Allt eftersom aveln utvecklades och blev mer selektiv kunde större hästar avlas fram. På senare tid har även selektiv avel fått fram mycket små hästar som Falabellan och Miniatyrhästen men även mycket stora hästar som Shirehästen. Idag räknar man även hästarnas höjd enligt ett visst system för att dela in dem i olika klasser. Hästar som är under 148 cm räknas som ponny, medan hästar över 148 cm räknas till stor häst. Inom ponnyn räknar man även in dem i fyra olika kategorier beroende på mankhöjd; A-ponnyer, B-ponnyer, C-ponnyer och D-ponnyer. A är de minsta ponnyerna och D är de högsta. A-ponnyer kallas de hästar som är 107 cm eller mindre i mankhöjd. B-ponnyer har mankhöjden 107,1 cm till 130 cm. C-ponnyer är mellan 130,1-140 cm, och d-ponnyer 140,1-148 cm. Vissa raser som blir under 148 cm räknas ändå som häst, inte ponny, på grund av en exteriör som mer liknar stora hästars. Några exempel på detta är Islands-, Miniatyr- och Kaspisk häst samt Falabella 64cm i mankhöjd.

Världens minsta häst är Thumbelina, en dvärg-falabella som är 43 cm i mankhöjd. Världens största häst någonsin var Shirehästen Sampson som var 219 cm i mankhöjd.

Färger[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Hästfärg

Alla hästar har i grunden en grundfärg. Det finns tre standardfärger: fux, svart och brun. Dessa grundfärger kan sedan spädas ut, brytas upp eller på annat sätt modifieras av olika anlag. En häst kan ha flera olika anlag på samma gång, till exempel kan den vara stickelhårig, skäck, black, isabell eller tigrerad, dock är det ovanligt med så många färger på en häst. Det finns också avblekbara färger då hästen blir mer och mer vit, när hästen blir äldre blir den helt vit. Vissa raser har inte vissa färger, medan andra raser alltid har en viss färg. Fjordingar är till exempel alltid blacka, och frieserhästar är alltid svarta. Skimmel är också en vanlig färg, och flera raser finns enbart som skimmel, till exempel Camarguehästen, som är en fransk ras.

Sinnen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hästens sinnen

Livscykel[redigera | redigera wikitext]

Hästar i fångenskap lever normalt 20-25 år, men ponnyer kan bli uppåt 30 eller till och med 40 år gamla. En hästs ålder räknas i allmänhet inte upp på dess födelsedag, utan den 1 januari på norra halvklotet, och den 1 augusti på södra. Dräktigheten varar 335-340 dygn. (11 månader)

Föl[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från många andra djur kan fölen både stå och springa nästan omedelbart efter födseln även om det sker lite ostadigt. Detta är en anpassning för att öka fölets överlevnad mot predation och härstammar från vildhästarna. Fölet kan galoppera redan efter cirka en timme. Fölet har ganska långa ben i proportion till sin kropp och föds vanligtvis med ansatserna till mjölktänder. De får sina första framtänder redan vid cirka 10 dagars ålder.

1-4 års ålder[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1 och 4 års ålder är en viktig tillväxtperiod för unghästen då form, utseende och beteende kan förändras mycket drastiskt. Hästens bakre del kan till exempel bli mycket högre än manken och huvudet, något som jämnar ut sig senare. Hästens ben kan fortsätta växa tills de är ca 2-3 år gamla. Fullblodshästar som ofta föds tidigt på året mognar fortare och brukar oftast ridas in och tränas redan vid 1 års ålder för att tävlas inom galoppsporten redan vid 2 års ålder. De flesta hästar bör dock inte ridas in förrän vid 2-3 års ålder för att hinna mogna något, både fysiskt och psykiskt. Djupare träning bör inte ske förrän hästen är minst 4 år gammal.

4-15 års ålder[redigera | redigera wikitext]

Under den här tiden pågår de flesta hästars mognadstid. Mognaden kan ske olika mellan olika individer och framförallt olika raser. Fullblod mognar oftast innan 4 års ålder medan de flesta hästar oftast inte mognat klart förrän vid 8 års ålder. Lipizzanerhästar är exempel på en ras som mognar relativt långsamt. Vid 5 års ålder brukar dock hästens proportioner ha rätat ut sig och många hästar har sina mest produktiva arbetsår mellan 5 och 12 års ålder.

15 år och äldre[redigera | redigera wikitext]

Från ungefär 15 års ålder börjar de flesta hästar att bli något stela i takt med att de blir äldre. Hästar som hålls i god kondition, får bra skötsel och bra foder kan däremot vara mycket pigga långt upp i åldrarna och till och med tävlas aktivt. De första tecknen på att hästen börjar bli gammal är att de blir något svankiga, något som kan framträda snabbare och tydligare hos hästar som rids eller packas hårt och tungt. Detta sker dock även naturligt när hästen rids mindre då musklerna långsamt försvinner. Buken kan även börja hänga och hålorna ovanför ögonen blir djupare. Tänderna blir slitna och gulare. Eftersom matsmältningssystemet blir mindre effektivt kan det även vara svårt att hålla hästen i gott hull. Hästen blir vanligtvis mellan 20-25 år gammal men det finns dokumentationer om hästar som blivit upp mot 40 år gamla. Världens äldsta häst var Old Billy som blev 62 år gammal.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hästens evolution

Tamhästen beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné i den tionde utgåvan av hans verk Systema naturae, under det vetenskapliga namnet Equus caballus.^[1] Linné kategoriserade tamhästen som en egen art, och denna taxonomiska beskrivning föregicks av den taxonomiska beskrivningen av vildhästen (Eguus ferus). Idag beskrivs tamhästen istället som en underart till vildhästen, men hästarnas släktskap och systematik är fortfarande mycket omdiskuterad och revideringar kommer med stor sannolikhet ske i framtiden.^[2]

2003 reviderade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) de vetenskapliga namnen för ett antal arter där de domesticerade formerna beskrivits före deras vilda förfäder, däribland vildhästen och tamhästen, och utifrån detta beslut gavs tamhästen det vetenskapliga namnet Equus ferus caballus.^[2][3]

