(Skulle egentligen ha blivit publicerat i Lördags)

Nu ni! Har jag lyckats få upp mamma på Ferdinand(det tog bara ett halvår att övertala henne). Det blev en lång skrittur på nästan två timmar! Men det var riktigt bra för Indie. Hon behövde få ut och röra på sig idag. Hon var lite stel men ärligt så var jag inte så koncentrerad på henne utan mer på mamma och Ferdinand. Det var då första gången på ca 30 år som mamma red. När hon var i tonåren red hon runt barbacka typ varje dag och blev avbockad i buskar hit och dit. Ändå har jag inte lyckats få med henne till stallet förrens nu.

Det blev då en uteritt på ca 2 timmar och pappa följde med på cykel och tog sitt jobb seriöst med att föreviga mamma på häst. Han både filmade och fotograferade ofta! Så han släpade sin cykel över åkrar och grusvägar. Men han tyckte det var roligt (?) Konstigt nog.


Ferdinand skötte sig galant och Indie fick lära sig att ta det lungt och skritta lite sakta. Till och med pappa är nu taggad på att få prova rida någon dag. Haha. Helt sjukt. Men viss inga problem för mig inte. Tillslut kanske vi blir en liten ridande familj? ;) 



Mamma ville inte vara med på bild här så det fick bli lite beskärda bilder på mig istället. Lite tråkigt bilderna var grymt fina och hon var verkligen jätteduktig!

Nu är då min plan att mamma skall bli såå intresserad av hästar igen att hon vill köpa en fin häst tillsammans med mig. Men vi får väl se hur det går med den planen ;)

Förberedelser inför imorgon har även stått på schemat idag. Har plockat fram endel grejer till imorgon och skrubbeliskrubbat Indianas ben, hennes otroligt vita strumpor kommer förmodligen ändå vara gråbruma imorrn, men jag har försökt iallafall. Tvättade hennes svans också så nu är den fux och inte svart ;) Jag har till och med tvättat mina ridbyxor! Smart nog insåg jag att jag skulle ha mina beiga istället som jag hade på mig när jag tvättade Indie så de är nu svartfläckiga. Härligt.


Jag tycker faktist Indie har varit väldigt lugn, de senaste dagarna och skött sig bra så jag hoppas det kommer gå bra imorgon också! Vadå att jag förstorar hela den här grejen med långritten?;) Men det är ju faktist första gången jag och tösen skall iväg på någon grej själva där vi kommer vara tillsammans med andra hästar. Så önska oss lycka till ;)

Ingen hade tid att följa med och rida med mig idag så det fick bli en uteritt själv. Vi skulle även gå förbi det "läskiga" huset och jag kan ju säga er att det sitter nu lika mycket i mitt huvud som i Indies. Jag känner hur jag börjar spänna mig, föröker tänka på något annat men det går inte..

Men som tur var fungerade det jättebra idag! Vi hade ingen fight, hon var lite tveksam men gick snällt förbi. Härlight, härligt. Då kanske det hjälpte att vi gick förbi det läskiga huset typ tusen gånger igår.

Resten av ridturen gick bra. Hon var lite tveksam på endel ställen, typ vid de tre broarna men det gick bra. Hon var riktigt taggad när det var dag för trav så jag fick lugna ned henne lite. Sen var dte det där med lastbilen. Det gick ju bra men tänk om något hänt? Inte så smart att vråla förbi en häst som inte kan gå in på någon vägkant eftersom det är dike på ena sidan. Speciellt inte när lasbilen har sjukt mycket las med sand på. Härligt sandigt dammoln hamnade vi i efter den kört förbi.

Även på hemvägen gick det bra vid huset så kanske är det "problemet" äntligen över?

Idag blev det psykisk träning för Indie. Låter kanske lite konstigt, men det var vad det var. Det blev en lugn skrittur (fast det slöt med att det blev lite trav ändå) vi skrittade till alla de ställerna där vi "bråkat" låter kanske som många men egentligen är det bara ett.

Första testet blev att vi skrittade till kohagen där vi bråkade häromdagen. Lät henne skritta runt där inne och det gick toppen. Hon var lite tveksam och försökte öka en gång annars gick det bra. Efter det skrittade vi in en sväng till vårat änge bara för att hon skulle ensam utan de andra hästarna få möta något nytt även det gick bra.

Nästa test var att gå förbi infarten till stallet, jag la på lite mer skänkel och hon brydde sig knappt om att vi gick förbi gårdsplanen. Super.


De nästa testet hänger lite ihop, först red vi förbi där folk brukar såga (alla hästar hatar det huset och är alltid rädda där) det gick helt okej, hon var på sin vakt men vi tog oss förbi. Sedan var det dags, sluttestet. Huset på grusvägen där vi alltid bråkat de senaste gångerna. När hon märkte att vi var påväg di tvärstannde hon, jag manade på henne vi gick en bit sen började det. Fläng hit och dit ich snurr och skutt. Det som är det jobbiga som jag hatar är att det är ett otroligt djupt dike på ena sidan som hon inte bryr sig om när hon håller på. Så jag är alltid rädd att vi skall komma för nära kanten. Så jag fick slutligen motvilligt hoppa av och gå med henne, då var det lite bättre tyckte hon och även om hon gick och spännde sig och frustade när vi gick förbi huset.

