Jag har nu bestämt mig (med mycket övertalning utav pappa) att jag skall ta och satsa på att köpa en bra hjälm. Nu har jag en som duger men som är för rund för mitt huvud och glappar ganska mycket den är inte heller särskilt skön. Det känns som att den sitter på huvudet om ni förstår vad jag menar. Huvudet är ju väldigt viktigt att skydda och som ni vet är jag ju ett säkerhets freak. Men helt ärligt så tror jag inte hjälmen jag har nu skulle hjälpa så mycket om jag ramlade av.

Jag ramlade ju faktist av på riktigt en gång (läs om det HÄR) och  då kände jag även där att den inte var något vidare bra. När jag träffade marken blev det ett "tjong" och sen "doff" när huvudet träffade hjälmen :P Haha man kanske inte kan förklara det så men, men.

Men det jag försöker komma till är att jag tänker satsa på en klok hjälm som kommer vara lite dyrare. Jag och Sandra var i hästaffärn och provade en John Whitaker och OJ säger jag bara den satt som en smäck. Helt sjukt att det kan vara en sån skillnad! Man kände verkligen att den gick ned och skulle skydda och hade ordentlig stötdämpning i "kuddarna" på insidan. Sen fick Sandra även testa min hjälm och hon kunde inte förså hur jag ens klarade av att ha den på mig. Men vad skall man nu skaffa för någon hjälm? Jag tänker inte lägga ut allt för mycket bara för att det skall vara något speciellt märke, utan jag vill att den skall skydda och sitta bra. Självklart skall jag även tycka att den ser bra ut.
Några tips?

Tror det var en sån här jag provade, otroligt skön men väldigt stor?
(John Whitaker)


(Charles Owen Hampton)
Är mycket billigare men vet inte hur den känns. Ser ut att vara mycket "längre" i formen.
Der är det här jag inte förstår. Det här en en Charles Owen Wellington Classic. VAD är det för skillnad mellan denna och John Whitaker Charles Owen?
Eller är det samma? Det är ju samma bild?

Förstår inte om jag tror att samma hjälm är två? Någon som kan förklara för mig? Vilken är då bäst? Eller har ni förslag på andra hjälmar?

Tror det mest står mellen JW och Charles Owen vilken rekommenderar ni?
(
Kommer ihåg när jag för några månader sedan tyckte det var sjukt att folk köper hjälm för över 1000 spänn och nu är jag där själv?)

Som de flesta vet om har det kommit två nya varianter på säkerhetsvästar. Men vad tror ni, är de bra? Det är då som sagt en platt tygliknande väst som när man ramlar av, (ett snöre utlöser den) blåser upp sig som en airbag kudde. Det possitiva är att det blir en stötdämpande effekt och det förmodligen bästa är att den skyddar nacke vilket ingen annan väst säkerhetsridväst gör. Men den har fötsåss en hel del nackdelar också.

Som jag förstått är den konstruerad för MC/speedway/cross förare som inte faller så långt ifrån marken. Så man kan ju undra vad som händer om man ramlar med den typ på något vasst, går det typ hål på den då? Det är dessutom meningen att man skall ha en vanlig säkerhetsväst under, vilket gör att den inte blir lika intressant längre. Men samtidigt är det den enda västen som skyddar nacken!

Ett annat problem är ju att den ligger väligt högt i pris, 5895 kr för den ena varianten på Hööks. Samtidigt är det viktigt att förebygga skador men hallå 6000 spänn för en uppblåsbar tygbit..Lite väl att ta i kanske?

Point Two Pro-Air 5895 kr på Hööks....

Men för de som absolut inte klarar av att rida med en vanlig säkerhetsridväst borde det här ju vara ett perfekt alternativ. Även om de rekommenderar att ha en vanlig väst under borde endast airbag västen vara bättre än inget.

Förhoppningsvis kommer det att räcka att rida i en sån tunn airbag liknande säkerhetsridväst inom snar framtid, det hade varit så otroligt härligt att slippa en hård klumpig och ovig säkerhetsväst!


Själv tror jag att det här faktist är en början till en bättre, förnyad, lättare och säkrare säkerhetsridväst och de kommer utveklas i rasande fart i framtiden. Snärt är den perfekta ridvästen här! ;)

Långritten blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå.