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

Denna artikels faktauppgifter kan vara felaktiga på grund av föråldrad information. Hjälp gärna till att förbättra artikeln genom att uppdatera den. Se diskussionssidan för mer information. (2013-01)

Idag stödjer de flesta experter teorin att de moderna hästarna härstammar från tre primitiva hästtyper av vilka en har överlevt in i våra dagar:

• Asiatisk vildhäst eller Przewalski (Equus ferus przewalskii)^[3] från Mongoliets stäpper är den enda idag levande av de fyra ursprungliga vildhästraserna. Den var nära utrotning i det vilda men har överlevt genom avelsprogram i djurparker och nyligen utplanterats igen. Przewalskihästen är stamfadern till många östasiatiska ponnyraser som till exempel den mongoliska ponnyn och de flesta japanska ponnyraserna. Men Przewalskihästar har även förts till Europa och bör ha använts i utvecklingen av en del av dagens kallblodshästar.^{[källa behövs]} Den norska Fjordhästen har en mycket stark koppling till Przewalskin och liknar denna mycket i utseende med den blacka färgen, upprättstående man och primitiva tecken.^{[källa behövs]}
• Tarpan (Equus ferus gmelini)^[3] levde i hela östra Europa och västra Eurasien med huvudsaklig utbredning i det som idag är Polen. Tarpanerna levde vilt ända in på 1800-talet då den utrotades helt, även i fångenskap. Under 1900-talet gjordes försök med att "avla tillbaka" och rekonstruera rasen med hjälp av ättlingar som Konik och Hucul, varför det även idag finns hästar som kallas tarpaner som lever halvvilda i Polen. Denna häst är även den alltid black. Tarpanen är dock den häst som beräknas ha störst inflytande av alla de förhistoriska i hästarna och har någon gång legat i grunden för nästan alla dagens hästraser, bland annat då man tror att Tarpanen i viss mån har använts för att utveckla det arabiska fullblodet som använts till att förädla och utveckla hästar i 4 000 år.^{[källa behövs]}
• Skogshäst (Equus ferus germanicus)^[3] anses ha utvecklats från den diluvianska hästen (Equus ferus silvaticus). Skogshästen var en stor och tung häst som levde skogar och sumpmarker i norra Europa. Troligen härstammar alla dagens kallblodshästar från skogshästen bland annat Nordsvensken och framförallt Ardennern som i sin tur har använts för att utveckla många modernare kallblodsraser.^{[källa behövs]} Skogshästen är numera utdöd.

Något förenklat har dagens tyngre hästraser utvecklats från skogshästen med vissa inslag av den grova asiatiska vildhästen, medan de moderna lätta hästarna sägs leda sitt ursprung till tarpanen och den asiatiska vildhästen samt till korsningar mellan dessa och deras avkommor. Ytterligare två hästtyper fanns tidigare, tundrahästen och den tatariska ponnyn, men deras inflytande på moderna hästar anses vara mycket litet.^{[källa behövs]}

Ur dessa förhistorika hästar utvecklades även olika hässtyper. En teori om fyra grundtyper lades fram i Edinburgh under mitten av 1950-talet. De fyra typerna var Ponnytyp 1, en liten ponny från norra Europa, liknande dagens Exmoorponny, Ponnytyp 2 som var något kraftigare, lik dagens Fjordhäst, Hästtyp 3 som var en ökenhäst i centrala Asien med den modera motsvarigheten i Achaltekeern, samt Hästtyp 4, en liten och smal ökenhäst som anses vara prototypen till arabhästen men med modern motsvarighet i den kaspiska miniatyrhästen.^{[källa behövs]}

Modernt inflytande[redigera | redigera wikitext]

Under de senaste 500 åren har modernare hästraser framavlats, oftast med i stort sett samma blodslinjer. De mest inflytelserika moderna raserna är den berömda spanska hästen, det arabiska fullblodet och berberhästen, samt det engelska fullblodet.

• Arabiskt fullblod och berberhäst är de två raser som har absolut mest inflytande på dagens hästar. Ända sedan araben utvecklades för 4000 år sedan har den varit med i utvecklingen till nästan alla hästraser, både som förädlare och grundstam. Under morernas invasion av Iberiska halvön under 700-talet f. Kr fördes många araber och Berberhästar till Europa där de användes inom aveln och då bland annat för att avla fram den berömda spanska hästen och det engelska fullblodet.^{[källa behövs]}

• Spansk häst, även kallad iberisk häst, var näst efter araben och berberhästen, den mest inflytelserika rasen inom avel och kan hittas i blodslinjerna bland nästan alla dagens moderna västliga häst. De spanska hästarna bar även på ett tydligt arv från araberna och Berberhästarna. Under 1500-talet och 1600-talet fördes dessa hästar över till Amerika där de grundade alla dagens Nord- och Sydamerikanska hästraser bland annat genom att de förvildades och skapade hjordar av mustanger och andra hästar som indianerna så småningom tog vara på och avlade fram nya hästraser på. Den spanska hästen ligger även i grunden till många europeiska hästraser som till exempel Lipizzanerhästen. Spanska ridskolan som ligger i Wien i Österrike använder sig enbart av Lippizzanerhästarna och har bland annat fått sitt namn av inflytandet på rasen från den spanska hästen.^{[källa behövs]}

• engelskt fullblod utvecklades med en bas av orientaliska hästar, bland annat arabiska fullblod. Sedan utvecklingen har det engelska fullblodet betraktats som världens snabbaste hästar och har ingått i aveln av nästan alla varmblodshästar i Europa. Även travhästar har influerats av det engelska fullblodet samt Boerhästen från Sydafrika, den australiska boskapshästen och poloponnyer från Argentina. Många av dagens mer atletiska ridponnyer har en bas av engelskt fullblod.^{[källa behövs]}

Förvildade hästar[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Förvildade hästar

På flera håll i världen finns det förvildade hästar, vilka är tamhästar som flytt eller blivit släppta från mänsklig fångenskap, eller hästar som härstammar från dessa. Några exempel på förvildade hästar är Mustangerna i Nordamerika som härstammar från de berömda spanska hästarna, brumbyhästarna i Australien som härstammar från hästar som fördes över av europeiska nybyggare och Gotlandsrussen på Gotland som härstammar från hästar som användes redan under järnåldern.

