Från botten till toppen

På senaste tiden känns det som jag och Filur vart i en liten svacka. Eller egentligen från starten efter "olyckan" den lilla avflygningen som resulterade i två brutna utskott i ryggen. Allt har vart lite trögt och segt och tungt. 

Premiärhoppningen blev ju en klubbtävling där vi hoppade 80&90cm. Lite halvtrögt men ändå ok. 

Premiär hopplektionen blev ingen hopplektion, tydligen var det påsklov, märkte och och Josefin när jag redan värmt upp i ridhuset. Så det fick bli en lektion för Josefin istället. Som gick skit. Hu. 

Och lite så har det fortsatt. I onsdags kändes det som att det vände lite iallafall. Med den riktiga premiär hopplektionen. Helt ok nöjd med den lektionen. 

Sen i fredags, det var då det hände. Dressyrlektion. Kändes som att handbromsen var i lite i början. Lite trögt och segt i serpentinerna i början. Sen började det gå hyffsat. När jag började kräva mer fart i form, effektivt framåt så ville lilla Filur inte riktigt sammarbeta längre. Han spännde ihop sig som han gör innan bockningar/sparkningaf ch surade ihop. Vågade inte riktigt säga till honom. Men efter ett sag var jag tvungen. Och mycket riktigt. En bock och en kick så lilla Mikaela nästan flög ur sadeln. Men sen blev jag såå jäkla arg och tryckte på honom tvingade honom fatta galoppen som han vägrade innan, skänklar till honom ordentligt tills han gick ordentligt framåt och till och med i form. Tror han blev aningens paff där men jäklar säger jag bara! Varken jag eller tränaren har någonsin sett/ridit honom i sån stabil, väldigt bra framåt i form i galopp. Helvete vad bra det kändes. Resen av lektionen dansade han igenom som en ängel. Och det var ca 70-80% av lektionen. Shit vad bra det kändes!! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0