Pappa körde mig då dit och väl där fick Indie träffa massor av gamla kompisar som var både hag och stallkompisar. Hon verkade faktist känna igen dem tror jag. Det var en riktig blandning på långritten kan jag säga, både fina långbenta hästar, westernhästar och travare m.m. Indies ägare var ju också där och skulle rida och hjälpte mig när det var dags för tränsning och sadling.

När det var dags för alla att bege sig iväg var det lite utav ett kaos, hästar överallt och ingen ville typ stå still, vi som tänkt lägga oss sist kom helt plötsligt iväg först så vi fick släppa förbi de andra lite längre fram. Indie var nästan genomblöt när vi kom till själva platsen efter bara transportfärden. När vi sen red iväg var hon jätte stissig och småtravade sakta framåt och ville inte skritta så då fick hon göra det. Det gick i samma takt som skritt och det gick att sitta ned i småtraven eller vad man nu skall kalla det. Efter första travsträckan lugnade Indie ned sig och det gick att skritta normal igen.

När vi sen kom till stället där man skulle välja antingen en eller två mil så slöt det med att vår lilla grupp som vi red i (tror  vi var fem) tog två milen fast jag bestämt att dte bara skulle bli en mil. Jag tror de andra ville rida två och på något sätt lyckade de övertala mig ;) Då hade Indiana lugnat ned sig och gick nästan normalt iallafall. Men i sträckorna som vi travade på så blev det lite travartrav likanande, jag brukar inte alls trava så fort. Några galopperade till och med när några travade.

Jag hade bestäm mig för att jag ville få upp Indie i galopp någon gång under ritten vilket kanske inte var sådär jättesmart av mig. Jag och Indies ägare lade os några hundra meter bakom de andra och så skulle jag få upp Indie i galopp, vilket inte gick. Så tänkte jag att nej nu försöker jag och sen för hon iväg när jag skänklat hene i den snabbaste trav jag någonsin ridit! Jäklar vad fort det gick och det övergick i sken, i trav och tillslut i galopp. Jag brydde mig inte ens om att försöka stanne henne efter jag provat då jag visste att det inte skulle gå. Sen kom det en ganska skarp kurva som vi nästan tog liggande. Jisses vad fört dte gick det var helt sjukt. När vi kom fram till de tre andra i vårt gäng saktade hon av. Men jäklar vad fort det gick. Inte så smart Mikaela.

Resten av ritten gick väl hyfsat. Jag är sjukt imponerad vilken kondis travarna har som de rider distans på. När vi kom tillbaka var dom knappt svettiga. Lilla Indie såg ut som att hon duschat från örontopp till tå. Men mycket av det berodde på att hon stressat upp sig så mycket. Hon var riktigt slut i benen i slutet av turen tror jag och det var riktigt långa sträckor vi travade. Smarta jag hade ju typ för långa stigbyglar också.

Men jättefint underlag och stigar var det överallt och jättemysigt att rida nya vägar. Det kunde ju ha gått bättre än vårt travartrav men det var första gången för Indie och vi lyckades ju faktist ta oss runt.

Imorgon väntar det en låååång skrittur för Indie antingen skall jag lyckas få med mamma(!)  på Ferdinand eller så blir den en lung tur med stallägaren. Tror Indie kommer vara grymt stel imorgon. Så vi får ta det lugnt. 

Jag skall försöka få tag i lite bilder som de tog på ritten också, men vi får se.

(Skulle egentligen ha blivit publicerat i Lördags)

Nu ni! Har jag lyckats få upp mamma på Ferdinand(det tog bara ett halvår att övertala henne). Det blev en lång skrittur på nästan två timmar! Men det var riktigt bra för Indie. Hon behövde få ut och röra på sig idag. Hon var lite stel men ärligt så var jag inte så koncentrerad på henne utan mer på mamma och Ferdinand. Det var då första gången på ca 30 år som mamma red. När hon var i tonåren red hon runt barbacka typ varje dag och blev avbockad i buskar hit och dit. Ändå har jag inte lyckats få med henne till stallet förrens nu.

Det blev då en uteritt på ca 2 timmar och pappa följde med på cykel och tog sitt jobb seriöst med att föreviga mamma på häst. Han både filmade och fotograferade ofta! Så han släpade sin cykel över åkrar och grusvägar. Men han tyckte det var roligt (?) Konstigt nog.


