var inte säker. Det är så typiskt! Sånt händer bara  för att man precis varit iväg. Men det var mysigt att hälsa på hästarna även om det inte var så lång stund. Det är så härligt med hästar som uppskattar när man kommer. En del hästar lyfter knappt på huvudet när man ropar på dem... Det roliga är att när jag ropar på Indie kommer M´s häst som jag red och skötte förut, sedan kommer hela drösen efter dem. Men det uppskattar jag även om att det kanske inte är det mest optimala att stå i mitten av en hög med hästar som inte alltid är så glada på varandra...

Första dagen på sportlovet, jag skulle egentligen ha följt med A och kollat på hennes ridlektion, men hon mådde inte så bra så det blir inget av med det.

För Indie blir det lite longerträning idag då det är det enda jag hinner, men det är nyttigt för henne. Vi får se om det går lika bra idag som det gjorde sist. Hoppas kan man ju göra. Jag skall även kolla om hon är lika stel idag som hon var igår och se om hon har någon känning av hennes halkning igår.

Jag skall även höra av mig till min ridlärare och höra om hon har tid på torsdag. Så nu håller vi tummarna och inget mer snö och oväder innan torsdag. Det skulle verkligen vara jättekul om det äntligen blev av igen!

Jag bestämde mig tillslut för att det skulle bli en ridtur idag, inne i hagen igen, då jag ännu inte vet vart man kan rida. Men nu börjar snön smälta så snart så kanske de vanliga vägarna fungerar igen.

Gammal bild innan snön kom igen..

Allt flöt på i början idag, Indie reagerar inte längre när man skall tränsa henne så hennes tränsnings strejk än nu över. Däremot kände jag med en gång när jag hoppade upp på henne att hon kändes väldigt stel, speciellt bak. För att ta reda på vilken sida det var och mjuka upp henne körde jag en rejäl uppvärmning och även serpentiner. Det jag kom fram till var att det känndes mest i vänster bak. Men allt eftersom vi jobbade på i voltar osv så kändes hon mjukare och bättre. Halt var det såklart så vi tog det lite lungt speciellt i traven. Vi tränade på övergångar igen och få henne att lyssna och hon är jätte duktig på det nu. Dock tycker hon inte det är så jätteroligt att stå still i halten. Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med henne idag och hon tog allt med lugn. Däremot hände det något i avskrittningen! Hon halkade och det kändes nästan som hon var på väg ned på knä men lyckades dra upp sig. Hon blev väl lite för avslappnad och okoncentrerad. Det hade även packats snö i skorna på henne så det kan också ha varit orsaken.Trots det gick det bra och hon höll koll på sina ben senare och tog det lite försiktigare.

Så imorgon får jag ned och kolla till henne för att se om hon blivit stel eller sträckt sig eller något liknande. Men det var inte så farligt som det låter så förhoppningsvis gick allt bra.

Som ni kanske märkt så har jag lagt till ytterligare en kategori som heter longeringsträning. Där kommer jag lägga alla inlägg om longering. Så att både jag och ni kan gå tillbaka och kolla om hur både jag och Indie utvecklats. Så nu kommer kanske några gamla longeträningarsinlägg publiceras, men det får ni stå ut med. :)

Senare idag skall jag ner till stallet igen för antingen lite ridnig eller longerträning och barbacka ridning. Så det återstår att se vad det blir.

Jag har gått min dagliga runda på internet och insett att i stort sett alla. är på Göteborg horseshow, förrutom jag. Så nu sitter jag och ångrar mig att jag inte åkte dit och tycker synd om mig själv... Det konstiga var att jag inte ens tänkt på att jag kunnat gjort det.. Nästa år får det bli ett måste att ta sig dit.

Grymt fina bilder som många av våra kära hästbloggare tagit. Så nu får jag väl titta på lite fler bilder och drömma mig bort ;)

(Skulle egentligen blivit publicerad igår men av någon anledning blev det inte det)

Det har varit mycket i skolan nu den här veckan då vi gjort vårt slutliga arbete i Religion B kursen, så jag har inte haft så mycket tid över till att läsa så mycket annat. Så jag blev inte lite förvånad när jag öppnade årets första nummer av Equipage! För på insändarsidan var nämligen lilla jag! Visst, jag hade mailat till dom, med det var absoulut inte menat att det skulle bli publicerat! Inte för att det gör någonting, men jag blev bara så grymt förvånad. Efter min lilla chock klockan 06.00 på morgonen så började jag skämmas lite. Varför? För att jag verkligen inte var beredd på det och speciellt inte på att de skulle publicera min bloggadress, vilket inte heller var meningen. Jag hade inte ägnat mailet jag skickade till dom någon större tanke. Jag ville bara ge lite förslag på vad jag skulle vilja läsa om och tacka dom för den fina kommentaren som jag fick här i bloggen.