Avel[redigera | redigera wikitext]

Hästavel används för att ta fram bättre individer som har de bästa möjliga egenskaperna för ett visst ändamål samt även för att föra gener och arv vidare för att rädda arten.

Vetenskapsmännen har inte varit eniga om huruvida de nuvarande hästraserna har utvecklats från en eller flera anfäder. Nyligen publicerade undersökningar av ett antal hästars Y-kromosom, utförda av professor Hans Ellegren och medarbetare, som publicerats i Nature Genetics, har överraskande visat att alla nu levande hästar, både stora och små raser, förmodligen härstammar från en och samma hingst. Däremot har tidigare undersökningar visat att det finns åtminstone ett hundratal olika utvecklingslinjer på stosidan. En slutsats man borde kunna dra av detta är att människan tidigt insåg betydelsen av att avla på lämpliga hingstar eftersom dessa kan lämna betydligt fler avkommor efter sig än vad ston kan. Dagens avel bygger ju i stor utsträckning på detta faktum.

I Sverige har det tidigare funnits en lag om hingstbesiktningstvång för att godkänna hingstar för kommersiellt avelsbruk. På grund av EU-anpassning har besiktning, premiering och registrering av hingstar nu övertagits av de respektive hästrasernas avelsföreningar. Avsikten har dock alltid varit att utestänga olämpliga hingstar ur aveln.

Det finns däremot inget som hindrar att stoägare låter betäcka sina ston även om dessa är undermåliga utseendemässigt och ur nedärvningssynpunkt. Genom att använda olämpliga ston i aveln blir risken att få även undermåliga avkommor större. Att betäcka ett sto av erkänt god stam för avel är minst lika viktigt som att använda en bra hingst för att få en bra avkomma. Vissa hingstägare ställer därför kvalitetskrav på de ston som tillförs deras avelshingstar.

Selektiv avel[redigera | redigera wikitext]

Dagens moderna hästar har egenskaper som lämpar sig för olika ändamål. Genom långvarigt selektivt avelsarbete har det uppstått en mängd olika hästraser och individerna inom respektive ras delar gemensamma distinkta, för rasen specifika nedärvda särdrag. Hästar som tillhör samma ras registreras i rasens stambok. För att en häst ska bli godkänd inom sin ras och bli införd i stamboken måste den uppfylla vissa krav på bland annat storlek och utseende samt härstamning. Avelsorganisationerna reglerar kraven för hästavel och för stamboken.

Indelning av hästtyper[redigera | redigera wikitext]

Arabhästen och möjligen även den mindre ädla berberhästen betecknas som fullblodshästar, liksom deras ättling det engelska fullblodet, angloaraben och den turkmenska achaltekeern. Namnet står för en unik renhet i blodslinjerna som ingen annan hästras kan uppvisa. Kallblodshästar kallas de tunga arbetshästarna som främst utvecklats i Europa. Kombinationen fullblod och kallblod i olika proportioner ger varmblodshästar eller halvblodshästar. Fullblod och varmblod har vanligen långa ben och är slanka, medan kallbloden har större bröstdjup och kortare, tjockare ben än varmblod med samma mankhöjd. Med fullblod menar man i dagligt tal engelskt fullblod.

En annan indelning av de moderna hästtyperna är lätta hästar (ridhästar och körhästar) och tyngre arbetshästar. De lätta hästarna har två undergrupper - hästar och ponnyer. Som ponnyer räknas raser och typer som understiger 148 centimeter i mankhöjd, med undantag för vissa raser som kan understiga 148 cm men fortfarande räknas som häst ex Islandshästen.

Varmblod är den internationellt vedertagna beteckningen på alla hästraser som inte kan åsättas beteckningen fullblod, kallblod eller ponny. Halvblodshästar har en större andel kallblod i sig. I regel säger man även att fullbloden oftast har hetsigare temperament medan kallbloden är lugna och fogliga. Kombinationen ger varmbloden som är lätthanterliga men ändå atletiska.

Från Sverige kommer två av dagens godkända hästraser. En av dessa är Gotlandsrusset, som är en ponny på cirka 120 till 130 cm i mankhöjd och är ett varmblod. Den används ibland som hopphäst, men är också en populär travhäst. Den andra rasen är Nordsvensk häst, som är cirka 150 till 160 cm i mankhöjd. Den Nordsvenska hästen är en relativt tung häst som framförallt används och användes till skogsbruket.

Förr fanns också en ras från Sverige som hette Ölandshäst. Av Ölandshästen fanns två typer en var i ungefär samma höjd som en islandshäst och den andra ungefär som en shetlandsponny, men Ölandshästen är numera utdöd. Det finns människor som arbetar med att få tillbaka den större ölandshästen, men den mindre sorten har visat sig vara näst intill omöjlig att avla fram igen.

qsd

JOJOJ vad fin han var på Ottoträningen.



Jobbade som vanligt mycket på volt. Fram, fram, fram och energi. Tillslut var han riktigt fin och gick på så himla bra framåt! Förstår inte hur vi kan lyckas med det varje gång vi rider för honom. Han blir liksom en helt annan häst.

Jobbade mycket i trav och att få honom gå energiskt. Tillslut fick jag nästan hålla in honom.



Serpentinövningen gick inte allt lika bra. Mycket vingligare och ostadigare att lämna den trygga volten.



Mot slutet jobbade vi även lite i galopp på volten. Tror aldrig han gått i sån fin galopp med mig förrut. Framåt gick han och så nära på att gå i perfekt form. Stundtals gick han riktigt, riktigt bra men vi är inte där ännu för att orka hålla i en fin och stadig form hela tiden.



Tillslut frågade Otto om jag kände att jag satt på Pegasus, för han dansade verkligen fram i traven. Otto var riktigt nöjd med oss och tyckte att det varit en väldigt rolig träning och rolig att se eftersom det hade hänt så mycket sedan träningen sist (nybörjartur möjligtvis) och det hände så mycket under de 40 minuterna vi tränade.