Ferdinand skötte sig galant och Indie fick lära sig att ta det lungt och skritta lite sakta. Till och med pappa är nu taggad på att få prova rida någon dag. Haha. Helt sjukt. Men viss inga problem för mig inte. Tillslut kanske vi blir en liten ridande familj? ;) 



Mamma ville inte vara med på bild här så det fick bli lite beskärda bilder på mig istället. Lite tråkigt bilderna var grymt fina och hon var verkligen jätteduktig!

Nu är då min plan att mamma skall bli såå intresserad av hästar igen att hon vill köpa en fin häst tillsammans med mig. Men vi får väl se hur det går med den planen ;)

Förberedelser inför imorgon har även stått på schemat idag. Har plockat fram endel grejer till imorgon och skrubbeliskrubbat Indianas ben, hennes otroligt vita strumpor kommer förmodligen ändå vara gråbruma imorrn, men jag har försökt iallafall. Tvättade hennes svans också så nu är den fux och inte svart ;) Jag har till och med tvättat mina ridbyxor! Smart nog insåg jag att jag skulle ha mina beiga istället som jag hade på mig när jag tvättade Indie så de är nu svartfläckiga. Härligt.


Jag tycker faktist Indie har varit väldigt lugn, de senaste dagarna och skött sig bra så jag hoppas det kommer gå bra imorgon också! Vadå att jag förstorar hela den här grejen med långritten?;) Men det är ju faktist första gången jag och tösen skall iväg på någon grej själva där vi kommer vara tillsammans med andra hästar. Så önska oss lycka till ;)

Jag är med i en tävling HÄR!

Jag är med i en Tävling HÄR

Jag är med i en tävling HÄR!

Ingen hade tid att följa med och rida med mig idag så det fick bli en uteritt själv. Vi skulle även gå förbi det "läskiga" huset och jag kan ju säga er att det sitter nu lika mycket i mitt huvud som i Indies. Jag känner hur jag börjar spänna mig, föröker tänka på något annat men det går inte..

Men som tur var fungerade det jättebra idag! Vi hade ingen fight, hon var lite tveksam men gick snällt förbi. Härlight, härligt. Då kanske det hjälpte att vi gick förbi det läskiga huset typ tusen gånger igår.

Resten av ridturen gick bra. Hon var lite tveksam på endel ställen, typ vid de tre broarna men det gick bra. Hon var riktigt taggad när det var dag för trav så jag fick lugna ned henne lite. Sen var dte det där med lastbilen. Det gick ju bra men tänk om något hänt? Inte så smart att vråla förbi en häst som inte kan gå in på någon vägkant eftersom det är dike på ena sidan. Speciellt inte när lasbilen har sjukt mycket las med sand på. Härligt sandigt dammoln hamnade vi i efter den kört förbi.

Även på hemvägen gick det bra vid huset så kanske är det "problemet" äntligen över?

Idag blev det psykisk träning för Indie. Låter kanske lite konstigt, men det var vad det var. Det blev en lugn skrittur (fast det slöt med att det blev lite trav ändå) vi skrittade till alla de ställerna där vi "bråkat" låter kanske som många men egentligen är det bara ett.

Första testet blev att vi skrittade till kohagen där vi bråkade häromdagen. Lät henne skritta runt där inne och det gick toppen. Hon var lite tveksam och försökte öka en gång annars gick det bra. Efter det skrittade vi in en sväng till vårat änge bara för att hon skulle ensam utan de andra hästarna få möta något nytt även det gick bra.

Nästa test var att gå förbi infarten till stallet, jag la på lite mer skänkel och hon brydde sig knappt om att vi gick förbi gårdsplanen. Super.


De nästa testet hänger lite ihop, först red vi förbi där folk brukar såga (alla hästar hatar det huset och är alltid rädda där) det gick helt okej, hon var på sin vakt men vi tog oss förbi. Sedan var det dags, sluttestet. Huset på grusvägen där vi alltid bråkat de senaste gångerna. När hon märkte att vi var påväg di tvärstannde hon, jag manade på henne vi gick en bit sen började det. Fläng hit och dit ich snurr och skutt. Det som är det jobbiga som jag hatar är att det är ett otroligt djupt dike på ena sidan som hon inte bryr sig om när hon håller på. Så jag är alltid rädd att vi skall komma för nära kanten. Så jag fick slutligen motvilligt hoppa av och gå med henne, då var det lite bättre tyckte hon och även om hon gick och spännde sig och frustade när vi gick förbi huset.