Dock publicerade de inte hela mitt mail, vilket jag förstår eftersom det var onödig fakta att ha i en insändare och lite för långt, så det gjorde också lite att texten är lite osammanhängande.

Jag är inte direkt tjejen som skiriker HEJ, HÄR ÄR JAG! Så att få "insändaren" eller vad vi nu skall kalla det publicerat känndes lite konstigt. Speciellt eftersom hela mitt namn stod med och folk som jag känner kan läsa det. Dessutom är jag perfektionist allt måste vara perfekt och det jag skrev var inte perfekt. OM jag hade skickat en insändare till en tidning skulle jag aldrig skriva ut hela mitt namn, för jag gillar inte att folk vet att det är just jag som skrivit eller gjort något. Jag har otroligt dåligt självförtroende och sätter alltid för mycket press på mig själv.

P.g.a mitt dåliga självförtroende ville jag förr inte ens visa mina bilder som jag målat för folk jag kände, många sa att bilderna var fina men jag skämmdes alltid över att visa dom. Att dom var fina känndes bara framtvingat att säga om man skulle visa som, det kändes helt enkelt inte bra att bara få possitiv feedback utan att kuna lägga över berömmet på någon annan. När jag gick i sjuan så insåg vår bildlärare min lilla talang och hon fick mig att växa både inom målningen och mitt självförtroende. Jag visade henne bilderna och gillade det eftersom hon gav mig både possitiv och negativ kritik. Där jag mest kunde ta åt mig det kritiska. Tillslut började jag visa tckningarna för några kompisar och nu har jag verkligen utvecklats som person med mitt självfötroende inom målningen. Jag har till och med ett UF (ungt företag) som går ut på att kunder kommer till mig med ett foto som jag målar av. Det är som ett sista bevis på att jag klarar av att tro på mig själv. Men det är samtidigt otroligt jobbigt. Nu kan NI till och med se några av mina bilder jag målat, HÄR.

Nu kom jag då ut på et sidospår som vanligt. Men det jag försöker komma fram till är att jag har dåligt självförtroende och har alltid haft det, vilket jag senast märkte...IDAG. Ett arbete skulle skickas in i Religionen B kursen igår och jag hade skrivit ett arbete på 2 1/2 A4 men jag funderade på att strunta i att skicka in det då jag tycket att det jag skrivit var bara fel, lät dumt och  var dåligt. Till slut skickade jag in det. (arbetet var om man satsade på VG i betyg) Idag fick jag reda på att det var helt klart ett VG på arbetet. Jag som inte ens tänkt skicka in det...

Från det ena till det andra något jag måste lära mig är att läsa igenom det jag skriver. Men jag hatar det, än så länge här i bloggen struntar jag i det då den inte är så stor och jag tycker inte det är värt att göra det då jag helt enkelt avskyr att läsa igenom det jag själv skrivit. Börjar jag läsa igenom mina inlägg skulle jag förmodligen radera hälften. Det är nästan samma sak med läxor, om jag väl skrivit ett arbete om hur Fundamentalismen påverkar samhället på ca 5 A4 sidor är det inte så jättekul att läsa igenom det, då jag, inte tycker ämnet är så intressant. Men hade det handlar om hästar så kanske ;) Självklart läser jag igenom mina arbeten men ibland är det verkligen jobbigt, trots att arbetet blir betydligt bättre när jag läst igenom det och ändrat lite.

Så nu vet ni också varför mina inlägg kanske är lite osammanhängande ibland..Eftersom jag inte läser igenom dem.

(Förresten är det ju superkul att "Equipage" gillar min blogg och vill lansera den på sin hemsida i framtiden, men skall jag vara ärlig så tänker jag så här; att de förmodligen inte kollat bloggen så noga, för då hade de ångrat sig, eller så kommer de att ångra sig. Då min blogg inte är bättre än många andras. Det är så jag tänker, "Tjejen utan självförtroende." vilket jag har fått höra av både Lärare, bilskolelärare, ridkamrater och grekiska killar.