Han tyckte även att vi skulle satsa stenhårt en vecka och åka till ridhuset varannan dag och se vad som händer och hur Filur blir i ridningen då. Ridhuset skall vara hans skola, där han måste arbeta. Får testa det nästa år och se vad som händer. Jag förklarade även att vi inte är några som satsar stenhårt, vi ligger på hobby nivå och han är en hobbyhäst. Men det gillade han inte att jag sa, han undrade varför Filur var en hobby häst och VAD som gör honom till en hobbyhäst. Enligt honom kan alla hästar bli lika bra, men de har olika förutsättningar för att fakttiskt kunna bli bra. Det kan jag nog ha lite delade meningar om. Men Otto tyckte att jag hade en fin häst som rörde sig fint, hade bra steg så varför inte ut och starta n dressyrtävling i framtiden, vi kanske till och med skulle kunna vinna. Tja... det är ju bra att han drömmer åt mig ;)



Visst skulle det vara roligt att kunna starta en dressyrtävling nån gång i framtiden, men det ligger nog ganska många år framåt. Men nån gång! Det är ett mål att kunna lyckas få honom framåt och kunna gå i stadig fin, mjuk form i alla gångarter.



Får hoppas och se om duktiga Filur är en Pegasushäst nästa träning också ;)

Äsch

Luciaritten 2013


Varje år, runt Lucia brukar vi i stallet (ca 6st) spöka ut oss och hästarna till till ett luciatåg. I år var vi ju då en mindre eftersom C inte har någon häst längre. Men vi bestod iallafall utav; 1 Lucia, 2 tärnor, 1 tomte och en stjärngosse. Och 3 tomtehästar, 1 renhäst och en tärnhäst ;)

Premiär för mig och Filur tillsammans i år och det gick jättebra. Vi brukar alltså rida runt i socknen och knacka dörr, sjunga (det låter hemskt) och bjuda på pepparkakor. Men oftast slutar det med att det är vi som blir bjudna på kakor, lussekatter, knäck osv. Hästarna brukar bli bortskämda med pepparkakor, socker, knäckebröd och morötter. Morötterna var okej, men allt det andra var inget att ha tyckte Filur. Han lyckades bita av en 1/3 av en sockerbit som han motvilligt åt upp.

Kallt som bara den brukar det vara och efter luciaritten blir det paket utdelning i stallet och sen åker vi hem till en av stalltjejerna och äter skinkmacka och bakar julkakor och julgodis.
















God Jul

:) (Y) :/ :( ;P :P :O B) :B :D :* ;(

:thumbdown:

:question:

:rolleyes:

:love:

:tired:

Ridt V idag. Precis när jag och en till skulle gå ut i ridhuset så började det smälla ute. Då var det någon som sköt en jäkla massa raketer. V hade varit lite spänd när jag höll på att sadla och greja och han trampade runt på gånget vilket stallägaren tyckte var konstigt då han alltid brukar stå still. Sy kanske hade han hört några raketer innan vi hörde det. Så vi fick vänta med att gå ut i ridhuset och släppa in hästarna i dina boxar igen. Jag hade ju ingen aning om hur deras hästar reagerar och tänkte först inte på raketerna då hästarna i mitt "vanliga" stall är stencoola med raketer. Vi red ju till och med ut på nyårsafton och grannarna började skjuta när vi var påväg hem. Inga problem där inte. Men som sagt det är ju så olka mellan alla hästar.

Tillslut kom vi in i ridhuset iallafall. V var riiiktigt spänd, även när jag skulle gå med honom till ridhuset var han superspänd och ungefär 3m hög och frustade. Han höll på och fjompade sig vid ena dörren där han drog förra gången. Han skuttade till och höll på en gång sen blev han mer och mer avslappnad. Fullt rihus blev det iallafall vi var 4 stycken. Och jag fick träna lite på trafik i rihuset och inte krocka med någon. Gick rätt bra idag faktist. ;)

Det känns som att jag börjar "rida in" mig mer och mer på V nu. Han var riktigt framåt idag vilket var roligt. Dock hade jag svårt att få upp honom i galopp. Det bara gick inte. Vet inte om det är jag som gör något fel men förmodligen. Kanske gör för stora hjälper? Vad vet jag. Jag lär mig väl mer och mer om hur han fungerar. Fick tips från stallägaren men hade ändå svårt att fatta galopp. Känns som att jag liksom inte kommer runt eller så med dressyrsadel. Men det är väl en vanesak. Sen fick jag till galoppen och kunde ta den flera gånger. Kanske jag inte samlar ihop honom ordentligt eller något liknande förmodligen. Annars gick det rätt hyffsat. Känns bättre och bättre för varje gång.

Träffade även "ny" tjej i stallet som jag aldrig träffat förut, så imorgon skall jag rida med henne. Det blir nog bra det!

tarampampam

1957 ledde John Lennon gruppen The Quarrymen. Den 6 juli 1957 träffade han Paul McCartney på ett torg i St Peter's Church i Wolton, Liverpool då John uppträdde där. John Lennon blev imponerad över Pauls kunskaper om ackord och om hur gitarrer skulle stämmas, så han lät honom vara med i bandet. Paul, som hade kontakt med George Harrison, ville ha med även honom (det sägs att John lät George vara med för att han hade ett ställe att repa på). Det var när John hörde George spela Raunchy som han blev en i bandet. I början var de mycket inspirerade av samtida amerikanska musiker som Chuck Berry, Elvis Presley, Buddy Holly (The Crickets, Hollys kompband under några år) med flera och gruppen var först ett rent coverband. Under en semester i Frankrike (Paris) kom John och Paul (de andra var inte med) att tala om att skriva egna sånger, istället för att spela andras låtar. Gruppens namn ändrades flitigt under de första åren, bland annat hette de Johnny and The Moondogs (namnet tog man när man åkte på en Skottlandsturné), Long John and The Beetles och The Silver Beatles. Men från och med 1960^[1] ändrades namnet THE Silver-Beatles till enbart THE BEATLES. Namnet associerar också till orden beat, som betyder slag, takt och rytm (beetle betyder skalbagge). Eftersom Beatles var inspirerade av Buddy Hollys Grupp THE Crickets så blev det THE BEATLES, man ville också ha ett namn som slog an på något djur. Efter att bandet slagit igenom fick de också det mindre angenäma öknamnet Golvmopparna från Liverpool. Iden om skalbagge fick John Lennon från en association till sina favoriter Buddy Holly and the Crickets (d.v.s. syrsorna). Av det kom namnet Long John and The Beetles. För fansen blev ordet Beatles ett ord som de också associerade till den frisyr med lång lugg som gruppen senare skaffade sig. De hade fortfarande uppkammat hår då de valde sitt namn. Den som alla aktuella parter är eniga om fann namnet The Beatles är gruppens ena gitarrist och ena sångförfattare, John Lennon, som själv i en väl bekant filmdokumentär beskriver en dröm där namnet Beatles hade kommit till honom. Lennon finns filmad där han beskriver hur han en gång vaknade och upprepar för sig själv "beetles with an a" efter drömmen. I filmen har Lennon strax innan beskrivit sitt beröm av Buddy Holly and the Crickets.