Sen satt jag upp igen och skulle bara skritta en 500 meter extra en liten runda och då blir hon plötsligt "rädd" för två traktorgrejer som ligger vid en åker som hon gått förbi förut. Men grejen är den att jag tror att hon inte är rädd, för när jag väl hoppat av så bryr hon sig inte så mycket om det "farliga" längre. Så antingen driver hon med mig eller så är hon rädd/osäker. Resten av vägen gick jag hem med henne.

Nu har alla mina älsklingar gått sönder, så nu är det förmodligen dags att börja laga dom. Eller? JAg kan ju säga er att det finns inga bättre ridhandskar än dessa. Älskar dem. Man kan tränsa med dem, man kan lägga på täcken med dom. Man får grymt bra känsla när man rider i ddom och dessutom är de faktist varma. I vintras red jag med två par ovanpå varandra och det fungerade jättebra, även om det blev lite kallt ibland ;)

Men som ni ser så har jag ett litet syndrom, jag lyckas alltid få hål på pekfingrarna på handskarna,och då menar jag verkligen alltid. Värt eller ovärt att laga får man bestämma själv, de kostar ju bara tio kronor, men kastar man dem med en gång de går hål på dem är det lätt att komm upp i en ganska hög summa tillslut. Så nu skall jag göra mitt första försök till att laga alla dessa handskar. Sen får vi se hur länge de lever efter lagningen.


Ja, till och med alla vänsterhadskar är det hål i på pekfingrarna, men det brukar faktist dröja en längre period innan det går hål på vänsterhandsken.


Men även om jag alltid lyckas få hål på hanskarna rekommenderar jag de otroligt mycket. Magiska vantar är en del var ridsportens bästa uppfinning. Jag säger bara det, kärlek till magiska ridhandskar ;)


Magiska ridvantar

Pappa och jag har precis cyklat till stallet en sväng och tillbaka. Vädret är ännu underbart.

Dagens uteritt gick faktist riktigt bra! Jag red med Emma och bestämde att jag skulle bestämma allt idag. Dvs var vi ökade hur länge, hur vi skulle rida och vart. Jag bestämmde mig för prova att rida först med Indie hela tiden, eftersom travhästar brukar gilla att ligga först, även om det inte varit något problem med att liggla efter eller brevid någon med henne förut.

Det verkade faktist som att det hjälpte. Traven gick underbart, hon lyssnade super och jag läte henne i stort sett bara vara. Lät henne gå som hon ville utan några större krav. Hon hade ett bra stöd i bettet och tog det riktigt lungt och fint. Även om hon försökte bitvis öka lite snabbare så att jag inte skulle märka det ;)

Mobiluppladdning: Indie och hennes röda hink, innan uteritten

Vi bestämde oss för att rida till dammen, som är en gigantisk damm som ligger lite upphöjd och där det även är ca 2 km runt den med ganska bred, fint gräsunderlag. Men innan man kommer dit måste man rida förbi en hästhage med små gotlandsruss, Indie och Emmas pålle var helt fokuserade på russen och blev galet rädda när det plötsligt flög upp två fåglar från diket på andra sidan en 40 cm brevid. För mig och Indie var det värst eftersom vi red först. Jag kan lova er att man typ nästan flög ur sadeln. Det kändes som att hon låg ned platt fast hon stod på benen! Och sedan kom min kommenar "coolt att jag inte ramlade av! vad grym jag är" sedan går vi ett steg till och en till fågel flyger upp och hon blev lika rädd igen. Men jag satt kvar, det hade ju varit lite roligt om jag ramlat av efter min kommentar ;)

Resten av passet gick riktigt bra förutom att Indie var rädd för en blå pinne, livsfarlig tyckte hon. Vi klätrade även i lite backar och det var så otroligt härligt väder ute. Våren är här! Vi red och njöt verkligen, speciellt när man kom till de ställena där det var lä, kändes som om det var sommarlov istället för påsklov.