Sen satt jag upp igen och skulle bara skritta en 500 meter extra en liten runda och då blir hon plötsligt "rädd" för två traktorgrejer som ligger vid en åker som hon gått förbi förut. Men grejen är den att jag tror att hon inte är rädd, för när jag väl hoppat av så bryr hon sig inte så mycket om det "farliga" längre. Så antingen driver hon med mig eller så är hon rädd/osäker. Resten av vägen gick jag hem med henne.

Nu har alla mina älsklingar gått sönder, så nu är det förmodligen dags att börja laga dom. Eller? JAg kan ju säga er att det finns inga bättre ridhandskar än dessa. Älskar dem. Man kan tränsa med dem, man kan lägga på täcken med dom. Man får grymt bra känsla när man rider i ddom och dessutom är de faktist varma. I vintras red jag med två par ovanpå varandra och det fungerade jättebra, även om det blev lite kallt ibland ;)

Men som ni ser så har jag ett litet syndrom, jag lyckas alltid få hål på pekfingrarna på handskarna,och då menar jag verkligen alltid. Värt eller ovärt att laga får man bestämma själv, de kostar ju bara tio kronor, men kastar man dem med en gång de går hål på dem är det lätt att komm upp i en ganska hög summa tillslut. Så nu skall jag göra mitt första försök till att laga alla dessa handskar. Sen får vi se hur länge de lever efter lagningen.


Ja, till och med alla vänsterhadskar är det hål i på pekfingrarna, men det brukar faktist dröja en längre period innan det går hål på vänsterhandsken.


Men även om jag alltid lyckas få hål på hanskarna rekommenderar jag de otroligt mycket. Magiska vantar är en del var ridsportens bästa uppfinning. Jag säger bara det, kärlek till magiska ridhandskar ;)


Magiska ridvantar

Pappa och jag har precis cyklat till stallet en sväng och tillbaka. Vädret är ännu underbart.

Dagens uteritt gick faktist riktigt bra! Jag red med Emma och bestämde att jag skulle bestämma allt idag. Dvs var vi ökade hur länge, hur vi skulle rida och vart. Jag bestämmde mig för prova att rida först med Indie hela tiden, eftersom travhästar brukar gilla att ligga först, även om det inte varit något problem med att liggla efter eller brevid någon med henne förut.

Det verkade faktist som att det hjälpte. Traven gick underbart, hon lyssnade super och jag läte henne i stort sett bara vara. Lät henne gå som hon ville utan några större krav. Hon hade ett bra stöd i bettet och tog det riktigt lungt och fint. Även om hon försökte bitvis öka lite snabbare så att jag inte skulle märka det ;)

Mobiluppladdning: Indie och hennes röda hink, innan uteritten

Vi bestämde oss för att rida till dammen, som är en gigantisk damm som ligger lite upphöjd och där det även är ca 2 km runt den med ganska bred, fint gräsunderlag. Men innan man kommer dit måste man rida förbi en hästhage med små gotlandsruss, Indie och Emmas pålle var helt fokuserade på russen och blev galet rädda när det plötsligt flög upp två fåglar från diket på andra sidan en 40 cm brevid. För mig och Indie var det värst eftersom vi red först. Jag kan lova er att man typ nästan flög ur sadeln. Det kändes som att hon låg ned platt fast hon stod på benen! Och sedan kom min kommenar "coolt att jag inte ramlade av! vad grym jag är" sedan går vi ett steg till och en till fågel flyger upp och hon blev lika rädd igen. Men jag satt kvar, det hade ju varit lite roligt om jag ramlat av efter min kommentar ;)

Resten av passet gick riktigt bra förutom att Indie var rädd för en blå pinne, livsfarlig tyckte hon. Vi klätrade även i lite backar och det var så otroligt härligt väder ute. Våren är här! Vi red och njöt verkligen, speciellt när man kom till de ställena där det var lä, kändes som om det var sommarlov istället för påsklov.

Jag både ryktade, sadlade och sadlade av utanför stallet och då är det verkligen vår! Lite blåsigt var det men härligt. Lite jobbigt att stallägarna höll på attgräva med en grävmaskin i trädgården typ 5 meter bakom oss men det är ju samtidigt riktigt nyttigt för hästarna. Sen kom även en gigantisk traktor in på gården och de höll på att greja med den (Dvs. gasade och vrålade ;) )

Jag passade även på att tvätta Indianas ben och svans då hon ändå var blöt eftersom vi gick i vatten på ridturen också. Tror seriöst jag skrubbade dem i en timme. Men sen var de riktigt vita och fina. Men förmodligen lär de inte vara det länge till då jag släppte ut henne i vår leriga hage. F var ute på en ridtur själv och kom tillbaka när jag var klar med Indie så jag satt på vårt fina räcke och bara myste med Indie som stod och sov med sitt huvud i mitt knä. Så en riktigt lyckad underbar och mysig dag i stallet med Indie blev det idag.


Mobiluppladdning: Se vad vita bakfossingar Indiana fick, dessutom gör mobilen alltid bilderna gulare och det var i skuggan så de var ännu vitare! Vill även passa på att rekomendera er hästägare med häst med två strumpor, börja alltid tvätta de först. Annars om du gör som jag har man kramp i handen när man kommer till den sista vita strumpanoch det resulterar i att man har en vitare strumpa på hästen och en smutsigare ;)