Åren 1958-1962 spelade bandet på olika klubbar i Liverpool såsom The Cavern (första spelningen under namnet The Beatles gjordes 9 februari 1961^[2]), och gjorde även gästspel i Hamburg då de bland annat spelade på Indra, Kaiserkeller och Star-Club. The Beatles hade ett "kontrakt" med Indra, och ägaren till Indra (Bruno Koschmider) sa åt dem: "om ni spelar på Kaiserkeller så ska jag se till att ni aldrig kommer tillbaka till Hamburg." Men The Beatles lyssnade inte. De åkte en kväll till Kaiserkeller för att se hur det såg ut. Ägaren till Kaiserkeller kände förstås igen dem (eftersom de var stora i Hamburg, de hade flera spelningar i veckan för att göra fansen nöjda) och frågade om de inte ville spela där. Beatles kunde inte motstå frestelsen, eftersom Kaiserkeller var betydligt "hippare". Beatles åkte tillbaka till Indra och smög in på sina rum för att hämta sina grejer. De tog sina instrument och packning och åkte tillbaka till Kaiserkeller och spelade samma kväll. Nästa dag kom ägaren till Indra tillsammans med polisen. Ägaren hade då anmält The Beatles för brandförsök, de brända kondomerna. Gruppen greps och var tvungen att återvända till Liverpool. Den verkliga orsaken till att de var tvungna att lämna Tyskland, var att George Harrison ännu inte fyllt 18 år och därför var för ung för att arbeta där. Denna period i bandets liv skildras i filmen Backbeat från 1994.

The Beatles första skivinspelning gjordes när gruppen ackompanjerade den brittiska rockmusikern Tony Sheridan på hans inspelning av My Bonnie i Hamburg 1961.

När The Beatles återvände till England, samma år, kom de i kontakt med skivförsäljaren Brian Epstein, som blev deras manager. Brian hade hört talas om The Beatles när en grabb kommit in i hans skivaffär och frågat efter deras skiva. Det var tack vare honom och hans sökande efter skivbolag som ville kontraktera The Beatles, som gruppen fick en provspelning hos det stora skivbolaget Decca. Men de nobbade gruppen med hänvisningen "gitarrgrupper är på väg ut"! Detta har kallats för en av musikhistoriens största tabbar.

Efter att ha fått nobben av Decca, vände sig Epstein till skivproducenten George Martin vilket så småningom resulterade i att Beatles fick kontrakt med Parlophone, ett dotterbolag till EMI. Det var Martin som bytte ut den dåvarande trummisen Pete Best och ersatte honom med Ringo Starr i augusti 1962.

Den 11 september 1962 spelade The Beatles in sin första egna skiva, en singel med låtarna Love Me Do och B-sidan P.S. I Love You vilken nådde 17:de plats på Englandslistan. Året därefter, 1963, kom det stora genombrottet med hiten Please Please Me, och Merseybeat-soundet började spridas över världen.

1957 ledde John Lennon gruppen The Quarrymen. Den 6 juli 1957 träffade han Paul McCartney på ett torg i St Peter's Church i Wolton, Liverpool då John uppträdde där. John Lennon blev imponerad över Pauls kunskaper om ackord och om hur gitarrer skulle stämmas, så han lät honom vara med i bandet. Paul, som hade kontakt med George Harrison, ville ha med även honom (det sägs att John lät George vara med för att han hade ett ställe att repa på). Det var när John hörde George spela Raunchy som han blev en i bandet. I början var de mycket inspirerade av samtida amerikanska musiker som Chuck Berry, Elvis Presley, Buddy Holly (The Crickets, Hollys kompband under några år) med flera och gruppen var först ett rent coverband. Under en semester i Frankrike (Paris) kom John och Paul (de andra var inte med) att tala om att skriva egna sånger, istället för att spela andras låtar. Gruppens namn ändrades flitigt under de första åren, bland annat hette de Johnny and The Moondogs (namnet tog man när man åkte på en Skottlandsturné), Long John and The Beetles och The Silver Beatles. Men från och med 1960^[1] ändrades namnet THE Silver-Beatles till enbart THE BEATLES. Namnet associerar också till orden beat, som betyder slag, takt och rytm (beetle betyder skalbagge). Eftersom Beatles var inspirerade av Buddy Hollys Grupp THE Crickets så blev det THE BEATLES, man ville också ha ett namn som slog an på något djur. Efter att bandet slagit igenom fick de också det mindre angenäma öknamnet Golvmopparna från Liverpool. Iden om skalbagge fick John Lennon från en association till sina favoriter Buddy Holly and the Crickets (d.v.s. syrsorna). Av det kom namnet Long John and The Beetles. För fansen blev ordet Beatles ett ord som de också associerade till den frisyr med lång lugg som gruppen senare skaffade sig. De hade fortfarande uppkammat hår då de valde sitt namn. Den som alla aktuella parter är eniga om fann namnet The Beatles är gruppens ena gitarrist och ena sångförfattare, John Lennon, som själv i en väl bekant filmdokumentär beskriver en dröm där namnet Beatles hade kommit till honom. Lennon finns filmad där han beskriver hur han en gång vaknade och upprepar för sig själv "beetles with an a" efter drömmen. I filmen har Lennon strax innan beskrivit sitt beröm av Buddy Holly and the Crickets.