Jag både ryktade, sadlade och sadlade av utanför stallet och då är det verkligen vår! Lite blåsigt var det men härligt. Lite jobbigt att stallägarna höll på attgräva med en grävmaskin i trädgården typ 5 meter bakom oss men det är ju samtidigt riktigt nyttigt för hästarna. Sen kom även en gigantisk traktor in på gården och de höll på att greja med den (Dvs. gasade och vrålade ;) )

Jag passade även på att tvätta Indianas ben och svans då hon ändå var blöt eftersom vi gick i vatten på ridturen också. Tror seriöst jag skrubbade dem i en timme. Men sen var de riktigt vita och fina. Men förmodligen lär de inte vara det länge till då jag släppte ut henne i vår leriga hage. F var ute på en ridtur själv och kom tillbaka när jag var klar med Indie så jag satt på vårt fina räcke och bara myste med Indie som stod och sov med sitt huvud i mitt knä. Så en riktigt lyckad underbar och mysig dag i stallet med Indie blev det idag.


Mobiluppladdning: Se vad vita bakfossingar Indiana fick, dessutom gör mobilen alltid bilderna gulare och det var i skuggan så de var ännu vitare! Vill även passa på att rekomendera er hästägare med häst med två strumpor, börja alltid tvätta de först. Annars om du gör som jag har man kramp i handen när man kommer till den sista vita strumpanoch det resulterar i att man har en vitare strumpa på hästen och en smutsigare ;)

Jag är med i en tävling HÄR!

Jag är med i en tävling HÄR!

Jag är med i en tävling HÄR!

Jag är med i en tävling HÄR!

Dagens vill ha:
Ett pannband, lite bling,blingakitgt men med en svart kant vilket gör att det mer liknar ett "vanligt" pannband och ramar in stenarna eller vad det nu råkar vara. Det är ju ganska konstigt hur man blir påverkad av att börja blogga och läsa andras hästbloggar. Innan hade jag knappt brytt mig om någon hade ett annorlunda pannband eller inte och nu vill jag själv ha det! Men jag tycker fortfarande att det är sjukt att många köper ett pannband för 800kr som ändå inte gör någon mer nytta än glittrar (om det är sol) jag är väl lite "lantis" och tänker inte överdrivet mycket på just såna saker. Själv hade jag hellre lagt de pengarna på något mer användbart som t.e.x. ett täcke, träns+bett, benskydd, säkerhetsväst, hjälm, transportskydd eller vad som nu kan tänkas som användbart :D
 
Såna här pannband är det jag försöker beskriva ;)

Det är ju trots allt hästen man vill se har jag alltid tänkt men man kan väl inte annat än gilla det här pannbandet? :)

 
Här får man föjla Jenny Humphrey (från Gossip Girl) som lämnar New York bakom sig och flyttar till en internatskola.

Gossip Girl tjejen Jenny Humphrey ger sig ut på egna äventyr. Här får man följa henne på sin internatskola som hon beger sig till. Waverly. Även här är det rikebarn som håller hus. Men med en internatskola blir den -föräldrarna vilket ger ungdomarna ännu större chanser att göra vad det vill. Även här är det kärlek, kompisar svek och fester som gäller.

Den här serien håller inte riktigt samma klass som Gosssip Girl men är ändå ganska nära. Den är dock lite mer lättläst vilket drar ned åldersgränsen en ganska bra bit. För de omkring 13-16 år möjligtvis. Annars så skulle jag rekommendera den då den är bra.

Här kan ni läsa baksidan:


Även här får man komma ihåg att det är Jenny Humphrey karaktären från Gossip Girl bokserien och inte tv-serien. 
 

Håller inte samma klass som Gossip Girl böckerna, mer lättläst men defenetivt underhållande. HISS för serien. Men inte på samma nivå som Gossip Girl.

(Jag har läst de fyra första)

Vad tycker ni om det här tränset?


Själv tycker jag att det hade varit helt okej om det inte varit massor av blingbling stenar på nosgrimman. Det är lite FÖR mycket tycker jag. Visst är det helt okej att ha det som ett pannband men både och blite lite too much ;) Det är ju hästen som skall synas och det gör den ju inte om man blir bländad av massa glittrande stenar ;)

Jag tror att swarowski är lite utav en "fluga" och att folk kommer att tröttna på det efter ett tag. Men jag kan ju själv erkänna att jag älskar lite bling på pannbanden :D Dock får det inte gå för långt som sagt, det är hästen man vill se :)

Swarovski pannband är så otroligt vanligt nu att jag själv tycker det är coolt när man ser en häst på tävlingar som har ett "vanligt" läderpannband. Vad tror ni är det en fluga men blingbling eller kommer det att hålla i sig?