Hur kan man ha sån otur HELA tiden? Vad tror ni att hästen som var i perfekt åler och perfekt höjd var? Jo, såld. Såklart. Men okej, fine, så kan det gå. Jag kan släppa den. Men ännu inte den andra som jag ville provrida men som också blivit såld. Den är jag ännu bitter över.

Förstår inte hur jag kan ha sån otur? Alla hästar jag fastnat för har antingen blivit sålda, innan jag ens hunnit provrida dem. Eller varit för dyra eller något annat som varit ivägen.

Men, jag skyndar långsamt, skyndar låångsamt. Men ibland är det riktigt surt. Undrar om jag någonsin kommer hitta en häst som jag blir nöjd med?

Nu skall jag deppa lite och ligga här och läsa Equipages senaste nummer och den här artikeln:


Börjar bli trött på mitt eget "positiva tänkande" att: Okej den här hästen är såld men...:"nästa häst kanske är lite yngre/äldre, högre/lägre, mer tävlad/utbildad snyggare/finare" osv. Kände att den motivationen försvann när "Den perfekta hästen" visade sig vara såld. Den perfekta hästen som passade in på alla övre punter och allt det jag vill ha av en häst..

Så nu skall jag då lägga på mig en extra filt läsa artikeln och försöka bli av med den här förkylningen och bli frisk snart.