Åren 1958-1962 spelade bandet på olika klubbar i Liverpool såsom The Cavern (första spelningen under namnet The Beatles gjordes 9 februari 1961^[2]), och gjorde även gästspel i Hamburg då de bland annat spelade på Indra, Kaiserkeller och Star-Club. The Beatles hade ett "kontrakt" med Indra, och ägaren till Indra (Bruno Koschmider) sa åt dem: "om ni spelar på Kaiserkeller så ska jag se till att ni aldrig kommer tillbaka till Hamburg." Men The Beatles lyssnade inte. De åkte en kväll till Kaiserkeller för att se hur det såg ut. Ägaren till Kaiserkeller kände förstås igen dem (eftersom de var stora i Hamburg, de hade flera spelningar i veckan för att göra fansen nöjda) och frågade om de inte ville spela där. Beatles kunde inte motstå frestelsen, eftersom Kaiserkeller var betydligt "hippare". Beatles åkte tillbaka till Indra och smög in på sina rum för att hämta sina grejer. De tog sina instrument och packning och åkte tillbaka till Kaiserkeller och spelade samma kväll. Nästa dag kom ägaren till Indra tillsammans med polisen. Ägaren hade då anmält The Beatles för brandförsök, de brända kondomerna. Gruppen greps och var tvungen att återvända till Liverpool. Den verkliga orsaken till att de var tvungna att lämna Tyskland, var att George Harrison ännu inte fyllt 18 år och därför var för ung för att arbeta där. Denna period i bandets liv skildras i filmen Backbeat från 1994.

The Beatles första skivinspelning gjordes när gruppen ackompanjerade den brittiska rockmusikern Tony Sheridan på hans inspelning av My Bonnie i Hamburg 1961.

När The Beatles återvände till England, samma år, kom de i kontakt med skivförsäljaren Brian Epstein, som blev deras manager. Brian hade hört talas om The Beatles när en grabb kommit in i hans skivaffär och frågat efter deras skiva. Det var tack vare honom och hans sökande efter skivbolag som ville kontraktera The Beatles, som gruppen fick en provspelning hos det stora skivbolaget Decca. Men de nobbade gruppen med hänvisningen "gitarrgrupper är på väg ut"! Detta har kallats för en av musikhistoriens största tabbar.

Efter att ha fått nobben av Decca, vände sig Epstein till skivproducenten George Martin vilket så småningom resulterade i att Beatles fick kontrakt med Parlophone, ett dotterbolag till EMI. Det var Martin som bytte ut den dåvarande trummisen Pete Best och ersatte honom med Ringo Starr i augusti 1962.

Den 11 september 1962 spelade The Beatles in sin första egna skiva, en singel med låtarna Love Me Do och B-sidan P.S. I Love You vilken nådde 17:de plats på Englandslistan. Året därefter, 1963, kom det stora genombrottet med hiten Please Please Me, och Merseybeat-soundet började spridas över världen.

1957 ledde John Lennon gruppen The Quarrymen. Den 6 juli 1957 träffade han Paul McCartney på ett torg i St Peter's Church i Wolton, Liverpool då John uppträdde där. John Lennon blev imponerad över Pauls kunskaper om ackord och om hur gitarrer skulle stämmas, så han lät honom vara med i bandet. Paul, som hade kontakt med George Harrison, ville ha med även honom (det sägs att John lät George vara med för att han hade ett ställe att repa på). Det var när John hörde George spela Raunchy som han blev en i bandet. I början var de mycket inspirerade av samtida amerikanska musiker som Chuck Berry, Elvis Presley, Buddy Holly (The Crickets, Hollys kompband under några år) med flera och gruppen var först ett rent coverband. Under en semester i Frankrike (Paris) kom John och Paul (de andra var inte med) att tala om att skriva egna sånger, istället för att spela andras låtar. Gruppens namn ändrades flitigt under de första åren, bland annat hette de Johnny and The Moondogs (namnet tog man när man åkte på en Skottlandsturné), Long John and The Beetles och The Silver Beatles. Men från och med 1960^[1] ändrades namnet THE Silver-Beatles till enbart THE BEATLES. Namnet associerar också till orden beat, som betyder slag, takt och rytm (beetle betyder skalbagge). Eftersom Beatles var inspirerade av Buddy Hollys Grupp THE Crickets så blev det THE BEATLES, man ville också ha ett namn som slog an på något djur. Efter att bandet slagit igenom fick de också det mindre angenäma öknamnet Golvmopparna från Liverpool. Iden om skalbagge fick John Lennon från en association till sina favoriter Buddy Holly and the Crickets (d.v.s. syrsorna). Av det kom namnet Long John and The Beetles. För fansen blev ordet Beatles ett ord som de också associerade till den frisyr med lång lugg som gruppen senare skaffade sig. De hade fortfarande uppkammat hår då de valde sitt namn. Den som alla aktuella parter är eniga om fann namnet The Beatles är gruppens ena gitarrist och ena sångförfattare, John Lennon, som själv i en väl bekant filmdokumentär beskriver en dröm där namnet Beatles hade kommit till honom. Lennon finns filmad där han beskriver hur han en gång vaknade och upprepar för sig själv "beetles with an a" efter drömmen. I filmen har Lennon strax innan beskrivit sitt beröm av Buddy Holly and the Crickets.

Åren 1958-1962 spelade bandet på olika klubbar i Liverpool såsom The Cavern (första spelningen under namnet The Beatles gjordes 9 februari 1961^[2]), och gjorde även gästspel i Hamburg då de bland annat spelade på Indra, Kaiserkeller och Star-Club. The Beatles hade ett "kontrakt" med Indra, och ägaren till Indra (Bruno Koschmider) sa åt dem: "om ni spelar på Kaiserkeller så ska jag se till att ni aldrig kommer tillbaka till Hamburg." Men The Beatles lyssnade inte. De åkte en kväll till Kaiserkeller för att se hur det såg ut. Ägaren till Kaiserkeller kände förstås igen dem (eftersom de var stora i Hamburg, de hade flera spelningar i veckan för att göra fansen nöjda) och frågade om de inte ville spela där. Beatles kunde inte motstå frestelsen, eftersom Kaiserkeller var betydligt "hippare". Beatles åkte tillbaka till Indra och smög in på sina rum för att hämta sina grejer. De tog sina instrument och packning och åkte tillbaka till Kaiserkeller och spelade samma kväll. Nästa dag kom ägaren till Indra tillsammans med polisen. Ägaren hade då anmält The Beatles för brandförsök, de brända kondomerna. Gruppen greps och var tvungen att återvända till Liverpool. Den verkliga orsaken till att de var tvungna att lämna Tyskland, var att George Harrison ännu inte fyllt 18 år och därför var för ung för att arbeta där. Denna period i bandets liv skildras i filmen Backbeat från 1994.

The Beatles första skivinspelning gjordes när gruppen ackompanjerade den brittiska rockmusikern Tony Sheridan på hans inspelning av My Bonnie i Hamburg 1961.

När The Beatles återvände till England, samma år, kom de i kontakt med skivförsäljaren Brian Epstein, som blev deras manager. Brian hade hört talas om The Beatles när en grabb kommit in i hans skivaffär och frågat efter deras skiva. Det var tack vare honom och hans sökande efter skivbolag som ville kontraktera The Beatles, som gruppen fick en provspelning hos det stora skivbolaget Decca. Men de nobbade gruppen med hänvisningen "gitarrgrupper är på väg ut"! Detta har kallats för en av musikhistoriens största tabbar.

Efter att ha fått nobben av Decca, vände sig Epstein till skivproducenten George Martin vilket så småningom resulterade i att Beatles fick kontrakt med Parlophone, ett dotterbolag till EMI. Det var Martin som bytte ut den dåvarande trummisen Pete Best och ersatte honom med Ringo Starr i augusti 1962.

Den 11 september 1962 spelade The Beatles in sin första egna skiva, en singel med låtarna Love Me Do och B-sidan P.S. I Love You vilken nådde 17:de plats på Englandslistan. Året därefter, 1963, kom det stora genombrottet med hiten Please Please Me, och Merseybeat-soundet började spridas över världen.

1957 ledde John Lennon gruppen The Quarrymen. Den 6 juli 1957 träffade han Paul McCartney på ett torg i St Peter's Church i Wolton, Liverpool då John uppträdde där. John Lennon blev imponerad över Pauls kunskaper om ackord och om hur gitarrer skulle stämmas, så han lät honom vara med i bandet. Paul, som hade kontakt med George Harrison, ville ha med även honom (det sägs att John lät George vara med för att han hade ett ställe att repa på). Det var när John hörde George spela Raunchy som han blev en i bandet. I början var de mycket inspirerade av samtida amerikanska musiker som Chuck Berry, Elvis Presley, Buddy Holly (The Crickets, Hollys kompband under några år) med flera och gruppen var först ett rent coverband. Under en semester i Frankrike (Paris) kom John och Paul (de andra var inte med) att tala om att skriva egna sånger, istället för att spela andras låtar. Gruppens namn ändrades flitigt under de första åren, bland annat hette de Johnny and The Moondogs (namnet tog man när man åkte på en Skottlandsturné), Long John and The Beetles och The Silver Beatles. Men från och med 1960^[1] ändrades namnet THE Silver-Beatles till enbart THE BEATLES. Namnet associerar också till orden beat, som betyder slag, takt och rytm (beetle betyder skalbagge). Eftersom Beatles var inspirerade av Buddy Hollys Grupp THE Crickets så blev det THE BEATLES, man ville också ha ett namn som slog an på något djur. Efter att bandet slagit igenom fick de också det mindre angenäma öknamnet Golvmopparna från Liverpool. Iden om skalbagge fick John Lennon från en association till sina favoriter Buddy Holly and the Crickets (d.v.s. syrsorna). Av det kom namnet Long John and The Beetles. För fansen blev ordet Beatles ett ord som de också associerade till den frisyr med lång lugg som gruppen senare skaffade sig. De hade fortfarande uppkammat hår då de valde sitt namn. Den som alla aktuella parter är eniga om fann namnet The Beatles är gruppens ena gitarrist och ena sångförfattare, John Lennon, som själv i en väl bekant filmdokumentär beskriver en dröm där namnet Beatles hade kommit till honom. Lennon finns filmad där han beskriver hur han en gång vaknade och upprepar för sig själv "beetles with an a" efter drömmen. I filmen har Lennon strax innan beskrivit sitt beröm av Buddy Holly and the Crickets.

Åren 1958-1962 spelade bandet på olika klubbar i Liverpool såsom The Cavern (första spelningen under namnet The Beatles gjordes 9 februari 1961^[2]), och gjorde även gästspel i Hamburg då de bland annat spelade på Indra, Kaiserkeller och Star-Club. The Beatles hade ett "kontrakt" med Indra, och ägaren till Indra (Bruno Koschmider) sa åt dem: "om ni spelar på Kaiserkeller så ska jag se till att ni aldrig kommer tillbaka till Hamburg." Men The Beatles lyssnade inte. De åkte en kväll till Kaiserkeller för att se hur det såg ut. Ägaren till Kaiserkeller kände förstås igen dem (eftersom de var stora i Hamburg, de hade flera spelningar i veckan för att göra fansen nöjda) och frågade om de inte ville spela där. Beatles kunde inte motstå frestelsen, eftersom Kaiserkeller var betydligt "hippare". Beatles åkte tillbaka till Indra och smög in på sina rum för att hämta sina grejer. De tog sina instrument och packning och åkte tillbaka till Kaiserkeller och spelade samma kväll. Nästa dag kom ägaren till Indra tillsammans med polisen. Ägaren hade då anmält The Beatles för brandförsök, de brända kondomerna. Gruppen greps och var tvungen att återvända till Liverpool. Den verkliga orsaken till att de var tvungna att lämna Tyskland, var att George Harrison ännu inte fyllt 18 år och därför var för ung för att arbeta där. Denna period i bandets liv skildras i filmen Backbeat från 1994.

The Beatles första skivinspelning gjordes när gruppen ackompanjerade den brittiska rockmusikern Tony Sheridan på hans inspelning av My Bonnie i Hamburg 1961.

När The Beatles återvände till England, samma år, kom de i kontakt med skivförsäljaren Brian Epstein, som blev deras manager. Brian hade hört talas om The Beatles när en grabb kommit in i hans skivaffär och frågat efter deras skiva. Det var tack vare honom och hans sökande efter skivbolag som ville kontraktera The Beatles, som gruppen fick en provspelning hos det stora skivbolaget Decca. Men de nobbade gruppen med hänvisningen "gitarrgrupper är på väg ut"! Detta har kallats för en av musikhistoriens största tabbar.

Efter att ha fått nobben av Decca, vände sig Epstein till skivproducenten George Martin vilket så småningom resulterade i att Beatles fick kontrakt med Parlophone, ett dotterbolag till EMI. Det var Martin som bytte ut den dåvarande trummisen Pete Best och ersatte honom med Ringo Starr i augusti 1962.

Den 11 september 1962 spelade The Beatles in sin första egna skiva, en singel med låtarna Love Me Do och B-sidan P.S. I Love You vilken nådde 17:de plats på Englandslistan. Året därefter, 1963, kom det stora genombrottet med hiten Please Please Me, och Merseybeat-soundet började spridas över världen.

1957 ledde John Lennon gruppen The Quarrymen. Den 6 juli 1957 träffade han Paul McCartney på ett torg i St Peter's Church i Wolton, Liverpool då John uppträdde där. John Lennon blev imponerad över Pauls kunskaper om ackord och om hur gitarrer skulle stämmas, så han lät honom vara med i bandet. Paul, som hade kontakt med George Harrison, ville ha med även honom (det sägs att John lät George vara med för att han hade ett ställe att repa på). Det var när John hörde George spela Raunchy som han blev en i bandet. I början var de mycket inspirerade av samtida amerikanska musiker som Chuck Berry, Elvis Presley, Buddy Holly (The Crickets, Hollys kompband under några år) med flera och gruppen var först ett rent coverband. Under en semester i Frankrike (Paris) kom John och Paul (de andra var inte med) att tala om att skriva egna sånger, istället för att spela andras låtar. Gruppens namn ändrades flitigt under de första åren, bland annat hette de Johnny and The Moondogs (namnet tog man när man åkte på en Skottlandsturné), Long John and The Beetles och The Silver Beatles. Men från och med 1960^[1] ändrades namnet THE Silver-Beatles till enbart THE BEATLES. Namnet associerar också till orden beat, som betyder slag, takt och rytm (beetle betyder skalbagge). Eftersom Beatles var inspirerade av Buddy Hollys Grupp THE Crickets så blev det THE BEATLES, man ville också ha ett namn som slog an på något djur. Efter att bandet slagit igenom fick de också det mindre angenäma öknamnet Golvmopparna från Liverpool. Iden om skalbagge fick John Lennon från en association till sina favoriter Buddy Holly and the Crickets (d.v.s. syrsorna). Av det kom namnet Long John and The Beetles. För fansen blev ordet Beatles ett ord som de också associerade till den frisyr med lång lugg som gruppen senare skaffade sig. De hade fortfarande uppkammat hår då de valde sitt namn. Den som alla aktuella parter är eniga om fann namnet The Beatles är gruppens ena gitarrist och ena sångförfattare, John Lennon, som själv i en väl bekant filmdokumentär beskriver en dröm där namnet Beatles hade kommit till honom. Lennon finns filmad där han beskriver hur han en gång vaknade och upprepar för sig själv "beetles with an a" efter drömmen. I filmen har Lennon strax innan beskrivit sitt beröm av Buddy Holly and the Crickets.

Åren 1958-1962 spelade bandet på olika klubbar i Liverpool såsom The Cavern (första spelningen under namnet The Beatles gjordes 9 februari 1961^[2]), och gjorde även gästspel i Hamburg då de bland annat spelade på Indra, Kaiserkeller och Star-Club. The Beatles hade ett "kontrakt" med Indra, och ägaren till Indra (Bruno Koschmider) sa åt dem: "om ni spelar på Kaiserkeller så ska jag se till att ni aldrig kommer tillbaka till Hamburg." Men The Beatles lyssnade inte. De åkte en kväll till Kaiserkeller för att se hur det såg ut. Ägaren till Kaiserkeller kände förstås igen dem (eftersom de var stora i Hamburg, de hade flera spelningar i veckan för att göra fansen nöjda) och frågade om de inte ville spela där. Beatles kunde inte motstå frestelsen, eftersom Kaiserkeller var betydligt "hippare". Beatles åkte tillbaka till Indra och smög in på sina rum för att hämta sina grejer. De tog sina instrument och packning och åkte tillbaka till Kaiserkeller och spelade samma kväll. Nästa dag kom ägaren till Indra tillsammans med polisen. Ägaren hade då anmält The Beatles för brandförsök, de brända kondomerna. Gruppen greps och var tvungen att återvända till Liverpool. Den verkliga orsaken till att de var tvungna att lämna Tyskland, var att George Harrison ännu inte fyllt 18 år och därför var för ung för att arbeta där. Denna period i bandets liv skildras i filmen Backbeat från 1994.

The Beatles första skivinspelning gjordes när gruppen ackompanjerade den brittiska rockmusikern Tony Sheridan på hans inspelning av My Bonnie i Hamburg 1961.

När The Beatles återvände till England, samma år, kom de i kontakt med skivförsäljaren Brian Epstein, som blev deras manager. Brian hade hört talas om The Beatles när en grabb kommit in i hans skivaffär och frågat efter deras skiva. Det var tack vare honom och hans sökande efter skivbolag som ville kontraktera The Beatles, som gruppen fick en provspelning hos det stora skivbolaget Decca. Men de nobbade gruppen med hänvisningen "gitarrgrupper är på väg ut"! Detta har kallats för en av musikhistoriens största tabbar.

Efter att ha fått nobben av Decca, vände sig Epstein till skivproducenten George Martin vilket så småningom resulterade i att Beatles fick kontrakt med Parlophone, ett dotterbolag till EMI. Det var Martin som bytte ut den dåvarande trummisen Pete Best och ersatte honom med Ringo Starr i augusti 1962.

Den 11 september 1962 spelade The Beatles in sin första egna skiva, en singel med låtarna Love Me Do och B-sidan P.S. I Love You vilken nådde 17:de plats på Englandslistan. Året därefter, 1963, kom det stora genombrottet med hiten Please Please Me, och Merseybeat-soundet började spridas över världen.